Sjöbefäl 1/2009 Ledare Fackligt Miljöfrågor Pensionsfrågor Sjöfartspolitik Säkerhetsfrågor

LEDARE

Kuppfasoner från SR-ledningen

Den 11 december 2008 sammanträdde programrådet för Radio Sweden, Sveriges Radios (SR) särskilda redaktion för kortvågssändningar till svenskar utomlands. Dessa sändningar innefattar bland annat regelbundna nyhetssändningar på svenska till alla delar av världen. Till sjömän sänds sista söndagen i varje månad det uppskattade ”Sjöfartsmagasinet”. Radio Swedens programråd är som alla liknande institutioner just ett rådgivningsorgan för innehållet. SRs kanalansvariga och SR-ledningen i övrigt lyste upp decembersammanträdet endast med sin frånvaro. Någon information om Radio Swedens framtid lämnades därför inte. Däremot hade den 3 september redaktionens 70-årsjubileum firats ordentligt med gratulationstal från bland andra SRs vd Kerstin Brunnberg.

Fem dagar efter redaktionsrådets sammanträde kom ett protokoll från ett direktionssammanträde i SR ut på SRs interna intranät - ”av misstag”, påstås det. Där avlöjades radioledningens beslut att från 1 april 2009 helt lägga ned Radio Swedens egenprodu­cerade program på svenska. I stället ska ett urval, oklart vilket, av SRs ordinarie FM-sändningar sändas ut på kortvågen. Denna läcka tvingade SR att omedelbart sända ut ett pressmeddelande om saken. Där framställdes självfallet det hela som något positivt. I rubriken stod att Sveriges Radio ”stärker sändningarna på romani, somaliska och engelska” och att de svenska sändningarna ska ”förändras”. I första textstycket erkänns vari ”förändringen” består. Man undviker nogsamt att använda ordet ”nedläggning” utan uttrycker det som att de svenska programmen ”inte ska produceras särskilt av SR International”.

Historien går igen. 1993 hade SR-ledningen liknande planer, vilket ledde till kraftiga protester. Dessa fördes fram även i Sveriges riksdag, vilket så småningom ledde till att nedläggningsplanerna fick skrinläggas. I dag är emellertid situationen annorlunda i ett väsentligt avseende. Radio Sweden finansieras i dag helt och hållet av SR självt, medan de 1993 hade anslag från utrikesdepartementet. (Å andra sidan var den statsfinansiella situationen miserabel det året, men på något sätt kunde pengar till Radio Sweden ändå skakas fram, om än i bantat skick.) Den politiska situationen är också förändrad i ett annat avseende - se slutet av denna ledare.

Utlandssvenskarna är uppemot en halv miljon, alltså lika många som invånarna i Göteborgs stad nyligen har blivit. Undersökningar tyder på att en stor del av utlandssvenskarna lyssnar på SRs kortvågssändningar. Dessa sändningar innehåller bland annat material som riktar sig specifikt till denna stora grupp. Sändningarna har därmed för dem spelat en liknande roll som lokalradion gör för de olika landsdelarna inom Sverige.

I SRs ledning verkar också finnas en illusion att alla människor i dag är uppkopplade på Internet och följer alla nyheter där. Så är inte fallet - särskilt inte för sjömän ombord. Det är också olustigt att SR-ledningen ställer utlandssvenskarnas intressen i motsättning till vissa invandrargruppers. Vi kan redan inom oss höra anklagelser om ”rasism” mot oss som protesterar mot planerna. Det påtagligt kuppartade sättet att försöka genomföra dem är också både pinsamt och avslöjande.

Vi kan inte låta bli att göra en ytterligare sjöfartspolitisk reflexion. När HKF härom året försvann som självständig myndighet och blev Sjöfartsverket Sjömansservice, tog sjöfarten detta med jämnmod. Det har förefallit som om den service som HKF gav sjömännen har bibehållits. Men när nedläggningsplanerna av Radio Sweden lades fram 1993 spelade HKF och dess styrelseordförande en viktig roll i protesterna. Tänker Sveriges Radios ledning i dag utnyttja att den maktfaktor som denna politiskt tillsatta ordförande utgjorde inte längre finns kvar? Och vad tycker Sjöfartsverket Sjömansservice i den här frågan?

FACKLIGT

---

Medlemskap i a-kassan upphör inte automatiskt

I november i fjol fattade Regeringsrätten (RR) ett uppmärksammat beslut angående medlemskap i a-kassan. I denna tidskrift liksom i många andra fackliga organ har medlemmarna rekommenderats att utträda ur svensk a-kassa i samband med att de flyttar och arbetar utomlands. Orsaken är att de ändå inte omfattas av svensk arbetslöshetsförsäkring utan av det andra landets försäkringssystem. Dessutom får man tillgodogöra sig den tid man vistats utomlands, om man senare återvänder och återinträder i svensk a-kassa - ”i princip”. (Det kan ofta vara krångligt att efter utlandsvistelse bevisa att man oavbrutet varit arbetslöshetsförsäkrad i det landet.)

RR-domen gällde en kvinna som arbetade i Spanien 2001-2002 men som fortsatte att betala avgiften till svensk a-kassa. Hon följde alltså inte ovanstående råd. Något beslut om att medlemskapet skulle upphöra har aldrig fattats, och viktigast av allt: Det finns ingen regel i lagen om arbetslöshetskassor som innebär att ett medlemskap skulle upphöra automatiskt när en medlem arbetar utomlands eller ansluts till ett annat lands socialförsäkringssystem.

RR fann därför att kvinnan ska anses ha upprätthållit sitt medlemskap i a-kassan under hela tiden.

Nytt avtal för TAP-befälen

Tillfälligt anställda (TAP) filippinska befäl på svenska fartyg har fått ett nytt avtal, som i stort sett är anpassat till huvudavtalet. Det generella påslaget är 6-7%, befäl i tankfartyg får ett extra tillägg på 8%, och seniorbefäl får en extra höjning på 100 dollar i månaden. Dessutom har vissa förbättringar gjorts i sjukförsäkringen, bland annat ett tillägg på 1 000 pesos per dag vid sjukhusvistelse (gäller från dag 3).

Koncentrerad facklig kurs

I november 2008 hölls en koncentrerad facklig grundkurs i Stockholm för intresserade medlemmar. SB har talat med två av deltagarna.

På kursprogrammet stod arbetsrättslagstiftningen, andra relevanta lagar som vilotids- och sjömanslagen, genomgång av avtal och avtalsgrundade försäkringar, arbetsmiljö och pensionsfrågor.

SBF planerar att detta år anordna en fortsättningskurs. Då ska bland annat mötesteknik och förhandlingsteknik stå på schemat

27-miljonersborgen var rättfärdig

Europadomstolen om mänskliga rättigheter har fällt ett utslag som väckt bestörtning inom sjöfarten. Det var enligt domstolen inget brott av den spanska staten att 2002 hålla Prestiges grekiske befälhavare Apostolos Mangouras i fängelse i 83 dagar. Det var heller inget fel att för hans frigivande kräva en borgen på 3 miljoner euro (cirka 27,5 miljoner kronor i dåtida kurs).
Domstolen motiverar sitt utslag bland annat med att den ”inte kan bortse från den växande och legitima uppmärksamheten på miljöföroreningar både i Europa och globalt”. Prestige bröts itu i hårt väder och släppte ut cirka 70 000 ton olja i Atlanten.

Prestiges Londonbaserade försäkringsgivare kommer med största sannolikhet att försöka genomdriva en appell mot domslutet.

- Domslutet är obegripligt, anser ITFs sjöfartssektions sekreterare Jon Whitlow. Arresteringen av Mangouras var en ryggmärgsreaktion av en pressad regering, och motivet till hans fortsatta fängslande var ett politiskt betingat syndabockstänkande. Det är samma motiv som styrde den sydkoreanska domstolen i Hebei Spirit-fallet i december 2008 (se notis på sidan 27).
Europadomstolen om mänskliga rättigheter har sitt säte i Strasbourg och har ingenting med EU att göra.

(Lloyd’s List)

FOTNOT: Europadomstolen ska alltså inte förväxlas med EG-domstolen i Luxemburg. Den senare bedömer om EU-instanserna och medlemsländerna följer EU-fördraget och fällde bland annat den uppmärksammade ”Lavaldomen” i slutet av 2007.

Red

Obama positiv till facket

USAs nya president Barack Obama deklarerade redan före sin installation att han har en positiv syn på fackföreningsrörelsen och kommer att skriva under Employee Free Choice Act.

- Jag har konsekvent sagt att jag vill stärka fackföreningsrörelsen i det här landet och ta bort de olika hinder som finns för anställda att lagligt gå samman för att bilda fackföreningar och sluta kollektivavtal, sa Obama i en intervju i Los Angeles Times.

Lagförslaget Employee Free Choice Act ses av USAs fackföreningar som avgörande för att återställa anställdas medinflytande och skapa långsiktiga, bestående och brett accepterade välfärdssystem i ekonomin. Obamas ställningstagande för förslaget var en av flera orsaker till att den fackliga centralorganisationen AFL-CIO starkt stödde hans kandidatur i presidentvalet.
I intervjun sa Obama också, att en av hans viktigaste uppgifter kommer att bli att stärka USAs ekonomi genom att skapa jobb inom infrastruktur och miljövänlig energi.

(West Coast Sailors)

Protester medförde borgensfrisläpp

Befälhavaren Jasprit Chawla och överstyrman Syam Chetan på fartyget Hebei Spirit, dömdes den 10 december 2008 till 1,5 års respektive 8 månaders fängelse av en sydkoreansk domstol för påstått miljöbrott. Efter omfattande internationella protester släpptes de den 15 januari 2009 mot borgen av Sydkoreas högsta domstol. Borgenssumman var 7 200 dollar (knappt 60 000 kronor) var.

De båda indiska befälen hade först friats i en underrätt, som fann att ett helt annat fartyg orsakat utsläppet, en kranpråm som seglade på Hebei Spirit, som låg stilla för ankar. Men åklagaren överklagade frikännandet och fick igenom en dom i högre rätt.

Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) uppmanade världens sjömansfack till protester mot den behandling Chawla och Chetan utsatts för. Indiska sjömansfack aviserade bojkottaktioner i indiska hamnar mot sydkoreanska fartyg.

- Vi respekterar Sydkoreas rättssystem men ser inget annat alternativ, sa indiska sjömansunionens generalsekreterare Abdulgani Serang till Lloyd’s List.
Frisläppandet mot borgen hälsades med tillfredsställelse av en enig internationell sjöfartsbransch. En planerad demonstration den 23 januari utanför Sydkoreas ambassad i London med deltagande av bland andra ITF, Intertanko och Intercargo kunde ställas in.

MILJÖFRÅGOR

---

IMO-bas vill skynda på sjöfarten

I slutet av november uttryckte danska Søfartsstyrelsens avgående generaldirektör Jørgen Hammer Hansen oro för auktoriteten hos International Maritime Organization (IMO). Om inte organisationen snabbt engagerar sig för att minska sjöfartens utsläpp av växthusgaser, riskerar dess ställning att undermineras, ansåg Hammer Hansen.

IMOs generalsekreterare Efthimios Mitropoulos besvarade uttalandet med ett kort:

- Han har rätt! och tillade:

- Jag vill inte att sjöfarten ska släpa efter utan ta itu med utsläppen av växthusgaser lika snabbt som världen i övrigt.

Mitropoulos konstaterade, att samtalen om designindex för fartygens energieffektivitet går snabbt framåt. Han är mer missnöjd med debatten om marknadsbaserade mekanismer som skatt på bunkerolja och handel med utsläppsrätter.

- Men det är inga lätta frågor, medgav han. Det tar tid att få 168 regeringar, av vilka inte alla är på samma nivå som de europeiska, att acceptera de uppoffringar vi alla måste göra.

Han planerar att gå till 2009 års klimatkonferens i Köpenhamn med två bestämda mål: att hålla frågan om minskning av sjöfartens utsläpp aktiv i IMO och att se till att IMOs beslut gäller för alla fartyg, oberoende av flagg.

- Jag vill inte ha en situation liknande Kyotoprotokollet, som bara gäller för 25 procent av världshandelsflottan, säger han.

(Lloyd’s List)

PENSIONSFRÅGOR

---

Ingen ”glädjekalkyl” i förra Sjöbefäl

Artikeln ”Att tänka på inför pensionen” i SB nr 8/2008 har gett upphov till ett inlägg på Diskussionsforum på förbundets hemsida. Inlägget innehåller åtskilliga kloka synpunkter, inte minst en berättigad oro och varningsord. Det gällde särskilt de kommande pensionsutbetalningarna till de som har många år kvar till 65, vilket ännu för bara några år sedan brukade kallas ”ordinarie pensionsålder”.

På en punkt behöver inlägget dock kommenteras. Analysen av pensionen till det fiktiva sjöbefälet ”Pelle”, född 1948, i artikeln var ett exempel på hur pensionen kan bli. Det påpekades också att de som är födda 1954 eller senare får hela sin allmänpension från det nya pensionssystemet, varvid de kan räkna med att livsvarigt förlora mer på en tidigarepension än vad ”Pelle” gör. Det betyder inte att siffrorna för ”Pelle” var någon ”glädjekalkyl”. Vi upprepar rådet till de som vill ha en någorlunda tillförlitlig kalkyl om sin framtida pension vid olika alternativa pensionsavgångar: Vänd er till Försäkringskassan!

SJÖFARTSPOLITIK

---

Bogserfartyg under DIS-flagg – helt enligt regelverket

Ett aktuellt fall på Västkusten har väckt insikt om att fartyg registrerade i DIS och NIS får köra i svensk kustfart. Det beslöt Sveriges regering för snart 20 år sedan.

De allra flesta fartygsregister inom EU eller med EU-anknytning omfattas av cabotageförordningen. Det betyder att fartyg i dessa register får gå i svensk kustfart. Det gäller exempelvis registren i Madeira, Kanarieöarna och Gibraltar.

Faktum är att denna frihet, med vissa inskränkningar, gäller även för fartyg i de norska och danska internationella registren (NIS och DIS). Men det började gälla nästan sex år innan Sverige blev medlem i EU. Det fastslogs i ett svenskt regeringsbeslut i februari 1989.

På den grunden kör Svitzer Sverige AB (f d Röda bolaget, numera med danska ägare) sedan flera månader ett fartyg på Västkusten under DIS-flagg, Svitzer Ran. Orsaken är att Svitzers fartyg inte kan uppbära svenskt sjöfartsstöd. Därför blir det förmånligare att betala dansk nettolön.

Av skatteskäl är det i praktiken omöjligt (eller snarare extremt oförmånligt) för en svensk att ta anställning i ett DIS-fartyg på Västkusten, så besättningen är heldansk.

Några språksvårigheter ger det i och för sig knappast upphov till. Det gäller särskilt inte i Göteborgs hamn, där numera i princip engelska är arbetsspråket i övervakningssystemet VTS.

SBF-klubben i Svitzer har sett med viss oro på saken, eftersom det kan medföra färre svenska arbetstillfällen. Samtidigt har de insett att det inte finns några formella invändningar mot registreringen.

- Men rederiet har sagt att trafiken under DIS-flagg ska pågå bara till årsskiftet 2009/2010, då nya fartyg kommer, säger Hans Nordström, befälhavare i Svitzer Oden och ledamot av klubbstyrelsen. Vi får hoppas att de står för det.

SÄKERHETSFRÅGOR

---

Maskinbesättningen släckte brand i Sea Wind

Natten till den 2 december utbröt en brand i maskinrummet på färjan Sea Wind, som tillhör Tallink Siljakoncernen. Hon var då på väg från Åbo till Stockholm och befann sig nära Nyhamn på Åland. Efter knappt en och en halv timme lyckades maskinbesättningen under ledning av tekniske chefen Christer Tverin få branden under kontroll. För säkerhets skull beslöt Mariehamns räddningsverk att evakuera passagerarna, 11 lastbilschaufförer, med helikopter till Mariehamn.

Enligt sjöförklaringen den 19 januari har branden troligen orsakats av ett brustet rör. Reparationsarbetet, som gjordes i Åbo, tog cirka en månad, och sedan 13 januari går färjan åter i trafik enligt tidtabell.

Haverikommissionen bekräftar brister i räddningstjänsten

Den 4 december 2008 lämnade Statens haverikommission sin rapport om M/S Finnbirchs förlisning 2006. På Sjöbefälsförbundets styrelsesammanträde en vecka senare diskuterades rapporten. Styrelsen gav arbets- och ekonomiutskottet i uppdrag att formulera ett uttalande i ärendet. Här nedan följer uttalandet.

Sjöbefälsförbundets styrelse som består av erfarna sjöbefäl, några med många års tjänstgöring i Östersjöfart, är allvarligt oroad över tillståndet hos svensk sjöräddning. Statens haverikommissions (SHK) rapport om Finnbirchs tragiska haveri i Östersjön i november 2006, som krävde två sjömäns liv, beskriver klara brister i sjöräddningsverksamheten sedan Försvarsmaktens ansvar lämnats över till civila operatörer. En viktig fråga som nu måste ställas är: Vilken räddningskapacitet finns om en mer omfattande katastrof liknande Estonia skulle inträffa igen?

Redan direkt efter olyckan ifrågasatte Sjöbefälsförbundet delar av räddningsoperationen. I SHKs rapport bekräftas nu bristerna i räddningsarbetet.

Beröm till bärgarna
SBFs styrelse vill berömma de rådiga helikopterbesättningar och särskilt ytbärgare som lyckades rädda 12 sjömän ur öppet hav. Men det är anmärkningsvärt att den ansvariga operatören Norrlandsflyg först skickade ut en helikopter med en befälhavare som helt saknade erfarenhet av räddningsinsats i skarpt läge. Dessutom hade han begränsad behörighet i flygning i mörker och på låg höjd.

En ofrånkomlig slutsats av räddningsinsatsen som helhet är att helikopterkapaciteten försvagats betydligt sedan Försvarsmaktens Superpuma bytts ut mot Sikorsky S76. Den senare är mindre med lägre kapacitet att ta ombord nödställda samt har färre man i besättningen och kortare aktionstid, vilket försvårar räddningsarbetet i det besvärliga läge som det alltid är fråga om. Därtill saknar Sikorskyn möjlighet till avisning av rotorbladen. Dessa försvagningar i kombination med en försvagad utbildning och erfarenhet hos besättningarna har resulterat i en allvarligt försämrad räddningskapacitet. Detta problem måste tas upp till en ordentlig och prestigefri diskussion – innan en ny katastrofsituation inträffar.

Sjöbefälsförbundet

Ny färjekatastrof i Indonesien

Ett färjehaveri utanför den indonesiska ön Celebes den 11 januari krävde drygt 240 människoliv. Endast ett 20-tal av de ombordvarande kunde räddas.
Svår storm rådde vid olyckstillfället, vilket även försvårade räddningsarbetet. Stormvarning hade utfärdats, och en utredning ska tillsättas om varför färjan trots detta gick ut.

Färjeolyckor är vanliga i Indonesien, där det råder generellt dålig standard på både färjor och säkerhetsutrustning.

(TT–AFP–Reuters)

Notoriska rostholkar bannlyses inom EU

Fartyg som hållits kvar av någon hamnstatskontroll tre gånger inom EU kommer att utestängas permanent från alla EUs hamnar. Det beslöt Europaparlamentet i december i fjol och körde därmed över ministerrådet, som hade föreslagit en tillfällig svartlistning.

- Beslutet ger redarna chansen att se till att deras fartyg lever upp till acceptabel standard, sa den franska parlamentsledamoten Dominique Vlasto. Svartlistningen som en sista åtgärd är nödvändig för att markera att rostholkarna inte har något i våra hamnar att göra.

I beslutet ingick också direktiven för den nya hamnstatskontrollen utvidgas till att gälla alla slags ankringsplatser, även offshore, alltså inte bara hamnar.
Malta, med en av Europas största fartygsregister, hade hotat att rösta emot men kördes tydligen över av en kvalificerad majoritet.

(Lloyd’s List)

Ny färjeolycka i Filippinerna

En dryg vecka före jul inträffade en ny svår färjeolycka i Filippinerna, som krävde mer än 50 människoliv. Den lilla inrikesfärjan Maejan sjönk cirka 50 meter från land utanför Pallog i nordöstra delen av huvudön Luzon. Som så många gånger förut bidrog slarv och nonchalans till katastrofen.

- Rättsliga åtgärder kommer att vidtagas, även om såväl färjans ägare som hennes dotter finns med bland de omkomna, sa Wilfredo Tamayo från den filippinska kustbevakningen.

Maejan hade 101 passagerare ombord, vilket var dubbelt så många som hon hade tillstånd till. Dessutom hade en stormvarning utfärdats för de aktuella farvattnen flera timmar innan färjan avgick.

Hon borde aldrig ha lämnat kajen, sammanfattade civilförsvarets högste chef Ronald Flores.

Ungefär samtidigt sjönk torrlastaren Lourdes utanför Caluya, men 19 av de 20 ombord kunde räddas av ett närbeläget fartyg. Kustbevakningens BRP Nueva Vizcaya fick maskinfel, när den skulle bistå Lourdes. De tappade radiokontakten men kunde återfinnas, sedan besättningen använt sina privata mobiltelefoner.

(Lloyd’s List)