Sjöbefäl 4/2008 Ledare Arbetsrätt Säkerhetsfrågor

LEDARE

---

Ett enat befälsfack?

Efter synnerligen segdragna förhandlingar har Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens Arbetsgivareförbund äntligen enats om ett kollektivavtal.

Förhandlingarna inleddes redan i oktober och det stod klart redan då att förhandlingarna skulle bli mycket besvärliga. Det överskuggande problemet var den ökade befälsflykten från Sverige. Det fanns ett behov av kraftigt ökade löner för att få svenskt befäl att stanna kvar i den svenska handelsflottan. Samtidigt fanns ett tryck från ett antal inflytelserika aktörer på den svenska arbetsmarknaden att hålla löneökningarna på en ”samhällsekonomiskt acceptabel nivå”. En av dessa aktörer är Svenskt Näringsliv, som har tagit på sig rollen att granska och godkänna alla sina medlemsorganisationers avtal, däribland Sjöfartens Arbetsgivareförbunds. Riktmärket för Svenskt Näringsliv är att ett treårsavtal ska ligga inom en kostnadsram på 10,2 procent. En medlemsorganisation som strikt håller på denna kostnadsram kan räkna med konfliktstöd från Svenskt Näringsliv. En medlemsorganisation som accepterar högre kostnadsnivåer riskerar att utsättas för ekonomiska sanktioner.

En annan ”aktör” som har till uppgift att ”underlätta för parterna att ta samhälls­ekonomisk hänsyn” är Medlingsinstitutet. I en konfliktsituation blir denna myndighet med automatik inblandad. De medlare som utses i en konflikt har som främsta uppgift att hålla nere lönepåslagen. De låter hellre en konflikt bryta ut än att föreslå lönepåslag, som ligger över en samhällsekonomiskt acceptabel norm.

Det här sammantaget innebär en ordentlig förhandlingshjälp till arbetsgivarparten. Om ett konfliktvarsel läggs kan den räkna med att ett medlingsbud ligger i högst nivån 10,2 procent i en treårsuppgörelse. Om en strejk bryter ut har den dessutom full ekonomisk stötta från Svenskt Näringsliv.

Förhandlingarna strandades av Sarf den 19 februari. Därefter inträdde en fas med inblandning från Medlingsinstitutet. Tre medlare utsågs, men dessa konstaterade den 18 mars att de var oförmögna att lägga något bud som de bedömde kunde accepteras av alla parter. Därför togs förnyad direktkontakt mellan parterna för att försöka nå enighet, men dessa kontakter resulterade i strejkvarsel den 8 april på 17 fartyg samt ett lockoutvarsel den 9 april på samma fartyg. Därefter togs vissa underhandskontakter, som resulterade i att en uppgörelse kunde träffas.

Lönenivåhöjningen för samtliga befäl ligger under den överenskomna avtalsperioden i spannet 15-19,9 procent. Befälsorganisationerna lyckades få igenom detta utan att slopa kostersättningen, ersättningen för helgdagar och helgdagsaftnar eller införa ombordtillägg. Vissa förändringar i allmänna anställningsvillkoren, som av enskilda kan uppfattas som försämringar, fick vi acceptera men sammantaget är uppgörelsen acceptabel.

Lönenivåhöjningen är också så pass markant att den bör bidra till att svenskt befäl avstår från att söka sig utomlands. Även om de svenska lönerna fortfarande är lägre än i många konkurrentländer, så innebär det här avtalet att löneskillnaderna krymper markant.

Trots de synnerligen besvärliga förhandlingarna och de stora motsättningarna mellan parterna har förhandlingsklimatet för första gången på mycket länge varit gott. Vår motpart har lyssnat och visat respekt för våra argument, och inställningen under förhandlingarna har varit att hitta en bra lösning för svenskt befäl och svensk sjöfart. Men som påpekats ovan så finns det också starka utomstående krafter som har synpunkter på våra förhandlingar.

ARBETSRÄTT

Den svenska modellen och EU-rätten
- en omöjlig kombination?

Stig Gustafsson fortsätter här sin kritiska genomgång av EG-domstolens utslag i fjol och konsekvenserna för svensk arbetsrätt. Nu ska Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth utreda detta delikata problem, en uppgift som Stig Gustafsson liknar vid problemet med cirkelns kvadratur.

Efterdyningarna av det s k Vaxholms-målet rullar alltjämt in mot den svenska arbetsrätten. I dagarna har regeringen med anledning av EG-domstolens dom tillsatt en utredare - Claes Stråth, generaldirektör för Medlingsinstitutet - som ska utreda konsekvenserna av domen för avtal och lagar på den svenska arbetsmarknaden.

Fel kräva förhandlingar
EG-domstolen fann ju att de stridsåtgärder som vidtogs i Vaxholm inte var förenliga med EG-rätten. Även Lex Britannia - som ju har särskild betydelse för möjligheten att blockera bekvämlighetsflaggade fartyg - ogiltigförklarades av domstolen. Den fria rörligheten av tjänster enligt artikel 49 i EG-fördraget tar över strejkrätten. Anställningsvillkor som ska tillämpas på arbeten i ett annat land regleras av utstationeringsdirektivet som har införlivats i svensk lagstiftning genom utstationeringslagen. Kravet när det gäller den lön som ska betalas är att reglerna ska vara förutsebara och transparenta. Att - som i Vaxholmsfallet - kräva förhandlingar med arbetsgivaren för att komma fram till en lönenivå accepteras inte av domstolen utan direktivet, som det uttolkats av domstolen, kräver lagstadgad minimilön - något som vi inte har.

EUs mäktigaste organ
När Sverige skulle bli medlem i EU var frågan om den svenska arbetsmarknadsmodellen den för den fackliga rörelsen viktigaste komponenten. Vi fick då garantier - bland annat av den dåvarande EG-kommissionären för arbetsmarknadsfrågor - att den svenska modellen med kollektivavtalsreglering av frågor som på kontinenten oftast är lagreglerade skulle gälla. Även Danmark fick samma garantier. Nu vet vi hur mycket sådana garantier är värda. Som jag ofta framhållit är EG-domstolen EUs mäktigaste organ. Något som har visat sig i bland annat Vaxholmdomen, där domstolen t o m körde över Europaparlamentet i tolkningen av tjänstedirektivet (se Sjöbefäl nr 2/2008).

Sverige utgick alltså från att minimikrav fastställda i kollektivavtal skulle vara tillräckligt. Någon lagstadgad minimilön infördes exempelvis därför inte. Det är mot denna bakgrund man ska se den nu tillsatta utredningen.

I direktiven till utredningen framhålls att utgångspunkten ska vara att den svenska arbetsmarknadsmodellen i så stor utsträckning som möjligt ska kunna tillämpas i förhållande till arbetstagare som utstationerats till Sverige från ett annat land. Målet ska vara att slå vakt om den grundläggande principen på den svenska arbetsmarknaden, nämligen att huvudansvaret för reglering av löne- och anställningsvillkor ligger på arbetsmarknadens parter. I direktivet framhålls vidare: "Samtidigt måste EG-rätten fullt ut respekteras, främst EG-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet samt utstationeringsdirektivet, så som dessa regler har preciserats av EG-domstolen." Man har en känsla av att lösningen av detta problem närmar sig en svårighetsgrad liknande den om cirkelns kvadratur.

Vad är diskriminering?
Utredaren ska lämna förslag till om Lex Britannia bör ändras, avskaffas eller ersättas av annan reglering med anledning av EG-domstolens avgörande. Utgångspunkten ska vara att undvika den "diskrimineringssituation" (läs: inskränkningar i den fria rörligheten) som domstolen påtalat och att Sveriges åtaganden enligt utstationeringsdirektivet uppfylls. Rätten att med hjälp av stridsåtgärder upprätthålla villkoren på den svenska arbetsmarknaden bör samtidigt "så långt möjligt bibehållas" (min spärr), framhålls vidare i direktiven till utredaren.

En särskild fråga som tas upp i direktiven är om nuvarande regler kan och bör tillämpas "i situationer som faller utanför de åligganden som följer av Sveriges EU-medlemskap". Ett exempel på detta skulle kunna vara en stridsåtgärd som vidtas i Sverige mot ett fartyg som är registrerat i ett land utanför EES-området i syfte att få till stånd ett ITF-avtal.

En annan fråga som utredaren ska ta ställning till är om några ändringar ska göras i utstationeringslagen till följd av Vaxholmsdomen. Utredaren ska särskilt undersöka om det är möjligt att i lagen hänvisa till villkor i kollektivavtal.

Sverige har nyckelroll
I direktiven understryks till sist att utredarens arbete ska ske i nära diskussion och samarbete med arbetsmarknadens parter - som också redan fått representation i form av experter till utredaren. Utredningen ska vara klar senast den 15 december 2008.

Lika viktigt som ändringar i den svenska lagstiftningen är dock att den svenska regeringen på olika sätt driver frågan om förstärkningar av EG-direktiven. Annars kan de problem som skapats av Vaxholmsdomen leda till en negativ attityd och försök att stoppa det nya fördraget med minskat förtroende för EU. Sverige har för närvarande en nyckelroll i EU som ordförandeland 2009 och ingående i den s k trojka, som leder ministerrådet tillsammans med Frankrike och Tjeckien. Den svenska regeringen har därför just nu större möjligheter än på länge att påverka utvecklingen i Europa och kan stödja Europafackets krav på införande av ett socialt protokoll i EU, där det ska fastställas att grundläggande rättigheter har företräde framför ekonomiska intressen. Det sociala protokollet är nödvändigt för att åtgärda den obalans som uppstått mellan fri rörlighet och grundläggande rättigheter efter EG-domstolens dom.

Stig Gustafsson

SÄKERHESFRÅGOR

Dramatisk olycksökning

Sjöförsäkringsgivarnas internationel­la sammanslutning Iumi rapporterar en dramatisk ökning av antalet fartygshaveriet, totala eller partiella.
Antalet allvarliga incidenter med fartyg över 500 GT har ökat med 270 procent under de senaste 10 åren!

Hårt väder är den vanligaste enskilda orsaken. Kollisioner är den näst vanligaste, och därefter kommer grundstötningar.

Maskinfel är den viktigaste enskilda orsaken till partiella haverier.

Iumis president Deirdre Littlefield anser att högkonjunkturen inom sjöfarten har bidragit till ökningen, genom att fartygen och deras besättningar utsätts för allt hårdare press.

- De alarmerande siffrorna visar vikten av hög kvalitet hos besättningarna, påpekar det brittiska befälsfacket NautilisUKs förste sekreterare Allan Graveson. Detta är extra viktigt att notera med tanke på hur många högt kompetenta sjömän som kommer att gå i pension under de närmaste åren.

Antalet omkomna sjömän i Storbritannien har stigit till den högsta siffran på 15 år, enligt rapporter från haverikommissionen MAIB.

- Den definitiva statistiken offentliggörs i juni, men vi vet redan tillräckligt för att gå in för kraftiga förbättringar av säkerheten, säger chefsinspektör Stephen Meyer.

- Dödstalet för sjömän och fiskare är 115 gånger högre än för landanställda, påpekar Allan Graveson.

(Telegraph)