Skriv ut PDF

Sjöbefäl 5/2008

LEDARE

Förbundet tar ansvar för kompetensen

De fackliga organisationerna godkände 1997 att ett mixed crew-system infördes på svenska lastfartyg. Enligt de lokala överenskommelserna som därefter träffades accepterades att högst 50 procent av antalet fartygsbefäl och högst 50 procent av antalet maskinbefäl skulle få utgöras av s k TAP-befäl (tillfälligt anställt befäl). Förbundet har också bestämt att det endast är aktuellt med filippinskt TAP-befäl.

Enligt den centrala överenskommelsen om TAP-befäl ska parterna godkänna TAP-befälens behörighet. I praktiken innebär det att Sjöbefälsförbundet har varit den enda part som haft synpunkter på TAP-befälens utbildning och kompetens.

Den 1 juli 2008 fanns 270 filippinska befäl ombord på svenska fartyg. Om
TAP-avtalen skulle sägas upp, skulle det innebära att svensk sjöfart måste anställa 2x270 = 540 svenska befäl inom en tremånadersperiod. Eftersom det endast finns en handfull svenska befäl som är arbetslösa, skulle det helt enkelt vara omöjligt, och den enda möjligheten för de svenska redarna att klara sin befälsförsörjning vore då att påbörja en massiv utflaggning.

TAP-systemet kommer därför med största sannolikhet att finnas kvar under över­skådlig tid, vilket också innebär att det är av vikt att förbundet engagerar sig i att förbättra TAP-befälens kompetens. Det har visat sig att införandet av TAP-systemet inte har inneburit att bemanningarna på fartygen har utökats. I stället har ett svenskt befäl rakt av ersatts med ett filippinskt befäl. Det filippinska befälet borde därför ha en kompetens likvärdig med det svenska befäl han ersatt, eftersom övrigt befäl annars får en ökad arbetsbelastning. Verkligheten har dock visat att i regel så kan inte ett filippinskt befäl utan vidare ersätta ett svenskt befäl. Det beror bland annat på lägre utbildningsnivå, andra arbetsmetoder och/eller kulturella skillnader.

För att överbrygga de kulturella skillnaderna och olikheterna att arbeta har förbundet producerat ett interaktivt utbildningsprogram (CD-rom) för filippinska sjömän som ska börja tjänstgöra på svenska fartyg. Tanken är att de filippinska sjömännen, innan de påbörjar sin anställning, ska få viss kännedom om svenskt ledarskap, kultur och särregler. Förbundets uppfattning har alltid varit att det på ett svenskflaggat fartyg ska vara svenskt management. Förbundet anordnar också halvdagsseminarier för avgångsklasserna på sjöfartshögskolorna i ämnet ledarskap på svensk/filippinskt bemannade fartyg, för att informera det yngre befälet om kulturella skillnader, som det kan vara bra att känna till när man arbetar tillsammans med filippinska sjömän.

Den filippinska grundutbildningen av sjöbefäl är av synnerligen skiftande kvalitet. Förbundet har inte kunnat göra någon utvärdering av de filippinska sjöbefälsskolorna, då detta har ansetts ta för stora resurser i anspråk. Med tanke på att det är viktigt att de filippinska befäl som får tjänstgöring på svenska fartyg har hög kompetens är grundutbildningen givetvis en fråga som det är väsentligt att sätta upp normer för. Årets kongress har därför ålagt förbundet att framställa en kravspecifikation på utbildningen, som måste uppfyllas för att utbildningen ska godkännas av förbundet.

Allmänt kan dock redan nu sägas att den filippinska maskinbefälsutbildningen av flera skäl håller lägre standard än utbildningen till fartygsbefäl.

Förbundet deltar nu i ett pilotprojekt som går ut på att konvertera filippinska driftsingenjörer till (sjö)maskinbefäl. Den filippinska driftsingenjörsutbildningen är betydligt bättre än den vanliga maskinbefälsutbildningen. Bland annat är den femårig, alltså två års längre utbildningstid än till (sjö)maskinbefäl.

Hösten 2007 startade en konverteringskurs för 17 driftsingenjörer på Mariners’ Polytechnic College i Legaspi. Kursen är på sex månader, och därefter ska studenterna tjänstgöra som kadetter på svenska fartyg i minst sex månader. Osäkerhetsfaktorn är att de här studenterna aldrig tjänstgjort till sjöss. I slutet på 2008 går det att preliminärt fastställa om det här är en lyckad lösning, när det gäller att få tag på filippinskt maskinbefäl med högre kompetens.

KONGRESSEN

Samgående med SFBF ska utredas

En motion om att utreda samgående SBF–SFBF, med sikte på att genomföras senast 2012, emottogs positivt av kongressen. Helt enhälligt var dock inte beslutet.

En av de kongressfrågor som i förväg väckte störst intresse var den motion som önskade samgående med Sveriges Fartygsbefälsförening (SFBF). Förbundsstyrelsen hade ställt sig positiv till idén och föreslagit att kommande styrelse skulle kontakta SFBF i ärendet. Ett konkret förslag om sammanslagning borde kunna läggas fram senast till nästa ordinarie kongress, ansåg styrelsen.

SFBFs ombudsman Hans Dieter Grahl gästade kongressen och tackade varmt för det goda samarbetet under avtalsförhandlingarna. Detta bådar gott för framtiden, ansåg han, och framförde på uppdrag av SFBFs styrelse att denna är öppen för diskussioner om ett framtida närmande mellan organisationerna, om kongressen antog SBFs förbundsstyrelses förslag.

Ingen diskussion
Förslaget antogs också utan egentlig diskussion i plenum, men det innebär inte att det var helt enhälligt. Ombudet Kjell Karlsson röstade mot förslaget vid acklamationen. Väl medveten om att han hade majoriteten emot sig brydde han sig däremot inte om att varken argumentera i ärendet eller begära rösträkning.

Enligt principen att "allt ska upp på bordet" har SB ändock efter beslutet bett Kjell Karlsson utveckla sina betänkligheter. Ett långt brev från honom till redaktionen kan sammanfattas så här:

Historiskt har det funnits en period då tiden verkligen var mogen för ett samgående. Det var tiden efter 1986, då båda förbunden var med i Salf, numera Ledarna. Men den gången valde SFBF att i stället 1996 bryta med Ledarna. Sex år senare fördes åter samgåendediskussioner, men då krävde SFBF bland annat att ett enat förbund skulle stå utanför Ledarna. Detta krav från 2002 betecknar Karlsson som "vansinne", eftersom han anser att "Ledarna står för de mest progressiva och flexibla strategierna inom svensk fackföreningsrörelse av i dag och därför har framtiden för sig, i och med poängterande av den personliga valfriheten samt individen och dennes behov i fokus".

(Det kan i dag påpekas, att nämnda krav från SFBF då snabbt bidrog till att diskussionerna avbröts. Karlssons åsikt om Ledarna står troligen hela Sjöbefälsförbundet bakom.)

Till sist: Kjell Karlsson betonade redan när han intervjuades i Sjöfartsmagasinet i Radio Sweden, som sändes 29/6, att han ställer sig helt lojal med kongressens beslut.

Benkt Lundgren

Lätt yrkesval för "historiska" Jenny
- Har alltid skruvat i grejor

Lite i tysthet inträffade något historiskt på SBFs kongress. För första gången - efter 160 år - valdes en kvinna som ordinarie förbundsstyrelseledamot. När SB träffar Jenny Östh i bostaden, som nybliven Medelpadsbo, var hon knappt medveten själv om detta.

Kvinnorna i Sjöbefälsförbundet och dess föregångare har historiskt inte varit många. Machinistsamfundet bildades 1848, men en snabbkoll tyder på att det var en total mansvärld fram till årsmötet 1935. I tidskriftens nr 6 det året står det diskret "Hr Edvin Netterman jämte förbundets kontorsbiträde i Stockholm, fröken Gunborg André, utsågos till mötets sekreterare." På bilden skymtar hon bakom 24 äldre herrar. Det dröjde ytterligare 53 (!) år innan en kvinna dög till något mer än att vara sekreterare. 1988 blev Monica Huss ett av 30 kongressombud. Sedan dröjde det 12 år till, innan Monica Rönnqvist år 2000 blev första kvinnliga styrelsesuppleanten. Vid kongressen 2004 var det bara en lottsedel som skiljde henne från en ordinarie styrelseplats.

Men på årets kongress valdes Jenny Östh, 1e fartygsingenjör på M/S Östrand, in som ordinarie förbundsstyrelseledamot. Liksom resten av styrelsen skedde valet med acklamation.

När SB träffar henne som helt nyinflyttad Sundsvallsbo, är hon knappt medveten om detta historiska faktum. Det beror mest på att Monica Rönnqvist som förste styrelsesuppleant deltagit så pass mycket i styrelsearbetet - bland annat på årets kongress. Inte desto mindre är alltså Jenny den första kvinnligaordinarie förbundsstyrelseledamoten.

Sundsvall, ja. Även om hon är hängiven utförsåkare på skidor, har hon till i sommar bott hela sitt liv på västkusten, huvudsakligen i Göteborg. Det är kärleken som gjort henne till norrlänning. Under sommaren har hon flyttat hem till nyblivne sambon Per Friberg, reparatör i Östrand, där de träffades hösten 2006, och hans två söner Johan och Hugo.

Jenny har fått havet i blodet genom flitigt seglande på somrarna i barndomen, men någon yrkessjöman har inte funnits i släkten, så vitt hon vet. Det är havsluften i kombination med en teknisk läggning som fört in henne i yrket.

Inte så teoretisk
- Så länge jag kan minnas har jag skruvat i sär saker för att se om de går att laga, berättar hon. Jag gick det naturvetenskapliga programmet i gymnasiet men var inte så road av tekniken där. Den var för teoretisk för min smak.

Med den inställningen var det lätt för henne att lockas av Chalmers sjöingenjörsprogram, där hon började hösten 1997. Och efter bara ett par veckor, under den första fartygspraktiken, fick hon erfara för första och hittills enda gången att det kan ha sina sidor att vara kvinna i ett mansdominerat yrke. Det handlade om förste fartygsingenjören ombord.

- Han var den elakaste förste jag har träffat på, säger Jenny. Och han vet nog om att jag tycker det!

Denna person ansåg inledningsvis att kvinnor inte duger till sjöss. Jenny betonar att de fick en bra relation så småningom, efter ett par turbulenta inledningsveckor. Av diskretionsskäl bryr vi oss inte om att här sätta ut namnet på vare sig försten eller fartyget!

Lärorikt var det däremot, inte minst tekniskt. Fem kannhalningar och byte av bränslepumpar hörde till det hon fick ta itu med på denna första fartygspraktik.
- Jag kände att jag valt helt rätt.

Grundstötning under praktik
Under en senare praktik var hon med om det tvivelaktiga nöjet att grundstöta med en fullastad tanker, Bro Anton. Det var nära Stora bält och orsakades av en felnavigering.

- Den berodde i sin tur antagligen på trötthet, men jag har inte läst rapporten, betonar Jenny. Lyckligtvis uppstod ingen läcka.

Efter att ha fått ut sin klass V-a var hon några år i Stena Germanica, det första halvåret som motorman - det var ont om juniorbefälsjobb 2001. Men oceanfarten lockade, och efter några år fick hon en 2e fartygsingenjörstjänst i Atlantic Companion. Där fick hon uppleva hjälplösheten inför naturens krafter. Under en storm på Nordatlanten tog de in vatten. Varifrån kom det?

- Det tog oss 12 timmar att upptäcka att en trosslucka på däck stod delvis öppen, berättar hon. Innan dess kände man sig ganska orolig. Sen visade det sig att länslinan satt igen, så det gick inte att få ut vattnet förrän vi hittat ventilen. Lyckligtvis satt den i lastlådan och inte under vatten.
Nu är det nära två år sedan hon gick till Östrand på sitt första 1e fartygsingenjörsjobb. Typiskt nog för dagens arbetsmarknad för sjöbefäl blev hon direkt värvad till jobbet.

- Det var den andra försten, som var less på att bara ha vikarierande avlösare och ringde mig!

Upprörd över oorganiserade
"Facket är något mossigt och omodernt för ungdomar", brukar det ofta heta nu för tiden. Jenny, som fyller 30 i höst, instämmer uppenbarligen inte i detta. Hon blev revisorssuppleant i SBF-klubben redan under Stena-tiden.

- Vilka problem man än har med arbetsgivaren, löner eller annat, så är det en styrka att ha en stor grupp som facket bakom sig. Annars blir man helt överkörd. Hur ska en ensam anställd kunna klara sig mot en arbetsgivare, som har anställda jurister?

- Men jag har märkt att de oorganiserade, de som inte ens bidrar med sin medlemsavgift, är de som gapar högst under avtalsförhandlingarna: "Hur går det för mig?" Då blir jag upprörd.

Innan vi skiljs åt, måste vi lösa problemet med befattningsterminologin. Vi skrev ovan, att Jenny direkt efter examen jobbade som "motorman".

Har du några synpunkter på att kallas "sjöman"?

- Inte alls, jag ser inte ordet sjöman som en könsbenämning, lika lite som sjuksköterska. Fast någon försökte faktiskt kalla mig "maskinerska" en gång!
Sambon Per inflikar att en enda befattning ombord faktiskt finns i manlig och kvinnlig variant. Det är den snabbt utdöende telegrafisten.

- Där finns orden "gnist" och "gnista"! påpekar Per.

Benkt Lundgren

Avdelningarna bort utan diskussion

Om sittande förbundsstyrelse för 70 år sedan hade lagt fram ett förslag om att avskaffa förbundets avdelningar, skulle det ha mött ett massivt motstånd i varje fall i Stockholm. "Centralisering", "toppstyrning", "dödande av organisationsdemokratin" eller liknande epitet skulle antagligen ha yttrats. På kongressen i år hade emellertid frågan avdramatiserats fullständigt. Förslaget antogs enhälligt.

1935 beslöts i ett stadgetillägg att dåvarande SMBFs då fyra avdelningar var underordnade förbundet. Beslutet väckte häftig kritik i Stockholmsavdelningen, som under åren 1937-38 framtvingade diverse juridiska utredningar. Flera sidor i denna tidskrift ägnades åt debatten. Så småningom fastslog en skiljenämnd att stadgetillägget var giltigt, och efter åtskillig intern turbulens i Stockholmsavdelningen upphörde motståndet mot nyordningen.

Dessa pikanta inslag i förbundets historia berättades på årets kongress av vd Christer Themnér. 1930-talets fackliga kämpar i Stockholm skulle sannolikt ha gjort stora ögon inför den process som inleddes på kongressen i Kalmar 2004. Då lades en motion om att helt avskaffa förbundets indelning i avdelningar, en motion som kongressen i enlighet med förbundsstyrelsens förslag beslöt skulle utredas grundligt under tiden fram till årets kongress. Utredningen utmynnade i ett förslag att helt ta bort avdelningarna ur organisationen.

En enda funktion
Avdelningarna har länge fyllt en, säger 1, funktion: Allmänna möten för avdelningarnas medlemmar har arrangerats två gånger per år. Avdelningsstyrelserna har också haft en uppgift: att initiera nomineringen av kandidater till kongressombud. Till denna enda uppgift har alltså medlemmarna vart fjärde år i allmän omröstning valt avdelningsstyrelser.

Avdelningsmötena har under många år inkallats av kansliet, så att omvandla dem till medlemsmöten som arrangeras lokalt är bara en fråga om namnbyte (se informationsrutan på sidan 4!). Kvar fanns den viktiga funktionen att skaka fram kandidater som är villiga att tjänstgöra som kongressombud. Till detta behövs ett särskilt organ, och kongressen beslöt att kommande ordinarie kongresser väljer en valberedning, som både har denna uppgift samt en valberednings traditionella funktion: att vidtala kandidater till kommande förbundsstyrelse och revisorer.

Förslaget antogs enhälligt utan diskussion.

Benkt Lundgren

ARBETSRÄTT

Huvudavtal med förhinder
Sympatikonflikter rött skynke för arbetsgivarna

Stig Gustafsson redogör här för förutsättningarna för ett nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. 1938 års Saltsjöbadsavtal står som förebild. En av de hårdaste nötterna att knäcka är konfliktreglerna, särskilt rätten till sympatiåtgärder. Att luckra upp den är ett ultimativt krav från vissa arbetsgivare, men något helt slopande av rätten lär knappast facket acceptera.

De centrala organisationerna på arbetsmarknaden - LO, PTK och Svenskt näringsliv (SN) - har under hösten inlett förhandlingar om ett nytt huvudavtal för den privata sektorn. Det gamla huvudavtalet - det s k Saltsjöbadsavtalet från 1938 - upphörde i huvudsak att gälla redan 1976 i samband med att Las och MBL trädde i kraft.

Saltsjöbadsavtalet omfattade fem kapitel, och rubrikerna till kapitlen säger vad avtalet handlade om:

  • Arbetsmarknadsnämnd
  • Förhandlingsordning m m
  • Uppsägning av arbetsavtal, permittering m m
  • Begränsning av de ekonomiska stridsåtgärderna
  • Behandling av konflikter berörande samhällsviktiga funktioner

Vad man 1938 kom överens om var alltså att reglera frågor som orsakat allt större problem under 1930-talet och att avgöra vissa tvister i en partssammansatt nämnd, Arbetsmarknadsnämnden.

Huvudavtalet kom med åren att gälla hela arbetsmarknaden - i tillämpliga delar även för den offentliga sektorn. Ett undantag fanns: Tjänstemannaförbunden på den privata sektorn antog aldrig kapitlet om konflikter som rör samhällsviktiga funktioner.

EU-rätten en ny faktor
I dag är problemen andra än på 1930-talet, även om man känner igen vissa av dem. I dag handlar det bland annat om EU-rättens inflytande på svensk arbetsmarknadslagstiftning. Gemensamt för dagens situation och 1930-talets är att lagstiftning hotar om parterna inte kommer överens om lösningar på problemen i ett nytt huvudavtal. Nytt är också att tjänstemannasidan - PTK - nu är med i förhandlingarna. 1938 var det bara LO som förhandlade med Svenska arbetsgivareföreningen.

Arbetstagarsidan och arbetsgivarna har olika frågor som man vill ha lösta i ett nytt huvudavtal. Den centrala fråga som arbetsgivarsidan vill ha en ändring på är konfliktreglerna. Man hävdar att det råder "en kraftig obalans i förhandlingssituationen". Konflikträtten behöver en "grimma" som man uttrycker det. SNs största och mest inflytelserika medlemsorganisation Teknikföretagen har det radikalaste förslaget till lösning: sympatiåtgärder måste förbjudas. "Facket bör inte ha rätt att slå mot andra organisationer än dem man förhandlar med", är deras recept. Teknikföretagen hävdar att det är ett oskick att flera förbund tenderar att oftare använda sig av sympatiåtgärder än ordinarie konfliktvapen. "Om inte våra motparter är beredda att acceptera en förändring i den frågan är det utsiktslöst att kunna nå fram i några förhandlingar", är deras slutsats.

Här kan anmärkas att utvecklingen i Tyskland - som annars av arbetsgivarna gärna åberopas som det goda exemplet - går i motsatt riktning. Tysklands Högsta Arbetsdomstol har nyligen slagit fast att sympatistrejk, som varit förbjuden sedan 1980-talet, åter är tillåten. Det kan ju också vara läge att erinra om att det var arbetsgivarna som redan i början av 1900-talet under starka protester från LOs sida började med sympatilockouter för att kväsa fackföreningarna.

Vill ha lättare att säga upp
Högt på arbetsgivarnas lista står också flexiblare regler om anställningsskydd. I klartext: Det bör bli lättare att göra sig av med anställda.

På den fackliga sidan vill man också ha ändringar i anställningsskyddet. På små arbetsplatser har många i dag tillfälliga anställningar - alltför många anser LO och PTK och vill ha en avtalsreglering för ett bättre anställningsskydd för denna kategori. Man vill från fackets sida även ha ökat stöd vid omställningar, både genom kompetensutveckling på befintliga jobb och hjälp till en ny anställning. Mer stöd vid rehabilitering, kanske genom en rehabilitetsförsäkring, är också ett viktigt krav som särskilt PTK drivit.

Vill lösa Laval-problemet

När det gäller konflikträtten har man från LOs sida sagt att konfliktreglerna är "förhandlingsbara", men att det inte kan bli tal om att förbjuda sympatiåtgärder. "Då blir det inga förhandlingar", som fackets förhandlare uttryckt det. Ett krav från den fackliga sidan är att man vill att Lavalproblemet ska lösas i huvudavtalsförhandlingarna, d v s svenskt kollektivavtal ska gälla vid arbete i Sverige. Annars behandlas den problematiken också i den statliga utredning som arbetar med konsekvenserna av EG-domstolens dom i Lavalmålet.

Det blir inga lätta förhandlingar om man ska kunna få lösningar som tillfredsställer alla parter. Särskilt som man har ambitionen att få ett nytt huvudavtal till stånd före årsskiftet. En kvalificerad gissning är att med de motsättningar som föreligger kommer det att dröja innan ett nytt huvudavtal är klart.

Stig Gustafsson

FÖRSÄKRINGAR

A-kasseavgift från utlandet
– ett förtydligande

De medlemmar i a-kassan som är bosatta i ett annat EU/EES-land kan betala medlemsavgiften hemifrån. Det som behövs är en Internetuppkopplad dator och det s k Iban-nummer som a-kassan har i den svenska banken (se nedan). Har man tillgång till detta får överföringen från bosättningslandet inte kosta mer än vad motsvarande betalning inom landet skulle kosta (EU-betalning). I förbundets nyhetsbrev som sändes ut i slutet av maj skrev vi att sådana överföringar alltid är gratis, vilket är att lova för mycket. Vi har ingen möjlighet att ha koll på avgiftspolicyn hos alla banker inom EU. Men de får alltså inte ta högre avgift för en EU-betalning än för en inländsk betalning.

Vi skrev också att man vid överföringen behöver ett konto i en svensk bank, men det var fel. Det går bra att med hjälp av nedanstående uppgifter föra över avgiften från en utländsk bank direkt till a-kassan.

Vill man betala avgiften genom autogiro krävs dock alltid ett konto i en svensk bank.

Här följer de nödvändiga uppgifterna för de två vanligaste a-kassorna för sjöbefäl:

Ledarnas
Swift/Bic: ESSESESS
Iban: SE 65 5000 0000 0521 5102 9336

Akademikernas (AEA)
Swift/Bic: SWEDSESS
Iban: SE 97 8000 0838 1600 4909 8411