Sjöbefäl 4/2007 Ledare Fackligt

LEDARE

EUs fria rörlighet underordnas konflikträtten

Ett lettiskt byggföretag, Laval, som skulle bygga en skola i Vaxholm blev i november 2004 utsatt för en facklig blockad sedan man vägrat att träffa kollektivavtal med Byggnadsarbetareförbundet. Konflikten drogs till Arbetsdomstolen, eftersom företaget ansåg att konflikten var olaglig. Arbetsdomstolen förklarade interimistiskt konfliktåtgärden som laglig men begärde ett sk förhandsbesked från EG-domstolen i Luxemburg i två frågor. Den ena handlar om avvägningen mellan de grundläggande fackliga rättigheterna och rätten att på EUs gemensamma marknad erbjuda tjänster över gränserna. Den andra gäller den svenska lagstiftningen kallad Lex Britannia, som ger svensk fackförening rätt att använda konfliktåtgärder för att få till stånd kollektivavtal gentemot utländsk arbetsgivare, även om företaget har kollektivavtal med utländsk facklig organisation. Lex Britannia är synnerligen viktig för de sjöfackliga organisationerna när de begär kollektivavtal för bekvämlighetsflaggade fartyg.

Generaladvokaten Paolo Mengozzi har nu presenterat sitt förslag till utslag från EG-domstolen i Luxemburg. Förslaget är i allt väsentligt positivt för de svenska fackliga organisationerna.

Generaladvokaten uppehåller sig i sitt utlåtande framför allt vid den första frågan där han inledningsvis konstaterar att EUs gemenskapsrätt är tillämplig, vilket den svenska regeringen och Byggnads har ifrågasatt. Men samtidigt påpekar general­advokaten att rätten att vidta fackliga konfliktåtgärder inbegripes i de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna, och han anser att dessa grundläggande principer har företräde framför den gemensamma marknadens fria rörlighet. Frågan om Byggnads konfliktåtgärder var för kraftfulla behandlar generaladvokaten med stor försiktighet. Stridsåtgärder för att motarbeta social dumping är, enligt generaladvokaten, förenligt med EUs regelverk, under förutsättning att åtgärderna är proportionellt rimliga i förhållande till målsättningen. Den här känsliga bedömningen föreslår generaladvokaten att EG-domstolen överlämnar till den svenska Arbetsdomstolen för avgörande.

Svenska arbetsgivare har länge efterlyst en proportionalitetsprincip i rätten att vidtaga konfliktåtgärder. Med detta menar man att konfliktåtgärder kan slå, vad man tycker, orimligt hårt mot vissa företag. Några nyckelpersoner som tas ut i strejk kan lamslå ett helt företag. Generaladvokaten synes dock mena att konfliktåtgärden ska ses i proportion till vad som avses uppnås med konflikten. Svenskt Näringsliv ser det som positivt att generaladvokaten tar upp proportionaliteten i sitt yttrande. Men den stora frågan är om konfliktåtgärderna ska stå i proportion till antal strejkande/företagens bärkraft eller vad facket vill uppnå. Det verkar som om generaladvokaten lutar åt det senare, vilket knappast bör glädja arbetsgivarna.

Frågan om Lex Britannia är förenlig med EU-rätten berör generaladvokaten bara indirekt. Även här kommer proportionalitetsprincipen in i resonemanget. Han uppmanar den svenska Arbetsdomstolen att bedöma huruvida ett svenskt kollektivavtal medför verkliga fördelar för löntagarna jämfört med utländska avtal.

Generaladvokatens förslag är naturligtvis inget slutligt avgörande och det är inte alltid som EG-domstolen beslutar i enlighet med generaladvokatens yttrande. Det slutliga avgörandet kommer tidigast kring årsskiftet.
I ett parallellt mål om finska Sjömansunionens tvist med Viking Line (Rosella-målet) för generaladvokaten Poiares Maduro ett likartat resonemang, som ger de fackliga organisationerna rätt att tillgripa stridsåtgärder.

De båda tvisterna ovan är alltså ännu inte slutligt avgjorda, men än så länge verkar det som om svensk arbetsrätt inte är i strid med EU-lagstiftningen.

FACKLIGT

En intendent i Ledarnas styrelse

Sju år som medlem, tre år som ordinarie i SBFs intendenturkommitté samt suppleant i förbundsstyrelsen - och nu även ordinarie ledamot av Ledarnas styrelse. Så ser Jan-Peter Borglins "karriärväg" ut som fackligt förtroendevald. Han är själv närmast omtumlad och överraskad.

Sjöbefäl får tag i Jan-Peter Borglin precis efter spacklingen i samband med ombyggnaden av sin "car port" till ett riktigt garage. Han är bosatt i Lilla Beddinge, nästan så långt söderut man över huvud taget kan komma i Sverige, några få kilometer från Smygehuk, i ett hus som är nästan lika gammalt som Sjöbefälsförbundet. Det byggdes 1850.

- Men det är ganska ungt! säger Jan-Peter (eller "JP" som han alltid kallas). Ursprungligen stod här ett hus från 1720, men det brann ner.

Oinbjudna husdjur
Han bor med Emma, sin sambo sedan 11 år, och två katter. Inga barn än så länge, däremot ett par oinbjudna husdjur till. När de köpte huset, fanns det ett tämligen nybyggt stall på tomten, där det oftast finns en del möss.

- Fast ibland söker sig någon mer eller mindre förvildad katt dit också, berättar han. Det är perfekt, så håller de mössen i schack.

Stallet använder han annars på ett okonventionellt sätt - mer om detta senare!
Han är 42 år och har varit till sjöss ungefär halva livet. Med ursprunget i restaurangbranschen började han som servitör, men redan efter något år avan­cerade han till personal- och redovisningspurser och blev därigenom intendenturbefäl. Han har varit TT-Line tämligen trogen hela tiden, för närvarande som intendent i Hucleberry Finn (ex Peter Pan, ex Nils Dacke).
När han blev befäl, gick han med i SFBF, det enda förbund som på den tiden (1988) organiserade intendenturbefäl.

- Första intrycket av SFBF var inte så pjåkigt. Första året fick de igenom en låglönesatsning. Det medförde ett rejält lönelyft för bland annat mig.

- Men genom åren blev det allt mer uppenbart, att SFBF egentligen var helt ointresserade av intendenturbefälen. Missnöjet spred sig även till nautikerna, vilket gjorde att på höghastighetsfärjan Delphin gick år 2000 alla befäl över till SBF.

Slår vakt om minoriteterna
Det var till och med strax före den kongress, då SBF antog det namnet. På samma kongress valdes också för första gången en förbundsstyrelse från alla befälskategorier. Från intendenturen blev en kollega till JP i TT-Line, Lars Ekelund, suppleant. Några år senare började denne jobba i land, och i den vevan blev JP först suppleant i förbundets intendenturkommitté. På kongressen 2004 övergick det till en ordinarie post, och tillika övertog JP posten som suppleant i förbundsstyrelsen.

- I SBF finns det verkligen en omtanke om minoriteterna., anser han. Trots att intendenturen utgör den numerärt minsta delen av medlemskåren, är förbundet mån om oss. Det finns ett starkt rättvisepatos i SBF.

Otroligt snabbt
Och nu har han plötsligt blivit invald som ordinarie ledamot i Ledarnas förbundsstyrelse. Detta skedde på Ledarnas representantskapsmöte i maj, sedan en plats i styrelsen blivit vakant. En ledamot kände sig tvungen att avsäga sig uppdraget, och det visade sig att ingen av de personliga suppleanterna var beredd att överta posten. Därför gjordes ett fyllnadsval.

- Det är helt otroligt hur snabbt allt gick! tycker JP. Jag blev först överraskad över att SBFs styrelse nominerade mig. Sedan fick jag åka upp till Stockholm och bli intervjuad av valkommittén. Det var flera andra föreningar inom Ledarna som nominerat kandidater, men valkommittén kom att föreslå mig, och därför gick det som det gick.

- Jag vet att det var diskussion om valet på grund av könsbalansen i styrelsen. Tyvärr är det nog också så, att den manliga övervikten i styrelsen är större än inom medlemskåren som helhet. Men redan dagen efter att valet var genomfört, blev jag kontaktad från olika nivåer inom Ledarna. Så jag har verkligen känt mig välkommen.

Inte helt typisk
JP beskriver sig själv som en "inte helt typisk facklig företrädare". Med det syftar han på att han, mycket beroende på att han tillhör en minoritetskategori, inte har börjat sitt fackliga arbete utifrån en lokal förankring. Men det är på gott och ont, anser han.

- Det kan finnas fördelar med att man kan ha en "helikoptervy" på det fackliga arbetet och lättare se okonventionella lösningar på problemen. Man är inte så fast i traditionerna, med den vanliga inställningen "vi har alltid gjort så här". Och på central nivå måste man ju slå vakt om alla möjliga medlems­kategorier, se till helheten. Så är det ju redan i SBF och i ännu högre grad i Ledarna.
SB: Till sist, vad pysslar du med under vederlagsledigheten, när inte det fackliga arbetet tar upp tiden?

- Huset och trädgården tar mycket tid. Med min bakgrund finns också ett stort intresse för matlagning och goda måltidsdrycker. I stallet på tomten har jag installerat ett vinrum ovan jord, som än så länge är det viktigaste rummet där

Benkt Lundgren