 |
Sjöbefäl 5/2006 |
LEDARE
Kommissionen fortsätter ifrågasätta skattereglerna
Redan förra året skickade EU-kommissionen en formell underrättelse till Sverige att vissa skatteregler rörande sjömän inte var förenliga med gemenskapsrätten.
Det gällde för det första reglerna i ”internationaliseringsavtalet” att för skattebefrielse krävdes att arbetsgivaren var ett svenskt företag. Företag i andra EU/EES-länder fick inte ”förmånen” att anställa sjömän bosatta i Sverige på liknande villkor. Detta är nu åtgärdat i den svenska lagstiftningen.
För det andra angreps sjömännens skattereduktion och skatteavdrag. Kravet för
sådan skattelindring är som bekant sjömannen tjänstgör på ”svenskt handelsfartyg”. Om sjömannen tjänstgör på handelsfartyg registrerat i annat EU/EES-land så gäller inte skattelindringen. Det här uppfattar EU-kommissionen som en otillbörlig konkurrensfördel för svenska fartyg. Sverige bestred detta och pekade på att det inte finns något som hindrar en redare från ett EES-land som bedriver affärsverksamhet i Sverige att registrera sitt fartyg i Sverige.
Denna invändning imponerade inte på EU-kommissionen som nu kommit tillbaka med ett s k ”motiverat yttrande” där man upprepar sin tidigare ståndpunkt. Rederier etablerade i andra medlemsstater måste erbjuda i Sverige bosatta personer högre lön eller i andra avseenden gynnsammare anställningsvillkor för att kunna konkurrera med svenska redare (om svenska sjömän). Kommissionen uppmanar därför Sverige att vidta de åtgärder som krävs för att rätta sig efter det motiverade yttrandet.
I Sveriges svar till kommissionen anges bland annat att det är svårt att bedöma om reglerna får en sådan konkurrenssnedvridande effekt som kommissionen befarar. Men regeringen väljer att inte ifrågasätta kommissionens bedömning att det finns skäl att se över den svenska lagstiftningen när det gäller sjöinkomstavdraget och skattereduktionen för den som har sjöinkomst.
Enligt regeringen finns två olika vägar att gå:
- Utvidga de ifrågasatta skattereglerna till att gälla svenska sjömän på alla EES-fartyg. Här pekar regeringen på att det kan ge skattefördelar till andra EES-redare. Sjöinkomst och skattereduktion medges med olika belopp beroende på om sjömannen har sin inkomst från arbete på fartyg som går i fjärrfart eller från arbete på fartyg i annan fart. Går fartyget i inre fart medges inga sådana skattelindringar alls. Fartområdena definieras med utgångspunkt från det svenska territoriet och måste omdefinieras, om begränsningen till arbete på svenskt fartyg inte kan bibehållas. I annat fall skulle ett fartyg som går i fart inom en annan medlemsstats territorium betraktas som ett fartyg i fjärrfart vid tillämpning av reglerna. En sjöman på ett sådant fartyg skulle då erhålla ett större avdrag och en större reduktion än en sjöman på ett svenskt fartyg i samma situation men i Sverige.
- Slopa sjöinkomstavdraget och skattereduktionen för sjöinkomst. Regeringen har framhållit att en sådan åtgärd endast skulle höja subventionerna till redaren eftersom redaren behåller den inkomstskatt som dras från sjömannen. Denna subvention är också tillåten av kommissionen. Regeringen påpekar också att om arbetsgivaren ”väljer att höja sjömannens lön som kompensation för skattehöjningen” torde det valet vara kostnadsneutralt för arbetsgivaren.
För vår del finns bara ett realistiskt alternativ: Utvidga nuvarande skatteregler till att gälla alla EES-fartyg. Den konkurrensfördel för utländska redare som Sverige pekat på är endast teoretisk och saknar all praktisk betydelse. Skulle däremot skatteförmånerna slopas kan vi återigen hamna i en besvärlig avtalsrörelse med stor risk för allvarlig oro på sjöarbetsmarknaden.
FACKLIGT
Piteå-Tidningen har svårt med termerna
I juli i år förverkligade Piteå-Tidningen (PT) en länge närd idé om att beskriva hur papperet och massan från Smurfit Kappas fabrik fraktas från hamnen. De skickade ett reportageteam ombord på holländska Bothniaborg. Efter att ha läst artikelserien, kan man konstatera att avsikten främst var att göra en logistisk skildring av exporten, inte en beskrivning av livet ombord. Och det var kanske lika bra, eftersom tidningen hade påtagligt svårt med sjöterminologin.
På två ställen kan man nästan känna en motvillig beundran för hur många sakfel man kan göra med bara några få ord. Visserligen kan de ursäktas med språkförbistringen i kontakten med den holländsk/filippinska besättningen, men just därför borde reportern ha dubbelkollat texten med någon sjöfartskunnig svensk.
I en faktaruta om sjöfartsutbildning står det:
”I PTs artikelserie om papperets färd med Bothniaborg, har ordet sjöman för enkelhetens skull ibland syftat på hela besättningen som på engelska använder ordet ”sailor” (seglare) om sig själva. Det korrekta svenska språkbruket är att skilja på sjömän och sjöbefäl/nautiker.”
Piteå-Tidningen 8/7
Dessa två meningar innehåller som synes tre direkta sakfel. Att använda ”sjöman” som beteckning på hela besättningen är inget man ska göra ”för enkelhets skull” utan det är helt korrekt! Däremot är det helt galet att dela in besättningen i ”sjömän och sjöbefäl/nautiker”. Det riktiga är som bekant ”manskap och befäl”. Och med PTs språkbruk: Vart hör det tekniska befälet?!
Men i en artikel från mässen överträffas ovannämnda groda. Då ska PT beskriva vilka ombord som sitter på samma sida som kaptenen. Det är ”sjöofficerarna och maskinisterna”. Där gjorde man tre sakfel på bara tre ord! För det första heter det på svenska ”sjöbefäl”, när man är i den civila handelsflottan, för det andra heter det numera ”fartygsingenjörer”. Och för det tredje och allra värst: PT hade uppenbarligen missat att även fartygsingenjörerna är befäl, eller ”officerare” som de uttryckte det. Och den missen är svår att ursäkta med språksvårigheter – på engelska heter det ju ”engineer officers”!
Det sistnämnda felet kan tyvärr också bero på det gamla klassiska ointresset för denna yrkeskategori. En sak som tyder på det är den tidigare nämnda faktarutan om sjöfartsutbildning. Där beskrevs ganska utförligt sjökaptensprogrammen på sjöfartshögskolorna (visserligen på ett delvis felaktigt sätt, men det fördjupar vi oss inte i nu). Sjöingenjörsprogrammen nämndes över huvud taget inte.
För sent att korrigera
När SBs redaktion och SBFs kansli tog del av artikelserien, hade det på grund av semestrar gått flera veckor sedan den publicerats. Vi skrev till tidningen om att de många sakfelen borde korrigeras och fick följande svar av PTs ansvarige utgivare: ”Vi beklagar de fel som smög sig in i texten. Det är beklagligt att de upptäcktes så sent. Du är mig veterligt den ende som har hört av sig. Det har dock gått lång tid, och felen är inte av den avgörande karaktären att det är rimligt att ta in en rättelse mer än en månad efter publiceringen.”
Internationellt samarbete för transportchefer
I juni i år träffades styrelsen för Fédération Internationale des Cadres des Transports (FICT) i Stockholm. FICT är en ännu ganska liten men aktiv sammanslutning för fackförbund som organiserar chefer inom transportsektorn. FICT ingår bl a i den bredare chefsinternationalen Confédération Europeenne des Cadres (CEC).
FICT har medlemsförbund i Sverige (SBF), Danmark, Storbritannien, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Schweiz och Italien. SB intervjuade presidenten Sergio Graziosi från Italien.
Vilken är FICTs viktigaste uppgift?
– Att representera transportcheferna i Europa och internationellt, framför allt inom CEC som är en del av den europeiska fackföreningsrörelsen. Vi vill både vinna tillbaka förbund från EUs gamla medlemsländer och värva organisationer från de nya medlemmarna i Östeuropa. Men vår inriktning är utan tvekan främst global, inte bara europeisk.
Hur ser ni på fackföreningsrörelsens ställning inom EU i framtiden?– Den sociala dialogen är mycket viktig inom EU. Internationellt motarbetas facket ofta, men det är en del av en kultur som härstammar från USA och i grunden inte är vår. Solidariteten behövs, och jag hoppas att fackföreningsrörelsen kan stötta både medlemmarnas kollektiva, basala behov och deras individuella behov.
PENSIONSFRÅGOR
Pensionsansökan tar 3–6 månader
Personer som inför ålderspensioneringen är permanent bosatta utomlands bör lämna in ansökan om pensionsutbetalning minst ett halvår i förväg. Det rekommenderar Christer Pettersson, chef för den avdelning på Försäkringskassan Gotland, som handlägger sådana ärenden.
– Ansökan ska lämnas in i bosättningslandet, men normalt får vi in den snabbt därifrån, säger han. Sedan tar det i 75 procent av fallen 3–6 månader för oss att behandla ärendet.
I vissa fall har det dock tagit mycket längre tid, mer än 18 månader. Ett sådant fall har anmälts till Justitieombudsmannen (JO), som i ett beslut i fjol riktade kritik mot Gotlands försäkringskassa för den oacceptabelt långa handläggningstiden. Enligt Christer Pettersson ska detta inte kunna hända i dag.
– Men i de fall det tar längre tid än sex månader att handlägga ärendet, beror det ofta på att vi behöver komplettering av någon uppgift i ansökan, säger han. Och det händer tyvärr att vi har svårt att få svar från den sökande, trots att vi har både adress och telefonnummer.