Sjöbefäl 6/2006 Ledare Fackligt Försäkringsfrågor

LEDARE

Omvälvningar av arbetslöshetsförsäkringen

Idén med arbetslöshetsförsäkring kommer från fackföreningsrörelsen. Under många år var också avgifterna från medlemmarna den huvudsakliga finansieringskällan. Tider­na förändrades emellertid, och med åren ökade statens finansiering av arbetslöshetskassornas verksamhet. Nu är det endast cirka 10 procent som finansieras direkt av medlemmarna. Resten finansieras av statliga medel. I huvudsak sker detta genom arbetsgivaravgifter, eftersom den bärande tanken har varit att arbetsmarknaden ska ta ett ansvar för den arbetslöshet som arbetsmarknaden åsamkar. Denna förändring (med ökad statlig finansiering) har också lett till att staten successivt har ökat styrningen och kontrollen av arbetslöshetskassorna. Fackföreningarna saknar numera reellt inflytande över kassornas verksamhet. Arbetslöshetskassorna är i princip statliga och klart uttalat ”myndighetsutövande”. Den lilla koppling som fortfarande finns kvar till fackföreningsrörelsen består i att fackets medlemmar får en viss rabatt på avgiften, en rabatt som numera är svårmotiverad, samt att a-kassornas styrelser oftast består av ledamöter med stark koppling till fackföreningsrörelsen. Dessa ledamöter är dock hårt styrda av den lagstiftning som detaljreglerar a-kassornas verksamhet.

I den borgerliga alliansens valmanifest behandlades arbetslöshetsförsäkringen in­gående. Enligt manifestet så lovade de borgerliga partierna om de vann valet att:

• göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk,
• trappa ner ersättningsnivån efter 200 dagar,
• öka egenfinansieringen, d v s höja medlemmarnas egna avgifter kraftigt samt
• slopa avdragsrätten för a-kasseavgiften.

Eftersom de borgerliga partierna nu gick segrande ur riksdagsvalet får man förmoda att de också kommer att genomföra det som anges i valmanifestet. Väljarna har sagt sitt, och vad gäller arbetslöshetsförsäkringen har det inte rått något tvivel om vad de borgerliga partierna vill göra.

Emellertid ska manifestet också genomföras, vilket naturligtvis kan göras på många sätt. Om arbetslöshetsförsäkringen ska göras obligatorisk, kan man ifrågasätta vitsen med att ha kvar de branschvisa arbetslöshetskassorna. Det kan tyckas rimligare att slå ihop arbetslöshetskassorna till en enda stor kassa, alternativt låta försäkringskassan hantera arbetslöshetsförsäkringen. Avgiften bör i så fall i likhet med sjukförsäkringsavgiften tas ut direkt på skattsedeln, så att storleken på avgiften blir lika för alla arbetstagare. Det är ett system som tillämpas i flertalet europeiska länder.

Nedtrappningen av arbetslöshetsersättningen efter 200 dagars arbetslöshet är naturligtvis bekymmersam. Även om den nya regeringen genomför en politik som ger fler jobb, vilket alliansen lovat, så finns alltid några som inte kommer i arbete. För dessa kan det bli ekonomiskt mycket besvärligt.

Den ökade graden av egenfinansiering av avgiften stärker intrycket att avgiften bör dras på skattsedeln. Då skulle det i alla fall bli tydligt att de borgerliga partiernas löfte om skattesänkning (jobbavdraget) inte får fullt genomslag eftersom införandet av en ny obligatorisk (a-kasse)avgift inkräktar på skattesänkningen.

Ett slopande av avdragsrätten följer inte den skatterättsliga logiken. Enligt normala regler får avdrag göras om beskattning sker i ett senare led, och som bekant beskattas a-kasseersättningen. Det betyder att a-kasseavgiften ska betalas med beskattade medel och att utfallet (ersättningen) sedan åter ska beskattas. Det är inte logiskt med en sådan dubbelbeskattning och dessutom förvånansvärt att de borgerliga partierna vill öka beskattningen av inkomster som härrör från arbete. Kopplingen mellan avgift och ersättning kommer dessutom att bli mycket tydligare, eftersom tanken är att ”egenfinansieringen” ska öka från cirka 10 till cirka 35 procent, vilket stärker uppfattningen att avgiften fortsatt ska vara avdragsgill.

Även avdragsrätten för fackföreningsavgiften ska slopas. Det är mer förståeligt av det skälet att den ekonomiska ersättning en medlem kan få från sin fackliga organisation oftast är skattefri (främst strejk­ersättningen). Det är dock tveksamt om det borgerliga förslaget om slopad avdragsrätt beror på en vilja att göra skattereglerna mer logiska.

Under alla förhållanden får vi räkna med att rege­ringsskiftet innebär vissa omvälvningar som fackföreningsrörelsen måste ha en beredskap för att möta.

FACKLIGT

Långvarig turbulens i Silja
Avvaktande stämning ombord

Den omedelbara reaktionen hos SBFs medlemmar i Silja Symphony på den tunna informationen från Tallink till facken (se faktaruta) är lugn. Redan försäljningen av Silja Opera skapade en turbulent stämning i rederiet, och kommer förslag om försämringar, så lär väl många sluta.

Dagen efter Tallinks informationsmöte i Tallinn med sjöfacken besöker SB Silja Symphony. Någon representant för den lokala klubben finns inte ombord, där­emot Jan Häggblom, provision master och ledamot av SBFs förbundsstyrelse. Han är uppvuxen i Finland, dit han också flyttade tillbaka härom året med familjen efter att ha bott flera år i Sverige. Han har alltså lätt att se frågorna ur både svensk och finsk synvinkel. Under vårt samtal får han besök och telefonsamtal till kontoret och byter smidigt dialekt och språk mellan rikssvenska, finlandssvenska och finska.

Arbetsgivarens agerande vid mötet beskrivs ingående i faktarutan på nästa sida. Att de lät sig representeras av två personer utan centralansvar i rederiet och att därför mötet inte blev särskilt informativt, betecknar Jan som ”föga förvånande”.

- De vill bestämma själva. De behöver därför lite inskolning i annat tänkesätt. Det konkreta de har annonserat hittills är rejäla bantingar i landorganisationen.

Flaggan en förtroendefråga
Janne inser, att rederiet naturligtvis kan ha ambitioner att på sikt sänka kostnaderna genom att sätta fartygen under andra flaggor än Sveriges och Finlands. Någon omedelbar oro känner han dock inte, därför att han ser flera svårigheter med sådana planer.

- Visst har de folk i Estland som har språkkunskaper och kompetens att köra färjor, men de har knappast något direkt överskott på dem. Flaggan i aktern är också en förtroendefråga. Jag tror att passagerarantalet skulle minska efter en omflaggning.

- De finskflaggade Siljafärjorna är också något av nationalklenoder i Finland, fortsätter han. Och estnisk ombordpersonal må tala bra engelska, men särskilt äldre finländare är nog inte nöjda med att få service på engelska.

- Men rederiet bestämmer ju självt vilket som ska vara säkerhetsspråket!

Vad kan medlemmarna göra?
Att arbetsgivaren jagar kostnader är ingenting nytt, särskilt inte i en pressad bransch som färjesjöfarten.

- Och det är klart de tittar på lönekostnaderna i första hand. Särskilt på manskapssidan, märker vi att det tajtas upp mer och mer.

- Omflaggningen av Regina Baltica kan vara en ”provraket”. Men vad händer, om de annonserar fler omflaggningar eller om rederiet blir helt obändigt och struntar i facket? Det enda raka är ett förenat internationellt fackligt arbete. Och de enskilda medlemmarna behöver fundera över vad de kan bidra med i det.

Janne sticker inte under stol med att det ibland är svårare med den fackliga sammanhållningen på intendentursidan.

- Det är mindre homogent än i driften, eftersom vi inte har någon gemensam bakgrund och ingen utbildning, som är specifikt anpassad för sjöfart.

SB tittar även in i kontrollrummet för att tala med medlemmarna i maskin över en mugg kaffe. De berättar, att det länge varit en turbulent stämning i rederiet.

- Många slutade när Silja Opera försvann, säger inredningsingenjör Niklas Sillerström.

- Ja, det har varit en väldig omsättning, tillfogar Ulf Nyberg, 1e fartygsingenjör.
Annars känner maskinbefälet ingen större oro, eftersom de upplever att deras arbetsmarknad ser bra ut. Blir det försämringar i anställningsförhållandena, lär det vara många som slutar.

Finns andra rederier
- Fast det är ju inte så bra för båten! anser elingenjör Jonas Svenblad. Det är en styrka att det varit så pass fasta besättningar.

En bidragande orsak till den hittills­varande stabiliteten är att folk varit nöjda med ett väl fungerande avlösningssystem, 2:3, som minimerat behovet att ta in vikarier. Fast, som de påpekar, det finns ju andra rederier där de har ännu förmånligare avlösningssystem!

Benkt Lundgren

FÖRSÄKRINGSFRÅGOR

Ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring

Ett par ändringar i och tillägg till Lagen om arbetslöshetsförsäkring trädde i kraft redan den 1 juli i år. Här följer de viktigaste:

• Ekonomiskt skadestånd jämställs med lön, precis som redan tidigare gällt för avgångsvederlag. Man kan alltså inte uppbära både a-kasseersättning och ekonomiskt skadestånd för samma period.
• Man kan bli återbetalningsskyldig för erhållen a-kasseersättning, om man senare får lön för samma period. I konsekvens med förra punkten gäller samma sak, om man får ekonomiskt skadestånd. Bestämmelsen gäller inte retroaktivt, den kan alltså bara tillämpas om man har fått sådan dubbel ersättning för någon period efter 1 juli 2006.
• Om man får ett tillfälligt jobb med högre lön under minst 25 veckor, kan senare a-kasseersättning höjas. Det har tidigare gällt bara om jobbet pågått i minst ett år, så att man fått en helt ny ersättningsperiod.
• Den som säger upp sig från en anställning på grund av flyttning, som föranleds av att make/maka eller sambo fått jobb, startat näringsverksamhet eller börjat studera på annan ort, riskerar att stängas av från a-kassan i 45 dagar. Tidigare har detta varit giltigt skäl för att säga upp sig och ändå slippa avstängning.
• Egen företagare som blir arbetslös får inte räkna med startbidrag till näringsverksamhet som ersättningsgrundande inkomst i beräkning av a-kasseersättningen.
• Bisyssla som inte minskar rätten till a-kasseersättning får påbörjas bara medan man förvärvsarbetar. Tidigare har man kunnat påbörja bisyssla även under tid man varit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Liksom förut gäller att bisysslan ska ha inletts minst sex månader före arbetslösheten, inkomsten av bisysslan får inte överstiga sex grundbelopp (f n 1 920 kronor) per vecka, och bisysslan får inte utökas under arbetslösheten.

När det gäller bisyssla, bör man observera en detalj som vi tidigare berört i Sjöbefäl. För att det ska räknas som bisyssla, får man inte ha ägnat sig åt den enbart under semestertid, och vederlagsledig tid för sjöanställda kan i detta avseende jämställas med semester, trots att avtalet skiljer mellan kompledighet och semester. Saken har dock oss veterligt aldrig prövats rättsligt.