 |
Sjöbefäl 2/2004 |
LEDARE
Piratdåden ökar oroväckande
Antalet tillbud med piratdåd ökade kraftigt förra året. Enligt en rapport från International Maritime Bureau inom International Chamber of Commerce ökade det totala antalet rapporterade tillbud världen över från 370 år 2002 till 445 år 2003.
Våldet mot fartygsbesättningarna vid piratöverfallen ökade också. Förra året dödades 21 sjömän, men 71 sjömän och passagerare rapporterades saknade. Det faktiska antalet dödade torde därför vara närmare 92. Vidare skadades 88 sjömän och 359 togs som gisslan.
Våldet mot sjömän i form av piratangrepp ökar således och tyvärr görs väldigt lite för att komma åt problemet. Det krävs internationellt samarbete, och det är alltför få länder som samverkar i avsikt att minimera piratangreppen. Inte heller FN och andra internationella organ synes ha förmåga att vidta kraftfulla åtgärder, som bättre skyddar sjömännen mot pirater. Det är skamligt att denna kriminalitet har tillåtits öka under åren.
Sjömän synes mer betraktas som potentiella terrorister med tanke på den huvudlösa "terroristbekämpning" man nu påbörjar inom sjöfarten med stöd av den nya ISPS-koden. När ska politikerna inse att det är sjömännen som behöver skyddas och inte omvärlden som behöver skyddas mot sjömännen?
Lyckosam räddning
Kollisionen mellan den svenska färjan Stena Nautica och det bekvämlighetsregistrerade fartyget Joanna fick ett lyckligt slut. Båda fartygens besättningar och samtliga passagerare på Stena Nautica klarade sig utan skador.
Vem är förvånad över att ett bekvämlighetsflaggat fartyg (denna gång St Vincent-flagg) återigen figurerade i en allvarlig fartygsolycka? Vem är förvånad över att ett sådant fartyg uppträder på ett sätt som gör det näst intill omöjligt att undvika en kollision? Möjligen våra politiker som varken visar vilja eller förmåga åt att göra något åt det största säkerhetsproblem vi har inom sjöfarten, dvs bekvämlighetsregistrering av fartyg.
I efterhand finns frågetecken kring rutinerna även ombord på Stena Nautica. Varför var inte befälhavaren på bryggan trots svår tjocka? Varför tilläts Joanna passera så tätt inpå Stena Nautica? Men med tanke på Joannas mycket märkliga manövrar är det tveksam om ens ett hundraprocentigt uppträdande av bryggbefälet på Stena Nautica skulle ha räckt till för att undvika en kollision. Med facit i hand är det som bekant lätt att påpeka detaljer i rutinerna, som kunde ha varit bättre.
Det som däremot behöver förbättras är rutinerna för att försäkra sig om att inga lastbilschaufförer uppehåller sig på bildäck under resan. Det är tyvärr alltför vanligt att chaufförer, trots att de vet att det är förbjudet, stannar kvar i lastbilen och helt enkelt gömmer sig för besättningen. Även om en bättre kontroll kräver längre tid måste rederierna införa rutiner, som gör att besättningen med säkerhet vet att bildäcket är tomt före avgång. Nu var det rena turen att inte ett antal lastbilschaufförer råkade mycket illa ut.
En glädjande iakttagelse är att säkerhetsorganisationen på Stena Nautica fungerade perfekt. All heder år den kunniga och säkerhetsmedvetna besättningen på Stena Nautica.
FACKLIGT
Kampen om lönedumpning - verklig eller "befarad"
Byggnadsarbetareförbundets kampanj mot utnyttjande av lågavlönad utländsk arbetskraft har väckt en storm av kritik på ledarsidor och bland arbetsgivarintressenter. Samtidigt stänger svenska redare ute folk med "fel" medborgarskap och skyller på att fackförbund i befraktarens hemland befarar lönedumpning. Men några indignerade protester mot detta har vi inte läst någonstans.
Byggnadsarbetareförbundet har startat en kampanj mot att underentreprenörer i byggbranschen, särskilt i södra Sverige, importerar arbetare från Polen och de baltiska länderna. De får F-skattsedel, varefter de jobbar på svenska byggen för en ersättning på ner till 40 kronor i timmen, dvs löner som svenska byggnadsarbetare skulle hånskratta åt, om en arbetsgivare skulle komma på tanken att erbjuda den åt svenskar.
Problemet är att byggjobbare från de nämnda länderna tycker att 40 kronor i timmen är en bra lön kanske dubbelt mot vad de tjänar hemma. Eftersom de betraktas som egna företagare betalar de heller ingen skatt i Sverige, bara i hemlandet, och hur bra koll polska eller litauiska skattemyndigheter har på sina medborgares förehavanden utomlands vet vi ärligt talat inte. Vi betvivlar att deras svenska uppdragsgivare bryr sig särskilt mycket om den saken.
Här i Sverige bor de importerade byggjobbarna sannolikt billigast tänkbart i enkla husvagnar eller baracker, som uppdragsgivaren ordnar med. Men standarden och renligheten i dessa är säkert väl så bra eller bättre än vad många människor i deras hemländer får hålla till godo med. Även utan utlandstraktamente tycker alltså dessa byggnadsarbetare, helt ärligt, att de har det bra.
Försvarar svartjobb
Därför har Byggnads kampanj väckt starkt motstånd på exempelvis ledarplats i Dagens Nyheter. Samma tidning har också tagit in en anonym insändare från en villaägare som öppet erkänner att han anlitar hantverkare från Polen svart, eftersom det är enda sättet att få jobben utförda till "rimligt pris". Denna insändarskribent kallar Byggnads kampanj "vidrig". Vad som skulle hända, om till exempel en polsk hantverkare råkade skada sig vid arbete i villan framgår inte, men någon försäkring har självfallet inte svartjobbare.
Byggnadsarbetareförbundet beskylls alltså för inskränkt protektionism eller rentav en slags rasism. Men att ett fackförbund försvarar sina medlemmars rätt till arbetstillfällen till löner enligt svenska avtal är knappast förvånande. En logisk konsekvens är då också att förbundet motsätter sig att arbetsgivarna vill ersätta dem med arbetare som accepterar löner, som efter svenska förhållanden innebär en mycket påver standard. Att dessa arbetare å sin sida föredrar denna påvra standard under en tillfällig vistelse i Sverige framför ett arbete under ännu påvrare standard i hemlandet eller ren arbetslöshet är också naturligt.
Man bör inte dra någon parallell till TAP-ar på svenska fartyg, eller för den delen filippinska sjömän på utlandsflaggade fartyg under svensk kontroll. Dessa sjömän går i regel aldrig i land i Sverige och har fri kost ombord. De har alltså ännu mindre skäl än de utländska byggnadsarbetarna att känna sig diskriminerade .
Värre protektionism
Men i ett svenskt tankerrederi förekommer en protektionism, som nog får sägas vara värre än den som Byggnads anklagas för. Här handlar det, enligt rederiets egna uppgifter, om att ett befäl med full svensk behörighet nekas tillsvidareanställning enbart på grund av sitt utländska medborgarskap. Fartyget befraktas av ett stort statligt oljebolag från ett sydeuropeiskt land, där facket krävt att endast EU-medborgare ska ha fast anställning på de fartyg bolaget befraktar. Detta kräver alltså facket "för säkerhets skull", för att undvika ens risken att sjöanställda från utomeuropeiska länder anställs till lägre löner.
Vi upprepar att ovanstående är den version som det svenska rederiet uppger. Sjöbefäl har inte lyckats få kontakt med någon representant för det sydeuropeiska oljebolaget, trots att vi bett det svenska rederiet och dess mellanhand om hjälp med detta. Något särskilt stort intresse att ge denna hjälp kan vi inte påstå att vi mötte, "det är svårt att få tag i någon som pratar engelska", fick vi höra.
Terrorist?
Annars skulle man i det konkreta fall det gäller kunna misstänka att det var en helt annan orsak till att befälet i fråga nekades tillsvidareanställning. Han är nämligen irakisk medborgare, och befraktningsbolaget kommer från ett av de länder som lierade sig med USA i kriget mot Irak (se även artikeln på sidan 10). Men så illa kan det väl inte vara (befälet i fråga är nämligen, trots sitt irakiska medborgarskap, av kurdiskt ursprung och har flyktingpass efter att ha flytt från Saddam Husseins regim)?
Frågan är förstås vilket som är värst: att människor med utomeuropeiskt medborgarskap diskrimineras pga att ett utländskt fackförbund befarar "lönedumpning" eller för att regeringen i samma land befarar att personen är "terrorist"?
Benkt Lundgren
SÄKERHETSFRÅGOR
Trötthetsfaktorn ett internationellt problem
I genomsnitt varannan månad under den senaste 10-årsperioden har ett fartyg grundstött i brittiska farvatten på grund av att vaktgående befäl varit uttröttat. Det konstaterar brittiska haverikommissionen MAIB, som refereras i brittiska tidningar. Det handlar alltså om 60 incidenter på 10 år.
Ett av flera snarlika exempel var torrlastaren Jambo, som grundstötte och sjönk i sundet mellan Hebriderna och skotska fastlandet i fjol sommar på väg från Dublin till Odda i Norge. Olyckan berodde på att överstyrman somnat och missat en kursändring. Han och befälhavaren gick vakt sex timmar i taget på det Cypernflaggade fartyget, som bemannades av ett tyskt rederi och hade totalt sju mans besättning. Alla räddades, men den starkt giftiga lasten av 3 300 ton zinkkoncentrat hade kunnat skapa ett allvarligt miljöproblem.
Förutom det påfrestande vaktschemat hade överstyrman ansvarat för lastning och lossning vid flera hamninlöp.
Det brittiska befälsfacket Numasts sekreterare Allan Graveson säger till tidningen Telegraph, att det bara var tur att ingen personskada eller allvarligare miljökatastrof inträffade.
Det är bara en tidsfråga innan ett uttröttat vaktgående befäl orsakar detta, anser Graveson. Det är skamligt att branschen fortsätter att desperat minska kostnaderna utan hänsyn till riskerna för människor och miljö.