Sjöbefäl 5/2004 Ledare Fackligt Kongressen Säkerhetsfrågor

LEDARE

Pension - till vilket pris?

De stora krigskullarna, de tidiga 40-talisterna, kommer i stor utsträckning att gå i pension under de kommande åren i den mån de inte redan gjort det. De bör kunna räkna med en hyfsad pension, eftersom huvuddelen av den kommer från det helt förmånsbestämda ATP-systemet, som successivt kommer att utfasas. Förutsättningen är förstås att staten över huvud taget kan skaka fram pengarna. Att den inte drar sig för att tolka ingångna avtal lite hur som helst, eller till och med bryta mot dem, har visat sig i flera kollektiva rättsprocesser.

Man behöver inte lida av förföljelsemani för att känna en växande oro över statsfinansernas situation i allmänhet. Sedan många år är det rop på besparingar och nedskärningar över hela fältet som gäller. Orsaken verkar vara att "det stora svarta hålet", långtidssjukskrivningarna, tar alla resurser i anspråk. Därvid kom i slutet av augusti en ny oroväckande nyhet: Anslagen till försäkringskassorna för rehabilitering av de långtidssjukskrivna räcker inte till. Avsikten med detta arbete ska väl annars vara att på sikt spara in pengar, genom att fler människor kommer tillbaka i produktivt arbete. Så även detta är ju en nog så behjärtansvärd satsning - i varje fall om den får avsedd effekt. Handlar det bara om sysselsättningsterapi, är det onekligen mer tveksamt.

Hur det går med pensionen för yngre generationer, de som kommer att gå i pension under 2010-talet och senare, är alltså betydligt osäkrare. Att formellt bevara den allmänna pensionsåldern vid 65 år och samtidigt "uppmuntra" folk att gå kvar till 67 ska nog bara ses som det första steget mot en generell höjning av den allmänna pensionsåldern.

På senare tid har riksdagsmännens generösa pensionsvillkor blossat upp till debatt. Visst är det betänkligt och upprörande att 12 års riksdagsledamotskap ska räcka som kvalifikation för en pension som ligger högre än de flesta arbetande löntagares inkomst. Men detta är faktiskt ingenting nytt, så har det varit mycket länge! Varför har problemet uppmärksammats först nu? Svaret är givetvis, att det börjar gå upp för allt fler att 50- och 60-talisterna kanske inte ens får halva sin slutlön i pension från det allmänna, om de går vid 65. I det läget är det stötande att de som beslutar om statens inkomster och utgifter beviljat sig generösa förmåner från just det allmänna.

Men detta är främst en moralisk fråga. Riksdagsledamöterna, för att inte tala om statsråd och generaldirektörer, är trots allt ganska få, och deras förmåner innebär en marginell utgift för det allmänna. Det är en klen tröst att andra europeiska länder står inför värre problem, genom att stora grupper stats- och kommunanställda beviljats generell pensionsålder vid 60 år eller ännu lägre. Att den demografiska kurvan (fördelningen på olika åldersgrupper) och krismedvetandet snarast är lägre och det ilskna vaktslåendet om gruppintresset starkare i vissa andra EU-länder är också ett faktum, men detta får på intet sätt hindra att pensionsproblemet i Sverige tas på yttersta allvar.

En sak som får ännu större betydelse för yngre grupper än för de som snart går i pension är avtalspensionerna. När alla garantier för nivån på allmänpensionen

ryker all världens väg och värdet på premiepensionen åker berg-och-dalbana med börsen, blir det extra viktigt att värdet av den avtalsbaserade tilläggspensionen garanteras. Lika viktigt är att de som avtalsvägen skaffat sig möjlighet att gå i tidigare pension, ofta med motiveringen att arbetsmiljön är särskilt påfrestande, kan bevara denna möjlighet och att nivån på dessa pensioner behåller sitt reella värde. Sjöbefälen är som bekant en sådan grupp.

FACKLIGT

Välbekant problem i Storbritannien:
Fler fartyg under UK-flagg - inga fler juniorbefälsjobb

I juni i år överlämnade det brittiska befälsfacket Numast en rapport till brittiska underhusets transportkommitté. Huvudbudskapet i rapporten är att de politiska åtgärderna för att behålla fartyg under brittisk flagg, främst tonnageskatten, inte har ökat sysselsättningen för brittiskt befäl.

Under åren 1975­2000 minskade antalet brittiskflaggade fartyg över 500 bruttoton med mer än 80 procent. Antalet ombordanställda minskade med drygt 60 procent. I december 1998 beslöt Storbritannien om en ny sjöfartspolitik. En tonnageskatt infördes, till vilken kopplades ett krav på att tillhandahålla praktikplatser för sjöbefälsstudenter.

1980-talet hade medfört en katastrofal nedgång av sjöbefälsutbildningen ­ år 1987 började endast 162 studenter på brittiska sjöbefälsskolor. Denna utveckling vände senare. 1999, när tonnageskatten ännu inte hade börjat verka, började 560 studenter utbildningen. Numast konstaterar dock, att tonnageskatten och dess praktikkoppling inte har ökat antalet sjöbefälsstudenter nämnvärt. Nyrekryteringen verkar ha stannat upp vid cirka 620 per år. Det är bara ungefär hälften av vad som skulle behövas för att hålla den brittiska befälskåren intakt, enligt en studie som gjordes 1996 på universitetet i Wales.

Av de fartyg som omfattas av tonnageskatten för majoriteten olika bekvämlighetsflaggor som Bahamas, Bermuda eller Isle of Man, medan 38 procent för Union Jack. Andelen brittiska befäl på tonnageskattefartygen, oavsett flagg, har på två år minskat från 69 till 49 procent. Antalet brittiska befäl i absoluta tal minskade med 14 procent under åren 1997­2002, och minskningen var jämnt fördelad mellan åldersgrupperna. Detta i kombination med den dramatiska nedgången av utbildningen under 1980-talet har skapat en hög medelålder bland brittiska sjöbefäl. 73 procent av dem är över 40 år, att jämföra med 53 procent av Storbritanniens manliga arbetskraft generellt.

En klar majoritet av befälen under befälhavare/teknisk chef på brittiska fartyg är alltså icke-britter som ofta rekryterats via utländska bemanningsbolag, och Numast ifrågasätter hur effektivt man kan kontrollera att dessa sjömäns rättigheter respekteras.

Konsekvensen av nuvarande utveckling kan leda till stor utarmning av den maritima kompetensen i landet, befarar Numast. Varifrån ska framtidens lotsar, inspektörer, bärgare, kustbevakning, hamnchefer mm hämtas? Behovet av hög säkerhetskompetens blir snarast högre, inte lägre, av det brokiga ursprunget för världshandelsflottan.

Ett konkret förslag från Numasts sida är att koppla ett krav på anställning av brittiskt juniorbefäl till tonnageskatten, inte bara den nuvarande kopplingen av praktikplatser.

(Källa Numasts tidning Telegraph)

KONGRESSEN

Första stegen mot föryngring

Sjöbefälsförbundets ledning måste föryngras. Det fastslog styrelseordföranden Örjan Liljeroth efter att kongressen enhälligt valt honom att efterträda Karl-Erik Finnman från Scandlines. Örjan är själv 55 år och teknisk chef i Destination Gotland. Han påpekade att även han själv börjar bli lite till åren och att den föryngring av SBFs ledning som kongressen beslutat bara kan ses som en inledning på en nödvändig process, där 40-talisterna mer och mer måste lämna över till yngre krafter.

Bland valresultaten kan noteras, att kvinnorna sakta men säkert börjar ta sig in i förbundets ledande organ, trots att de ännu utgör bara några få procent av de aktiva medlemmarna. Monica Rönnqvist, 1e fartygsingenjör i Sea Wind Line, blev förste styrelsesuppleant - endast lotten skilde henne från att bli ordinarie ledamot - och bland de nyvalda suppleanterna återfinns Jenny Östh, 2e fartygsingenjör i Stena.

Kongressdeltagarna samlades i småstadsidyllens Kalmar, i sjöfartshögskolans årsgamla, fräscha lokaler, under en himmel som åtminstone avslutningsdagen bjöd på strålande sol.

Anrik skola
Annars räknar skolan sin historia tillbaka till 1841, som en av de 10 navigationsskolor som inträttades det året. I cirka 30 år utbildades befälhavare och styrmän, innan ångmaskinernas utbredning skapade behov av en särskild utbildning för ångfartygsbefälhavare. Först på 1940-talet startade en bredare utbildning till maskinbefäl, och bland gästerna återfanns Stig Öhgren som gick med i Maskinbefälsförbundet redan på den tiden. Sedermera gick han i land och representerade nu Ledarna.

Två andra gäster, Frode Gross, specialrådgivare hos Det Norske Maskinistforbund, och dansken Jens-Fage Pedersen som representerade Nordiska Transportarbetarefederationen, gratulerade det svenska fotbollslandslaget till dess brakseger över Bulgarien dagen innan (5­0). Pedersen önskade dock ingen repris vid den kommande matchen Sverige­Danmark.

Femdubblad kvinnokvot
Kongressen var smått historisk redan före öppnandet. Det var den första som inkallats under ett namn som inte innehöll ordet "maskin". I konsekvens med detta var det också den första som bland ombuden kunde räkna in representanter för alla tre befälskategorierna. Det kunde också konstateras att antalet kvinnor femdubblats jämfört med någon gång tidigare. Det hade nämligen aldrig förut varit mer än ett kvinnligt ombud, nu var det fem. Av dessa var för övrigt fyra ordinarie ombud, dvs var bland de 30 med högsta röstetalet i kongressvalet, och detta med god marginal: De intog placeringarna 1, 2, 3 och 5!

Att andelen kvinnor ökat kraftigt beror inte främst på att förbundets medlemsunderlag breddats. De tre med främsta röstetalet är nämligen samtliga tekniker, medan de två övriga kvinnliga ombuden kom från intendenturen.

I den mån kongressen kunde betraktas som en utvärdering av namnbytet och breddningen 2000, så utföll den på positivast tänkbara sätt genom att ingen för ett ögonblick ifrågasatte detta. Ingen motion och inget enda yttrande andades något missnöje med den förändring som klubbades i Kungälv för fyra år sedan.

Välmående redare
Traditionen med ett framträdande av motpartens högste representant fortsatte. Således gavs ordet till Redareföreningens vd Håkan Friberg, som betonade arbetsgivarnas starka önskemål om ett tonnageskattesystem. Han hoppades också på andra minskade utgifter för redarna.

- I princip ska Sjöfartsverkets myndighetsutövning vara skattefinansierad, ansåg Friberg.

Allmänt föreföll han ganska optimistisk om svensk sjöfarts framtid, vilket fick SBFs vd Christer Themnér att göra denna reflexion:

- Vi har välmående redare i Sverige, och förhoppningsvis spiller det över på de anställda.

I Christers efterföljande genomgång av vad som tilldragit sig under den gångna kongressperioden noterade han med tillfredsställelse två viktiga krav från SBF som uppfyllts:

• Sjömanslagen har ändrats, så att ombordanställda utan att riskera sin anställning kan frånträda sin befattning, när fartyget går in i krigszon, där svår smittsam sjukdom härjar eller eljest när ombordförhållandena är sådana att de riskerar att utsättas för allvarlig fara.
• Ombordanställdas arbetsmiljö regleras numera, som för alla andra anställda, av arbetsmiljölagen.

Så var det dags för kongressens första votering. Den gällde något så skenbart trivialt som instruktionerna till valutskottet, som ska lägga fram ett förslag till förbundsstyrelse, suppleanter till densamma och revisorer. Voteringen gällde om endast valda ombud skulle få ingå i valutskottet - vilket var styrelsens förslag - eller om även ledamöter av avgående styrelsen skulle få ingå. Med klar majoritet godkände kongressen att en avdelning fick representeras av en förbundsstyrelseledamot, men det kanske hörde till saken att den aktuella ledamoten gått i pension under kongressperioden och alltså personligen inte var aktuell för omval. Därmed kunde han betraktas som "ojävig".

Det kanske bör upprepas, att avgående förbundsstyrelsen enligt stadgarna har rösträtt på kongressen utom i två frågor: val av revisorer samt, givetvis, ansvarsfrihet för den gångna kongressperioden.

Strid om hälsokontroll
Betydligt knappare blev majoriteten vid en motion som krävde att alla maskinbefäl över 45 år skulle erbjudas gratis hälsoundersökning och därefter automatiskt vart femte år. Bakgrunden var att många av dessa medlemmar exponerats för asbest. Förbundsstyrelsen föreslog avslag med motiveringen att kravet var en överloppsgärning. Alla anställda har nämligen rätt att när som helst på egen begäran besöka företagshälsan, och då blir man också undersökt precis om det man själv är orolig för.

Motionären Bo Lindgren höll ett känsloladdat anförande till förmån för sin motion. Han nämnde att en kollega gått bort cirka en månad tidigare, troligen i lungcancer. Företagshälsovården verkar snarast vilja tysta ner problemet, och något liknande gäller risken för prostatacancer, ansåg Bo.

Styrelsens förslag antogs med siffrorna 22­17, där alla röstberättigade från motionärens rederi (Stena) stödde motionen.

Från kanslihuset kom Siv Gustavsson, sakkunnig på Näringsdepartentet. Hon framhöll vikten av en bevarad svensk handelsflotta, främst med tanke på Sveriges inflytande på den internationella lagstiftningen i bland annat miljöfrågor. Hon sa, att regeringen varmt välkomnade IMO-beslutet att klassa Östersjön som ett särskilt känsligt och skyddsvärt havsområde.

Ny infallsvinkel
Märktes det på kongressen, förutom på sammansättningen, att förbundet nu organiserar alla befälsgrupper? Ja, indirekt framkom det i samband med en motion som förekommit även på tidigare kongresser. Denna motion krävde att förbundet ska verka för att det speciella kravet på 12 månaders tjänstgöring som maskinbefäl i minst Europafart för att få sjöingenjörsbehörighet ska tas bort. Motionen har avslagits tidigare, med motiveringen att det är viktigt med minst ett års erfarenhet av vidsträcktare fartområden än Östersjön.

Förbundsstyrelsen föreslog avslag även denna gång. Detta blev också kongressens beslut, men den antog ett tillägg som inte förekommit tidigare. Motionären hade påpekat att motsvarande krav finns för sjökaptensbehörighet, och han ansåg detta ännu mer oberättigat. För en nautiker är korta turer med många hamninlöp snarast mer lärorikt än en veckas oceanfart, menade motionären. Främst av denna anledning beslöt kongressen att uppdra åt kommande förbundsstyrelse att utreda frågan ytterligare.

Dött lopp i votering
Som en av de sista punkterna skulle en ny förbundsstyrelse väljas, en fråga som alltid emotses med spänning. Beslutet förbereds som sagt av ett valutskott, som ibland tvingas till viss nattmangling. På kongresserna 1996 och 2000 hade detta gjorts så noggrant, att både ordinarie ledamöter och suppleanter kunde väljas enhälligt med acklamation, med undantag av ordförandevalet 2000.

Så blev det inte nu, eftersom valutskottet bara hade kunnat enas om åtta av nio ordinarie ledamöter (den 10e är verkställande direktören, som enligt stadgarna är självskriven ledamot). För den nionde begärde utskottet självt sluten omröstning mellan två kandidater, Mats Högblom från ACL och Monica Rönnqvist från Sea Wind Line.

Det var en knepig fråga för kongressen. För Högblom talade att han är uteseglare, när majoriteten i styrelsen är färjefolk, och att han tillsammans med ett par kolleger ombord varit den klart flitigaste motionären till kongressen. För Rönnqvist talade att hon redan suttit som suppleant en period och att det är hög tid - förbundet är faktiskt 156 år gammalt! - att en kvinna för första gången blir ordinarie styrelseledamot.

Röstsedlarna avlämnades. Resultat: 20-20! I ett sådant läge, när det gäller personval, fastslår stadgarna att lottning ska vidtas. Denna utföll så att Högblom blev ordinarie.

Den praktiska konsekvensen av lottningsresultatet är liten. Monica Rönnqvist blev självfallet förste suppleant, vilket betyder att hon alltid kommer att kallas till styrelsemötena. Erfarenhetsmässigt är nämligen alltid ett par ordinarie ledamöter förhindrade att delta. Så blev det redan på det konstituerande styrelsemötet direkt efter kongressen, eftersom omvalde ledamoten Svante Gunnarson var frånvarande.

Benkt Lundgren

Uppmärksammad räddning

Sjöbefälsförbundet beslöt att på kongressen uppmärksamma besättningen på bogserfartyget Freja af Göteborg, med anledning av deras insats i samband med kollisionen mellan Stena Nauticaoch Joanna i vintras.

Frejas snabba ingripande medförde att inga ombordvarande kom till skada, varken människor eller djur ­ flera värdefulla tävlingshästar fanns i Stena Nauticas lastrum. Men varken de rederier som fick fartyg och last räddade eller den egna arbetsgivaren har gett Freja-besättningen något särskilt erkännande. SBF delade ut en hedersplakett till var och en plus en att sätta upp i fartyget.

Benkt Lundgren

SÄKERHETSFRÅGOR

Hur fungerar ISPS?

SPS, uttytt International Ship and Port facility Security code, är ett nytt kapitel i den internationella Solas-konventionen. Avsikten är att förebygga terroristaktiviteter till sjöss och i hamnarna. Från flera håll, inte minst fackligt, har ISPS fått skarp kritik för att den inte är ett verksamt vapen mot terrorism men kränker ombordanställdas grundläggande rättigheter, främst rätten att gå i land vid hamninlöp.

Sjöbefälsförbundet vädjar till sina medlemmar och alla anställda i den svenska handelsflottan att höra av sig till förbundet med exempel på om ISPS i praktiken skapat olägenheter. Enklast är att skicka anmälan per e-post till Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .