 |
Sjöbefäl 2/2003 |
LEDARE
Välkomna förslag till lagändringar
Regeringen har till lagrådet överlämnat förslag till ett antal lagändringar, som berör ombordanställda. Det gäller bland annat fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, vilotidslagen och sjömanslagen.
En onekligen intressant faktor i sammanhanget är att i tre av de fyra nämnda fallen har regeringen gått Sjöbefälsförbundet till mötes.
De ändringar som föreslås i sjömanslagen innebär en senkommen reaktion på ett 12 år gammalt utredningsförslag. Förslaget från 1990 års sjömanslagsutredning var följande: Om ett fartyg förs in i krigszon, förs in i hamn där smittsam sjukdom härjar eller brister i sjövärdighet på ett sätt som kan innebära allvarlig fara för den ombordanställde, skulle denne ha rätt att frånträda sin befattning, utan att för den skull tvingas säga upp sig från sin anställning. SBF gjorde också på sin kongress 2000 ett uttalande, där förbundet krävde just att regering och riksdag skulle förverkliga utredningens förslag.
Detta har alltså regeringen nu gjort, och lagförslaget innebär att en sjöanställd som hamnar i någon av de nämnda situationerna får frånträda sin befattning utan att säga upp sig. Redaren har däremot enligt förslaget rätt att omplacera vederbörande till ett annat fartyg.
Fartygssäkerhetslagen har i förslaget fått redaktionella ändringar, till exempel att texten anpassats till de ändrade titlarna för tekniskt befäl teknisk chef i stället för maskinchef och fartygsingenjör i stället för maskinist. Eftersom SBF och Redareföreningen, som då hade arbetsgivaransvaret, för fyra år sedan var överens om den ändrade titulaturen, kan man tycka att detta var en enkel formalitet. Men underligt nog avstyrkte Sjöfartsverket i sitt remissvar en sådan ändring, med krystade argument. "Fartygsingenjör" skulle enligt verket stämma sämre överens med det engelska "engineer" än "maskinist"! Lyckligtvis var regeringskansliets handläggare klokare på den punkten.
Men viktigare än de redaktionella ändringarna är att det fastslås att arbetsmiljölagen gäller även till sjöss. De detaljer, som gäller specifikt för ombordarbete, står i fartygssäkerhetslagen. Även det förslaget överensstämmer med vad SBF krävde i ett uttalande vid kongressen 2000.
Dock står det också i förslaget, att Sjöfartsverket ska fortsätta ha tillsynsansvaret för arbetsmiljön till sjöss. De ska där fylla den uppgift som Arbetsmiljöverket fyller på övriga arbetsmarknaden. Om detta har det rått delade meningar, även inom Sjöfartsverket. En invändning är att Sjöfartsverket inte har varit särskilt bra på att bevaka arbetsmiljöfrågor. Ansvariga inom verket uttrycker inför den föreslagna lagändringen, att de ska bli bättre på den punkten. Vi ska väl vara välvilliga och dela den förhoppningen.
Även vilotidslagen föreslås få ett par tillägg. Arbetstiden för sjöanställda får under en 12-månadersperiod vara högst 48 timmar i veckan i genomsnitt. Det är välkommet, som åtminstone en viss kompensation för att arbetstiden i extremfall kan vara 50 timmar på tre dygn och 98 timmar under en 7-dygnsperiod (se artikel i förra numret av SB). Dessutom föreslås att personer som utan att vara anställda ingår i en vaktfunktion på fartyg ska kunna undantas från lagen på samma sätt som vaktgående sjömän, dock utan att man ska behöva träffa kollektivavtal om saken.
Alla de nämnda lagändringarna föreslås träda i kraft den 21 juli i år. Det förutsätter alltså att regeringen hinner lägga en proposition i tid för att vårriksdagen ska hinna behandla ärendet.
FACKLIGT
SBFs äldste har gått ur tiden
95 år, 7 månader och 22 dagar gammal blev han, sjöingenjören och fd SMBF-ombudsmannen Arthur E Erwast, som avled den 5 februari 2003 i Landskrona, hemorten sedan födelsen 1907.En kontroll i medlemsregistret gav redan 1997 vid handen att Arthur är den äldste medlemmen i förbundet såväl till ålder som till medlemsår. Det kom att medföra drygt 70 års medlemskap i förbundet, en imponerande siffra som skulle kunna rättfärdiga en plats i Guinness rekordbok.
Maskinistexamen av andra klass (maskinteknikerexamen) avlade han, då ännu med efternamnet Nilsson, vid Navigationsskolan i Göteborg våren 1932. Avslutning med betygs- och premieutdelning förrättades den 23 maj av vice ordföranden vid skolans direktion, dr Hugo Hammar.
Arthur blev samma år medlem i Svenska Maskinbefälsförbundets Göteborgsavdelning (G 29) och erhöll under juni månad anställning som 3e maskinist (motsvarar dagens 2e fartygsingenjör) i Grängesbergsbolagets S/S Stråssa.
1936 avlade han övermaskinistexamen (sjöingenjörsexamen) vid Göteborgsskolan. Från detta år fanns Arthur upptagen i Svenska Lloyds besättningslistor.
Deltog i 17 kongresser
1940 blev Arthur Erwast ledamot av Göteborgsavdelningens styrelse (ordförande från 1942), och 1941 deltog han i sin första kongress, förbundets 28e, vid vilken han var sekreterare. Arthur deltog därefter vid samtliga kongresser till och med 1992. 1996 och efterföljande kongresser fick han av hälsoskäl tacka nej till. Han påpekade dock alltid att han läste kongressprotokollen med stort intresse.
Vid 1946 års kongress invaldes Arthur i förbundsstyrelsen, och i augusti 1954 efterträdde han ombudsman Gunnar H Olsson på Göteborgskontoret.
Arthur var även landanställd en tid och ägnade stort intresse för de landanställda maskinbefälens problem. Han var med och startade Sveriges Arbetsledareförbunds maskinbefälssektion och var också ledamot av Salfs sektionsstyrelse.
Maskinbefälssällskapet
1970 gick han i pension, dock inte för att sitta overksam för den skull. I slutet av 1950-talet hade Helsingborgsavdelningen stängt sitt lokalkontor och sålt fastigheten. Då deltog Arthur i bildandet av Maskinbefälssällskapet i Helsingborg och den stiftelse som i dag förvaltar kapitalet från försäljningen. Han var länge en drivande kraft och fram till sin död hedersmedlem av detta illustra sällskap.
Arthur E Erwasts livsverk var omfattande, och vi minns honom med vördnad. När jag talade med honom på 95-årsdagen sa han själv att han gick på övertid. Han var då mycket trött och uttryckte en önskan om att få ro. Den har nu förunnats honom. Sjöbefälsförbundets styrelse och personal samt medlemmarna i Maskinbefälssällskapet i Helsingborg lyser frid över Arthur Erwasts minne.
Karl-Erik Finnman
SÄKERHETSFRÅGOR
Svenska rederier dras in i ny ökenstorm?
Flera svenska rederier hyr ut fartyg till brittiska och amerikanska försvarsdepartementen inför ett krig mot Irak, och de får bra betalt. Att uthyrningen är laglig är fullt klart och det är den även om kriget bryter ut. Men är det etiskt riktigt att tjäna pengar på krigsförberedelser?De politiska partierna besvarar den frågan i stort sett utifrån hur de ställer sig till krigsplanerna. Vänsterpartiet och miljöpartiet tycker t ex att krigsmaterieltransporter ska förbjudas. Bland de sjöfackliga organisationerna är Seko/Sjöfolk mest tveksamma till uthyrningen.
Svenska rederier som hyr ut fartyg till Storbritanniens eller USAs försvarsdepartement är B&N Nordsjöfrakt, Svenska Orientlinien, Stena roro, DFDS Tor Line och Wallenius. Rederierna har fått bra betalt, ungefär tre gånger så mycket som den "vanliga" hyran. Det rör sig om sju eller åtta fartyg, som dock i flera fall har både utländsk besättning och brittisk eller amerikansk flagg. Åtminstone B&Ns Britta Oden och Svenska Orientliniens Anna Oden har dock svensk flagg.
Det har gjorts många förflyttningar av krigsmateriel under de senaste 12 åren, säger B&Ns rederichef Mårten Carlquist till Sjöbefäl och nämner som exempel Gulfkriget och krigen på Balkan. Det här är en chans för rederierna att tjäna in en del efter en period, när roromarknaden har varit väldigt pressad.
Sex av sju har svarat
Alla riksdagspartier har fått tre frågor att besvara:- Bör svenska rederier anlägga etiska aspekter på att transportera materiel, som inom kort kan komma till användning i ett öppet krig i Irak?
- Blir svaret på föregående fråga annorlunda, om ett krig verkligen skulle bryta ut?
- Påverkas svaret på frågorna av Sveriges officiella hållning till kriget? (Mera exakt: Om USA skulle militärt anfalla Irak utan stöd av FNs säkerhetsråd och Sveriges regering skulle ta avstånd från detta anfall skulle det i denna situation vara juridiskt och etiskt acceptabelt att svenska rederier hyrde ut fartyg för transport av krigsmateriel, som i det läget tveklöst skulle komma till användning?)
Inget svar har kommit från socialdemokraterna. Av övriga partier svarar alla utom moderaterna och folkpartiet ett klart "ja" på den första frågan. Folkpartiet påpekar att "företagen måste uppträda, så att de kan försvara sitt handlande inför både kunder och allmän opinion", vilket ju också kan tolkas som ett ja. Moderaterna svarar att "som i all affärsverksamhet är det företaget som avgör om avtal ska träffas utgående från sina egna preferenser", vilket ju inte utesluter att det i "preferenserna" ingår även etiska bedömningar.
Transport=vapenexport
Miljöpartiet och vänsterpartiet är de som uttalat sig mest kritiskt till USAs och dess närmaste allierades aggressiva hållning i Irakfrågan. De båda anser också att krigsmaterieltransport ska jämställas med vapenexport och därmed vara uttryckligen förbjuden till land som befinner sig i krig. Att så inte är fallet i dag och att rederiernas agerande alltså är fullt lagligt bekräftar dock båda de nämnda partierna. Lars Ångström (mp) beskriver det som "en lucka i lagstiftningen", som han arbetar för att täppa igen.
Alla besvarar den andra frågan med nej (det här numret presslades den 10 mars, och svaren gäller alltså den situation som förelåg strax innan dess). Lars Ohly (v) säger till exempel att "rederier redan nu bör avstå från att transportera materiel som kan komma att användas i ett eventuellt krig".
Föga vägledning för redarna
Den mest delikata frågan är den tredje som ju handlar om ett inte alls osannolikt alternativ. Vänsterpartiet och miljöpartiet anser givetvis att uthyrning för krigstransporter i det läget är än mer klandervärt. Lars Ångström (mp) kallar det "moraliskt oförsvarligt att aktivt främja en folkrättsbrottslig handling med katastrofala konsekvenser för den internationella folkrätten". Samtidigt påpekar han alltså, att det fortfarande skulle vara fullt lagligt!
Moderaterna vill inte besvara den "hypotetiska" frågan. (Vid tidpunkten för SBs utgivning vet ju läsaren hur "hypotetisk" frågan är.) Kristdemokraterna och centerpartiet säger i olika hög grad att de tar avstånd från ett sådant anfall (en ståndpunkt som också regeringen har intagit sedan länge), och även folkpartiet säger att FNs säkerhetsråds ställningstagande blir avgörande för hur partiet ser på frågan, men inget av dessa partier säger något om hur de tycker att rederierna bör agera. Både kd och c påpekar dock, att om FNs säkerhetsråd tvärtom godkänner en militär attack, så är det inte bara rimligt att Sverige ställer sig bakom detta utan till och med lämpligt att vi medverkar på olika sätt, till exempel genom transporter.
Facken ligger lågt
Av de sjöfackliga organisationerna har Seko/Sjöfolks förre ordförande Tomas Abrahamsson, numera vice ordförande i Seko, uttalat tveksamhet till svenska rederiers medverkan i krigsförberedelserna om än i försiktiga ordalag. I Radio Swedens Sjöfartsmagasinet den 23/2 anförde han både moraliska skäl och den risk det innebär om svenska rederier och svenska fartyg uppfattas som krigsdeltagare. Han gjorde därvidlag ingen skillnad mellan ett ensidigt USA-angrepp och ett angrepp som FNs säkerhetsråd ställer sig bakom.
SBFs verkställande direktör Christer Themnér säger, att förbundet som sådant inte har några synpunkter på den politiska innebörden av att svenska rederier deltar i krigsförberedelser eller krig.
Däremot innebär det ett risktagande för personalen ombord, påpekar han. Det är med tanke på det som vi i kollektivavtalet fick igenom ett särskilt lönetillägg på 10 procent och att rederierna tecknar en krigsolycksfallsförsäkring. Vi förutsätter också att de berörda rederierna medger att ombordanställda som inte vill medfölja in i krigszon har rätt att frånträda sin befattning utan att anställningen äventyras, precis som det står i den nya formulering i sjömanslagen, som föreslås träda i kraft i sommar.
Benkt Lundgren