Skriv ut PDF

Sjöbefäl 6/2003

LEDARE

Största säkerhetsrisken:
Bekvämlighetsflagg

Terroristattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 har fått stora återverkningar på säkerhetsarrangemangen runt om i världen. Flygpassagerare har erfarit detta när de blivit av med nagelklippare och korkskruvar vid säkerhetskontrollerna på flygplatserna. (Spritflaskor som lätt kan omvandlas till dödliga vapen får man dock fortfarande ta med ombord på flygplanen.) Om världen har blivit säkrare genom denna kontrollhysteri kan diskuteras.

Även inom sjöfarten vidtas åtgärder för att bekämpa terrorism. I USA har sjömän redan mötts av restriktioner i sin rätt att gå i land på ledighet. Väpnade vakter vid landgången och i hamnområdet har blivit en vanlig syn.

USA har också tagit bort möjligheten till listvisering för fartygsbesättningar som ett led i kriget mot terrorismen. Nu tvingas sjömän att skaffa sig personliga USA-visa. Kravet på personligt visum är inte bara en olägenhet för sjömannen och redaren utan även stick i stäv med den nya ILO-konventionen om nya ID-kort för sjömän. Enligt denna konvention ska inte sjömannen behöva ansöka om personligt visum för att kunna gå i land vid fartygs hamnuppehåll. Ett personligt visum kostar dessutom pengar, och det är en kostnad som ofta, särskilt i bekvämlighetsflaggade fartyg, sjömannen själv får bekosta.

Många medlemmar har vittnat om stora svårigheter och restriktioner vid anlöp av USA-hamnar. USA beskrivs som att ha infört ett kontrollsystem som endast brukar förekomma i totalitära stater. Vart är världens största demokrati på väg?

FN-organet International Maritime Organization (IMO) har nyligen utarbetat en konvention för att förbättra skyddet ombord på fartyg och i hamnar mot terrorism. I Sverige har regeringen lagt fram ett lagförslag i form av en departementspromemoria i syfte att ratificera den nya IMO-konventionen om sjöfartsskydd. Lagförslaget är nu ute på remiss, och avsikten är att de föreslagna lagreglerna ska träda ikraft den 1 juli nästa år.

IMO-konventionen är uppdelad i en del med obligatoriska bestämmelser och en del med rekommendationer.

Promemorian om nya svenska regler om sjöfartsskydd (security) är en trist läsning eftersom den ger förslag på åtgärder som kommer att upplevas som integritetskränkande för sjömännen. Personkontrollen ombord och i hamn föreslås skärpas betydligt, och kroppsvisitering föreslås tillåtas utan att det finns misstanke om brott. Det är också oklara skrivningar om vem som får utföra kroppsvisiteringen. Det synes kunna vara vem som helst efter formellt förordnande av polismyndighet.

Förslaget om kroppsvisitering är synnerligen tveksamt med tanke på våra grundlagsskyddade mänskliga rättigheter. Kroppsvisitering är inte heller med i IMO-konventionens obligatoriska del utan anges endast som en rekommendation. Konventionen kan således ratificeras utan att dessa långtgående och kränkande regler intas i lagstiftningen.

Det måste naturligtvis göras en avvägning mellan säkerheten och den personliga friheten. Alltför slappa säkerhetsrutiner är naturligtvis inte bra, men å andra sidan vill vi inte leva i ett kontrollsamhälle med risk att när som helst utsättas för kränkande myndighetsåtgärder. Nu är det i huvudsak endast sjömän och de som arbetar i hamnarna som enligt förslaget får stå ut med dessa åtgärder som gränsar till brott mot grundlagen, och det är en grupp arbetstagare som historiskt sett har behandlats med misstänksamhet av myndigheterna.

Bortsett från de olustiga kränkningarna av den personliga integriteten innehåller även lagförslaget krav som kommer att öka arbetsbördan för de ombordanställda.

En skyddsplan skall utarbetas för varje fartyg, rederi och hamn, dvs ytterligare en pärm med papper att hålla reda på. Vidare ska det utses en säkerhetschef för varje fartyg, rederi och hamn som ska ha det "övergripande" ansvaret för sjöfartsskyddet. Utbildning i sjöfartssäkerhet ska ske av personal. Vilka som ska utbildas är oklart och även utbildningen som sådan.

Om sjöfarten blir säkrare genom dessa åtgärder är tveksamt. En effektivare åtgärd hade varit att försöka eliminera systemet med bekvämlighetsflagg. Bristen på kontroll av det ekonomiska ägandet i detta system gör det till ett eldorado för de som sysslar med sjöfartsbedrägerier, utfärdande av falska behörighetshandlingar och internationell terrorism.

Sjömän kommer att behandlas med misstro av myndigheterna men systemet med bekvämlighetsflagg fortsätter att vara lika okontrollerat som tidigare. De ekonomiska makterna har uppenbarligen fortfarande ett starkt grepp om beslutande politiker.

FACKLIGT

Skatteåterbäring för engångsuttagare

Sjöanställda som fått sk engångsbelopp på minst 50 000 kronor under ett och samma år kan ha skatteåterbäring att hämta, förutsatt att utbetalningen gäller inkomst som "ackumulerats" under flera år. Det gäller intjänad övertid eller semester som tagits ut kontant under den tid sjöanställda betalat landskatt (från och med inkomståret 1998).

För att det över huvud taget ska vara aktuellt med en återbäring måste ­ förutom att man alltså ska ha fått sammanlagt minst 50 000 under ett år i "engångsbelopp" ­ följande krav vara uppfyllda:

  • Det utbetalda beloppet måste vara intjänat under minst två år (det är därför det kallas "ackumulerad inkomst").
  • Totala inkomsten, inklusive engångsbeloppet, för det år ansökan gäller måste vara minst 270 000 kronor.
  • Man måste ha ett intyg från rederiet med de faktiska uppgifterna.
  • Man ska skriva en ansökan om omprövning av ackumulerad skatt för det aktuella året och där skicka med kopior på löneavräkningarna.

USAs säkerhetskrav motverkar ILO-konvention

Flera internationella organisationer protesterar mot att USAs skärpta säkerhetsbestämmelser i hamnarna efter 11 september 2001 riktar sig särskilt mot sjömän som är eller kan förväntas vara muslimer. Flera rederier, särskilt holländska, har börjat ersätta indonesiska ombordanställda med filippiner enbart med hänsyn till religionen (indonesier är oftast muslimer, medan filippiner oftast är kristna). Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) betecknar det som "skamligt" att sjöanställda misstänkliggörs enbart med hänvisning till deras tro. Även redarnas internationella sammanslutning ISF protesterar mot USAs hållning. "Det sänder felaktiga signaler till andra regeringar och riskerar att leda till att ILO-konventionen om nya ID-kort för sjöanställda inte ratificeras", framhåller ISF.

Konventionen beskrevs i förra SB och fastslår bland annat att ombordanställda inte ska behöva ansöka om visum för att gå i land under sjötjänstgöring.

Försäkringsbolagens gemensamma intresseorganisation i USA har varnat sina medlemmar för konsekvenserna av kraftigt ökad hamnstatskontroll i USA nästa år, om de skärpta säkerhetsbestämmelserna blir verklighet.

(Källa Telegraph)


SJÖFARTSPOLITIK

DIS ­ foc-flagg?

Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) kan komma att deklarera det danska öppna registret DIS som ett bekvämlighetsregister, sk foc-flagg. Huvudorsaken är att den lag som styr DIS hindrar danska fackföreningar från att organisera utlänningar på DIS-fartyg, något som strider mot konventioner från FN-organet International Labour Organization (ILO).

Enligt det brittiska befälsfacket Numasts tidning Telegraph är de danska sjömansfacken splittrade i inställningen till ITFs hållning. De vill alla uppnå rätt att organisera de utländska ombordanställda men är oense om strategin att uppnå målet. Det ena manskaps förbundet, Sid, stöder förslaget om foc-förklaring av DIS, medan Metal Søfart och befälsförbunden är tveksamma.

UTBILDNING

Trendbrott i sjöingenjörsutbildningen?
Ökad antagning i Kalmar

­- Vi har ungefär fördubblat antagningen på sjöingenjörsprogrammet jämfört med i fjol, konstaterar Rolf Zeberg, prefekt på Sjöfartshögskolan i Kalmar. Nu gäller det att hålla kvar dem i systemet också.

En telefonkontakt med Chalmers Lindholmen ger upplysningen att det är ungefär likadant i Göteborg: Dubbelt så många sökte sjöingenjörsprogrammet som i fjol.

Rolf Zeberg antyder alltså att det alltid förekommer en del avhopp, oftast efter första sjöpraktiken av studenter som inte haft det som sitt förstahandsval. Det gäller även sjökaptensprogrammet, men där har man haft lättare att fylla studieplatserna.

Sjöbefäl besöker Kalmar för första gången efter den stora flytten till "havet". Arkitekten verkar ha varit medveten om de vackra omgivningarnas betydelse, eftersom det är rejäla fönster i de lokaler som kan ha fönster. Och på östra sidan syns tydligt Kalmarsund, Ölandsbron och Kalmar slott. Det är en miljö värdig en sjöfartshögskola.

I sistaårsgruppen på sjökaptensprogrammets treåriga linje pågår en avancerad övning i navigationssimulatorn. Det är dagen efter det stora strömavbrottet i Sydsverige, men lyckligtvis verkar skadorna på den här simulatorn i stort sett inskränka sig till ett förstört grafikkort.

Jungman för 25 år sedan
Övningen består i att läktra en 80 000-tanker mot en 250 000-tonstanker, en vanlig uppgift i många oljeterminaler när den större tankern kan ha ett djupgående på uppemot 24 meter. Sedan ska oljan slangas över mellan fartygen. Det gäller att se till att fendrarna dämpar direktkontakten mellan skroven. Vi gör sällskap med Peter Jennerström och Joakim Eriksson, som för säkerhets skull gör om övningen en extra gång, eftersom de hamnar lite för långt akterut första gången. I högtalarna knarrar det högljutt och fullt naturtroget, när skroven slår för hårt i varandra.

Peter och Joakim är erfarna sjömän. Peter mönstrade redan 1978, som skoltrött tonåring, ut som jungman. Tanken på att en dag bli kapten låg rätt långt borta då.

­- Efter några år som matros valde jag mellan att börja jobba i land eller gå till skolan. Då blev det jobb i land, men så gick jag till sjöss igen och hamnade efter ett par år i samma val. Och då valde jag skolan!

Svårt lämna Seko
Joakim mönstrade ut som matros 1993, inspirerad av en släkting som var chief och en kompis pappa som var skeppare. Eftersom Peter och Joakim hade så lång sjötid, kunde de redan i somras vikariera som 2e styrman, Peter på Bro Atland, Joakim på Tor Belgia. I den vevan gick för övrigt båda med i SBF, och de är angelägna att göra ett påpekande:

­- Skriv gärna att det är svårt att ta sig ur Seko! När man vill lämna, är de inte intresserade.

Båda tycker att utbildningen har motsvarat förväntningarna. Deras kritik gäller detaljer, som att övningarna i simulatorn ibland blir forcerade, så att man inte hinner stifta bekantskap med all utrustning. I skolfartyget Calmare Nyckel blir de nautiska övningarna också väl korta.

­- Än så länge har nog maskinarna bättre nytta av henne, tror de.

Utslagen maskinsimulator
Tyvärr kan vi inte se maskinrumssimulatorn i aktion i dag, eftersom en server slogs ut, så den simulatorn ligger nere. Vi får nöja oss med att tala med tre av studenterna på den fyraåriga sjöingenjörslinjens sista år, Peter Söderberg, Joel Törnebohm och Carl-Ludvig Klintdahl. De har just avslutat en genomgång av kaskadreglering av ångpanna.

Alla har alltså gjort sin första bekantskap med sjön under utbildningen och har haft flera olika erfarenheter. Men alla tre har varit på något Walleniusfartyg och gått genom Suezkanalen, två av dem på Japan och den tredje på Australien. De hade sjöingenjörsprogrammet som sitt förstahandsval och tror att de som har det vet vad de ger sig in på, även om de inte har varit till sjöss. Ett grundläggande intresse för maskiner och mekanik spelar naturligtvis en stor roll.

­- Efter de första veckorna och särskilt efter första praktiken är det alltid några som inte kommer tillbaka. En del går över till sjökaptensprogrammet.

Ingen av grabbarna har hört talas om någon som gått den motsatta vägen.

Vill alltjämt se världen
Kuriöst nog har det gamla skälet för att gå till sjöss, att det är spännande att få komma ut och se lite, inte alls försvunnit ­ även om chansen till långa ledigheter numera har tillkommit. De tre påpekar att när Wallenius ligger vid hamn, kan man hinna gå i land åtminstone en eller två dagar. Bulk- och containerfartyg kan ligga ännu längre.

På frågan om de känt av någon rivalitet mellan besättningskategorierna skrattar de och påpekar, att de har sett filmen om Martha. Rivaliteten handlar mest om gammal jargong.

­- Men jag tycker det finns en tendens att maskinfolket har mer att göra, anser Joel. Underbemanningen har gått längre i maskin än på däck.

Peter bekräftar bilden.

-­ Ibland vill inte maskinfolket hjälpa till med att bära proviant, därför att de har så mycket att göra ändå, och då blir kocken sur!

Benkt Lundgren