Sjöbefäl 6/2002 Ledare Fackligt Miljöfrågor

LEDARE

---

TAP-systemet utvärderat

Det sk TAP-systemet, som innebär att 50 procent av besättningen får utgöras av icke EU-medborgare med tillfällig anställning på särskilda villkor har nu varit ikraft i cirka fyra år. Systemet bygger på avtal som träffades hösten 1997 mellan Redareföreningen och de sjöfackliga organisationerna för att stoppa den accelererande utförsäljningen av den svenska handelsflottan.

Avtalen fick önskad effekt. Utförsäljningen av fartyg bromsades upp effektivt. Baksidan på myntet var att dock som nämnts att alla arbetsplatser ombord inte längre kunde bemannas med befäl och manskap på "svenska" villkor.

Enligt TAP-avtalet mellan Redareföreningen och Sjöbefälsförbundet var syftet inte bara att stärka den svenska sjöfartens konkurrenskraft utan också att sysselsätta fler svenska befäl. För att det skulle kunna komma till stånd krävdes betydande inflaggningar av fartyg.

Vid den utvärdering som gjordes hösten 2000 kunde dock konstateras att antalet arbetsplatser för svenskt befäl i de rederier som använde TAP-systemet hade minskat med närmare 100 platser. Resultatet var således långt ifrån tillfredsställande men nedgången av antalet arbetstillfällen kunde delvis förklaras av andra orsaker än införandet av TAP-systemet. Faktum kvarstod dock att redarnas löften om inflaggning av fartyg inte infriats.

Förbundet bestämde sig dock för att göra en ny avstämning år 2002. Den genomgång som nu gjorts visar på en klar förbättring. Räknat från förra avstämningen har antalet arbetsplatser för svenskt befäl ökat med cirka 80 platser i de rederier som använder TAP-systemet. Dessutom förväntas det ytterligare inflaggningar, vilket innebär att man kommit en bit på väg för att uppfylla syftet att öka antalet arbetsplatser för svenskt befäl. Vi kan dock konstatera att antalet arbetstillfällen för befäl det senaste året har ökat mer i de rederier som inte använder TAP-befäl, till exempel i färjerederierna.

Ökningen av arbetstillfällena inom färjenäringen beror främst på de kraftiga statliga subsidier som gäller från och med i år. Det har länge spekulerats om att de finskflaggade östersjöfärjorna skulle byta till svensk flagg. Den utvecklingen är inte trolig om det förslag som nu diskuteras, som ger möjlighet att bemanna finska färjor med 50 procent icke-EU-medborgare på hemlandets villkor, kommer i kraft. Om förslaget går igenom är osäkert. Det finska manskapsförbundet Sjömansunionen mobiliserar för fullt för att förhindra att förslaget går igenom.

Ökningen av arbetstillfällena inom färjenäringen beror således främst på de kraftiga statliga subsidierna. Även de rederier som använder TAP-systemet omfattas dock av subsidierna, och det kan ifrågasättas om det är TAP-systemet eller de statliga subsidierna som har varit den avgörande faktorn för att antalet svenska arbetstillfällen ökat från förra utvärderingen.

När det gäller lastfartyg är det troligen kombinationen TAP-system­statliga subsidier som varit avgörande. Om endera subsidieformen försvinner kan vi troligen räkna med en ny utflaggningsvåg.

TAP-systemet är långt ifrån problemfritt. Antalet svenska juniorbefälsplatser har minskat drastiskt. Nyutexaminerade svenska befäl har haft svårigheter att få jobb på grund av att TAP-befäl främst återfinns på juniorbefälsplatser. En viss insikt om problemet har dock insmugit sig i redarleden och det synes som om man nu anstränger sig något mer för att ge sysselsättning åt svenska juniorer. Förbundet följer dock utvecklingen noggrant, och det är en förutsättning för TAP-systemets överlevnad att redarna bereder arbetsplatser till i princip samtliga nyutexaminerade befäl.

Samarbetet med de filippinska TAP-befälen synes i allt väsentligt fungera bra. Endast ett fåtal negativa rapporter har inkommit från fartygen. Även de filippinska befälen verkar trivas på svenska fartyg. De synpunkter som kommit in pekar på att det filippinska befälet och manskapet inte är lika "självgående" som svenskar. Man är helt enkelt van med en annan ledarstil ombord. Efter några resor brukar dock de flesta ha anpassat sig till de svenska förhållandena. Från en del fartyg har också uttalats oro över de relativt långa ombordtörnarna. Det gäller särskilt filippinskt bryggbefäl, som mot slutet av sina tjänstgöringsperioder inte alltid orkar ha den skärpa som behövs.

Det höjs allt fler röster för att det nu bör gå att minska andelen TAP-befäl ombord. Det är dock tveksamt om det skulle leda till fler arbetstillfällen för svenskar, eftersom vi i ett sådant läge kan räkna med en ökad utflaggning.

FACKLIGT

International Union funds Seafarers' Assistance

International Seafarers' Assistance Network (ISAN) is a new telephone headline providing a central reference point for all seafarers. When calls are received, ISAN direct calls the most appropriate agency to deal with their enquiry, thereby providing a complementary service to all organisations that provide services to seafarers.

The ISAN helpline is available in many different languages. It works alongside a "live" translation agency that provides interpreters in nearly 150 languages, to ensure our service is widely accessible.

The ISAN call center has the number +44 800 7323 2737. Calls to that number are free of charge (from most phones) from the following countries: Australia, Austria, Belgium, Canada, Denmark, Eire, Finland, France, Germany, Hong Kong, Hungary, Iceland, Israel, Italy, Japan, South Korea, Luxembourg, Malaysia, Netherlands, New Zealand, Norway, Portugal, Singapore, South Africa, Spain, Sweden, Taiwan, USA and Great Britain. ISAN is striving to provide global freephone access and will advertise new countries where this service is provided as they become available.

ISAN is funded by the International Transport Workers' Federation's (ITF) Seafarers' Trust. Overall responsibility for ISAN rests with its Board of Trustees, although there is also a management committee made up of representatives of organisations from around the world.

In order to help ISAN to find the most appropriate agency to deal with callers issues, it has built a comprehensive database. The database is known as the Seafarers' Help and Information Point (SHIP). It is available on-line at www.seafarerhelp.org.

Hårdare krav på flaggstater

FN-organet International Labour Organization (ILO) beslöt i maj i år om en 10-punktsplan med hårdare krav på stater att kontrollera villkoren för ombordanställda på fartyg som för landets flagga, skriver Lloyd's List. ILOs medlemsländer med egna fartygsregister måste ha en fungerande sjöfartsadministration med kraftfulla befogenheter att kontrollera verksamheten.

Arbetsvillkoren för sjöfolk måste stämma överens med lagstiftningen, och staterna måste garantera alla ombordanställdas rätt att på ett smidigt sätt framföra klagomål, oavsett den anställdes nationalitet och hemland.

Andra delar av planen fastslår organisationsfriheten, inklusive rätten till facklig organisering och att teckna kollektivavtal.

Om planen verkligen genomförs bör det betyda slutet för alla oseriösa register, främst bekvämlighetsflaggor. Dock kommer troligen praktiska och byråkratiska hinder medföra att en sådan önskvärd process drar ut på tiden flera år.

"Regeringar i olika länder från Storbritannien till Burma har brutit mot ILOs regler, när det passar dem", påpekar Lloyd's Lists reporter David Osler.

MILJÖFRÅGOR

Håll Nordsjön ren!

När världen globaliseras, måste även nationella kampanjer göra det. Den nu gamla välkända parollen "Håll Sverige rent!" har flyttat över till sjöss och där fått namnet "Save the North Sea", rädda Nordsjön.

Nedskräpningsfrågor i Nordsjön har länge varit ett välkänt och besvärligt problem för de miljontals människor som bor och arbetar runt området. EU har gett flera direktiv sedan 1970-talet som förbjuder dumpning av avfallsprodukter inklusive plastmaterial (Marpol Convention Annex V, 1991, London Dumping Convention 1972, Ospar Convention 1992, EU Bathing Water Direktiv) men problemet kvarstår.

30 månaders kampanj
Sedan maj i år är Håll Sverige Rent-kampanjen sk lead partner för projektet Save the North Sea, som ska pågå fram till december 2004. Samarbetspartner är Keep Scotland Beautiful, Naturvårdsverket, Alterra­Texel Marine and Coastal Zone (Holland), FEE (Norge), Skagen Uddannelsecenter (Danmark) samt Kimo (Kommunernas Internationella Miljöorganisationer, Storbritannien). Projektet omfattar 5,7 miljoner euro, och EU har beviljat hälften (cirka 25 miljoner kronor).

Save the North Sea har som sitt främsta mål att bidra till en hållbar utveckling i Nordsjön, genom att påverka och ändra attityder och beteenden bland de målgrupper som bidrar mest till nedskräpningsproblemet. Projektet ska fokusera på aktiviteter som kan påverka dessa grupper och som på sikt kan minimera marint skräp.

Krävs gemensamma tag
Projektet ska också syfta till att ge en ökad förståelse för det transnationella perspektivet, alltså att marint skräp är ett regionalt problem som måste lösas av gemensamma krafter i området. En internationell referensgrupp har därför tillsatts med representanter från bland annat fiskerinäringen, sjöfarten, fritidsbåtssektorn och oljeindustrin.

De primära målgrupperna för projektet är fiskare, sjömän, fritidsbåtsägare och personal på oljeplattformarna. Vi vill öka medvetenheten bland dem som använder Nordsjön antingen kommersiellt eller för fritidsaktiviteter att de kan bidra till en bättre marinmiljö i området. Denna kampanj ska ha en positiv ton och uppmana målgrupperna att ta ett eget ansvar för att minska nedskräpningen. Projektet strävar också efter att visa den "eko-kedja" som existerar, dvs hur olika gruppers beteende påverkar varandra, för att förstärka budskapet om att marint skräp är ett gemensamt problem.

Bland aktiviteterna kan nämnas:

• Starta en pilotstudie över hur man bäst kan återvinna begagnade fiskenät med återvinningsmetoder.
• Individuell Blå flagg-kampanj för att uppmana fritidsbåtsägare att ta ett eget ansvar för den marina miljön.
• Anordna utbildningar för sjömän om marint skräp och dess följder.
• Utbildningsseminarium riktade till gymnasielärare som är med i Eco schools i Nordsjöområdet.
• Genomföra marknadsundersökningar med uppföljande informationsinsatser till målgrupperna i de fem deltagande länderna.