 |
Sjöbefäl 7/2002 |
LEDARE
Bra utbildningar kan bli bättre
Högskoleverket initierade hösten 2001 en utvärdering av utbildningen vid sjöfartshögskolorna i Göteborg och Kalmar. En grupp tillsattes med ledamöter från bland annat utländska utbildningsanstalter, Sjöfartsverket och studenterna. Utvärderingen är nu genomförd, och en rapport har sammanställts.
Högskoleverket konstaterar att sjöbefälsutbildningarna i hög grad karakteriseras av detaljstyrning, vilket till en del är naturligt med tanke på att STCW-95 specificerar vad en sjöingenjör och sjökapten ska behärska. Men bedömargruppen har påpekat att det i STCW-95 inte specificeras någon omfattning av utbildningsmomenten. Inte heller anges hur utbildningen ska ske. Det är istället de färdigheter och kompetenser som den studerande ska erhålla som står i fokus. Högskoleverket pekar därför på att det tycks finnas möjligheter att välja utbildningsformer och en organisation av utbildningen som leder till att målet om högskolemässighet uppfylles bättre.
Högskoleverket anser att sjöbefälsutbildningarna ger en god yrkesutbildning men att det finns brister i den sk högskolemässigheten. Det krävs ökade möjligheter för studenterna till profilering och fördjupning, t ex övningar i kritisk granskning, användande av olika informationskällor och skrivande.
Naturligtvis är den yrkesmässiga delen av utbildningen absolut viktigast. Men god yrkesutbildning tillhandahålls på många ställen runt om i världen. För svenska sjöbefäl är det viktigt att få en extra dimension i utbildningen. Därför är det bra att sjöbefälsutbildningen är inordnad i högskoleväsendet, vilket borde ge studenten möjlighet att ta del av vad som ovan beskrivs som högskolemässighet. Studenten tränas i självständigt tänkande, kritisk granskning och får en personlig säkerhet som i sin tur är utvecklande för yrkesrollen som befäl. Det är således bra att bedömargruppen pekar på vikten av att stärka högskolemässigheten i sjöbefälsutbildningarna. Det är en viktig del i strävan att vidmakthålla svensk sjöbefälsutbildning på en i ett internationellt perspektiv mycket hög nivå. För att svenska sjöbefäl ska vara konkurrenskraftiga måste vår utbildning ligga "steget före".
Ett område som får stort utrymme i rapporten är sjöfartshögskolornas samverkan, eller snarare brist på samverkan. Båda institutionerna har mycket att vinna på ökat samarbete, t ex utveckling av övningsmoment i simulatorerna, lärarfortbildning, utveckling av kurslitteratur samt organisation och samordning av den fartygsförlagda utbildningen. Kritiken är i och för sig korrekt och befogad, men det är något förvånande att just Högskoleverket anser detta, eftersom högskolorna sedan ett drygt decennium tillbaka, då Universitets- och Högskoleämbetets centralstyrning av undervisningen upphörde, är uppmuntrade att konkurrera med varandra. Konkurrenter brukar normalt inte samverka och dela med sig av sina "företagshemligheter".
Sjöfartshögskolan i Kalmar får kritik för att den inte ger möjlighet för de studenter som så önskar att ta ut en examen efter 70 poäng i enlighet med bestämmelserna i examensordningen. I högskoleförordningens examensordning stipuleras uttryckligen att sjöbefälsutbildningarna ska utformas så att maskintekniker- resp styrmansexamen kan uppnås efter 70 poäng. Kalmarskolans underlåtenhet är dock begriplig eftersom examensordningen i detta avseende kan ifrågasättas. För det första uttalade regeringen mycket klart, när STCW-95 implementerades i Sverige, att om konventionen innebär ökade kompetenskrav på sjöbefäl jämfört med STCW-78, så ska kompetenskraven i Sverige öka i motsvarande mån. Det som nu uppenbarligen har hänt är att vi fått en maskintekniker- och styrmansexamen på 70 poäng i stället för på 80 poäng som vi i Sverige hade före implementeringen av STCW-95. För det andra är det inte bra för studenten med en naturlig avgångsmöjlighet efter 70 poäng. Utan sjöpraktik är en sådan utbildning värdelös för sjöanställning. Med sjöpraktik kan visserligen erhållas en klass V-behörighet. Men vilka rederier anställer idag klass V-befäl som inte har sjöingenjörs- eller sjökaptensexamen? Det är således examensordningen det är fel på, inte Kalmarskolans agerande.
Sammantaget kan dock konstateras att sjöbefälsutbildningen i Sverige håller mycket hög kvalitet och att det finns goda förutsättningar att förbättra den ytterligare.
FACKLIGT
SBF-initiativ har drivit fram lagförslag:
Rätt att gå i land utan uppsägning
På Sjöbefälsförbundet kongress 2000 antogs bland annat ett uttalande som krävde att en lagändring som hade föreslagits redan 1991 ska genomföras. Det gällde sjömanslagen, som ger sjöman rätt att frånträda sin befattning om fartyget förs in i en krigszon, anlöper en hamn där svår smittsam sjukdom härjar eller har så stora fel och brister att sjömannen utsätts för allvarlig fara ombord. Men om sjömannen utnyttjar denna rättighet, säger han därmed också upp sin anställning. En utredning föreslog alltså 1991 att lagen skulle ändras på den punkten, men ingenting har hänt.
Förre näringsministern Björn Rosengren har i riksdagen som svar på en fråga uttryckt sin vilja att ändra lagen. Han hänvisade därvid uttryckligen till SBFs kongressuttalande. Ett förslag till lagändring ingår i en aktuell promemoria från Näringsdepartementet om genomförande av EG-direktiv på sjöfartens område. Även i denna promemoria nämns SBFs initiativ.
Den föreslagna lagändringen innebär att en ombordanställd i ett fartyg som införs i krigszon, anlöper hamn där en svår smittsam sjukdom härjar eller som har sådana fel eller brister ombord att den anställde riskerar att bli utsatt för allvarlig fara under resan får lämna fartyget snarast möjligt utan att behöva säga upp sig från sin anställning. Arbetsgivaren har rätt att omplacera den anställde till ett annat fartyg i rederiet. Den som på detta sätt frånträder sin befattning har rätt till fri resa med underhåll till den plats där anställningen skulle ha upphört, om det hade gällt en uppsägning från arbetsgivaren. Vid omplacering har han eller hon rätt till fri resa till det fartyg dit vederbörande omplaceras.
Om fartyget på grund av sjömannens frånträde inte uppfyller kraven på säkerhetsbesättning får undantag från kraven göras i upp till en vecka eller under så lång tid som det tar att nå närmaste destinationshamn.
Lagen föreslås träda i kraft 1 juli 2003.
Dispens från krav på medborgarskap
I några fall i år har regeringen ändrat Sjöfartsverkets avslag på dispensansökan från utländsk medborgare att vara befälhavare på svenskt skepp. Avslagen överklagades till regeringen, som alltså beviljade dispenserna.
På Näringsdepartementet bekräftar man att detta innebär en ändring av praxis. Om befälhavaren är nordisk medborgare, behärskar svenska språket väl och fartyget går i linjetrafik mellan Sverige och ett annat nordiskt land, bör detta i dagens situation vara tillräckliga skäl för att bevilja dispens från medborgarskapskravet, anser departementet.
Sjöbefäl - Blivande brittiskt bristyrke
Brittiska handelsflottan går mot en stor kris i rekryteringen av befäl. Redan år 2000 var antalet nya sjöbefälsstudenter mindre än hälften av det antal som beräknas behövas för att ersätta pensionsavgångarna, och antalet fortsätter att minska.
Undersökningen har gjorts vid transportcentrum av Guildhall-universitetet i London och konstaterar att antalet brittiska sjömän av alla kategorier befäl, manskap och studerande vid sjömansutbildningar sedan 1997 har minskat med 15 procent. Räknar man enbart befäl är minskningen 20 procent.
Mer än två tredjedelar av de brittiska befälen är över 40 år, och antalet tillgängliga befäl kan minska med mellan 38 och 50 procent fram till år 2015, konstateras det vidare.
Det allvarligaste är svårigheten att rekrytera nya studenter till sjöbefälsutbildningarna. Enligt forskarna som gjort rapporten krävs det cirka 1 050 nya studenter varje år för att behålla befälskårens nuvarande antal. Men 2000 började bara 480 stycken, vilket året därpå minskade ytterligare till 468.
Författarna konstaterar att införandet av tonnageskatten inneburit en fördel för flera rederier, men ännu finns inga tecken på att detta gjort näringen mer attraktiv för arbets- och utbildningssökande ungdomar.
Brian Orrell, generalsekreterare i det brittiska befälsfacket Numast, säger till förbundets tidning Telegraph att uppgifterna är chockerande och måste fungera som en väckarklocka för hela den brittiska sjöfartsnäringen.
Enbart vackra ord från redarna lockar inte fler sjöbefälsstudenter. De använder uppenbarligen inte de pengar de tjänar på tonnageskatten till att bli mer attraktiva för praktiserande studenter.
Vi kommer därför att fortsätta vår kampanj att öppet namnge de redare som inte gör tillräckligt för att rekrytera praktikanter, som på sikt kan ersätta deras nuvarande befäl, säger Orrell.
(Denna kampanj går i Storbritannien under beteckningen "name and shame".)
Dessa företag måste besvara den grundläggande frågan hur de med denna nonchalanta inställning ska kunna köra sina fartyg säkert och effektivt om ett årtionde, tillägger Brian Orrell.
PENSIONSFRÅGOR
Pensionen - en svårknäckt nöt
Privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenskt Näringsliv har återupptagit de avbrutna förhandlingarna om nytt pensionsavtal med en tidsplan att vara klara under hösten 2002. Emellertid är det inte troligt att tidsplanen håller, beroende på komplicerade beräkningar av utgångssiffrorna och kanske främst det finansiella läget. Värdet av medlen i det gemensamma försäkringsbolaget Alecta har minskat kraftigt på grund av börsfallet.
SBFs vd deltar som ledamot av PTKs förhandlingsdelegation. Parallellt har SBF begärt förhandlingar med Sjöfartens arbetsgivareförbund och krävt att arbetsgivarna återupptar inbetalningarna till den fond som finansierar tidigarepensioneringar enligt sjöbefälsplanen. Fonden är nästan tömd, och även om arbetsgivarna ytterst garanterar sjöbefälsplanen kan avtalade förmåner äventyras till exempel om en arbetsgivare blir insolvent om fonden inte får mer kapital.