 |
Maskinbefälet 3/2000 |
LEDARE
Nya förhandlingsregler
Regering och riksdag har nyligen fattat beslut om ändringar om arbetsrätten som innebär att förhandlingar om kollektivavtal byråkratiseras ytterligare. Syftet med förändringarna är att få till stånd en "lönebildning för full sysselsättning". Avsikten är att bromsa kraven på alltför höga lönepåslag som kan få negativa effekter på samhällsekonomin. Lagändringarna kan ifrågasättas, eftersom det är uppenbart att samtliga inblandade parter i löneförhandlingarna inser att det inte går att ge generella lönelyft på sådan nivå att hela ökningen äts upp av inflation. Trots senare års relativt låga lönepåslag har det skett en reallöneökning för flertalet. Arbetslösheten har också minskat rejält utan hjälp av en lag om ny lönebildning.
De nya reglerna innebär för förbundet inte några inskränkningar i förhandlingsrätten. Men en ny myndighet, Medlingsinstitutet, bildas, med uppgift att medla i arbetstvister och verka för en väl fungerande lönebildning. En inskränkning i förhandlingsrätten görs som inte direkt berör förbundet. En riksdagsmajoritet fick igenom ett förbud mot stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag.
Medlingsinstitutet ersätter nuvarande Förlikningsmannaexpedition. Den nya myndigheten skall agera tidigt, bl a genom att kalla parterna till överläggningar eller på annat sätt informera sig om kommande eller pågående löneförhandlingar. Efter samtycke från parterna kan Medlingsinstitutet utse förhandlingsledare eller medlare. Så långt är det ingen större skillnad från nuvarande regler. Men om det finns risk för stridsåtgärder eller sådana redan påbörjats ska institutet kunna utse medlare även utan samtycke från parterna. För att slippa denna tvångsåtgärd krävs att parterna har träffat ett långtgående avtal om särskild förhandlingsordning liknande det sk industriavtalet. Ett sådant avtal innehåller också regler om obligatorisk medling.
Varseltiden för konfliktåtgärder förlängs från sju dagar till sju arbetsdagar. Med arbetsdagar avses i princip fem dagar i veckan (mån-fre). Förlängningen av varseltiden med i princip två dagar gör varken till eller ifrån. Däremot får Medlingsinstitutet rätt att skjuta upp varslade stridsåtgärder i högst 14 dagar om det främjar en god lösning av tvisten. I verkligheten kommer det sannolikt alltid att bli en automatisk förlängning med 14 dagar, vilket parterna lika troligt kommer att beakta redan i sin konfliktplanering. En part som underlåter att varsla kan bli skyldig att betala en varselavgift till staten om minst 30 000 kronor och högst 100 000 kronor. Om stridsåtgärd vidtas i strid mot institutets beslut kan en förhöjd varselavgift tvingas att betalas om lägst 300 000 kronor och högst 1 000 000 kronor.
I förarbetena till lagändringarna sägs att ändringarna inte innebär någon begränsning i arbetsmarknadens parters möjligheter och ansvar för hur avtalslösningar utformas. Detta kan starkt ifrågasättas. Hela tanken med ett medlingsinstitut innebär ett försök till central styrning av lönebildningen. De stora organisationerna gör upp om löneutvecklingen och sedan blir dessa avtal normbildande i medlingsförhandlingarna med de mindre organisationerna. Lokala eller branschvisa lösningar som avviker från dessa normbildande avtal blir svårare att få igenom, dvs konfliktrisken ökar i stället för minskar. Mindre men starka organisationer kommer knappast att acceptera att någon försöker kränga centralstyrda avtalslösningar över huvudet på dem.
Resultatet av förändringarna är således ökad byråkrati, ökade kostnader för såväl staten som arbetsmarknadens parter samt en centralstyrning som ingen lönebildning mår bra av och som dessutom i vissa fall leder till ökad konfliktrisk. De stora LO- och TCO-organisationerna kan möjligen se något positivt i lagändringarna eftersom de i sin kraft av sin storlek får ökade möjligheter att bestämma löneutvecklingen på alla avtalsområden. Att en sådan önskan föreligger illustreras bäst av LOs avtalssekreterares, Hans Karlsson, våldsamma angrepp på lärarorganisationernas krav på en bättre löneutveckling i den senaste avtalsrörelsen.
Lagändringarna träder i kraft den 1 juni i år och måste således beaktas i nästa löneförhandling som kommer att påbörjas under hösten.
PENSIONSFRÅGOR
The Swedish Pension - to all personnel on board Swedish ships
All seamen working on board Swedish ships earn a right to Swedish pension, even if they are not resident in Sweden. Therefore this magazine here presents the first part of an information text on the pension.
1. Sweden's new pension system
The new system
A new pension system has been introduced in Sweden. It will gradually replace the national basic pension (folkpension) and the national supplementary pension (allmän tilläggspension, ATP). The new system will affect everyone born from 1938 onwards. People born between 1938 and 1953 will receive a pension calculated partly according to the new system and partly on the basis of the old ATP rules.
The national basic pension provides basic security independently of income and amounts to about SEK (Swedish kronor) 34 944 annually for people living alone and SEK 28 574 each for couples, calculated at the 1999 monetary value.
The ATP is based on income from gainful employment, where only income earned between the ages of 16 and 64 is taken into account. For a full national supplementary pension, 30 years of gainful employment is required and the amount available will depend on the income from the 'best' 15 years. The ATP-scheme is a pay-as-you-go system, where contributions paid in by the working population during a particular year are immediately used for pension payments to the previous generation.
Under the new system, all earnings from gainful employment during a lifetime will give entitlement to a pension. All contributions to the scheme will add to the pension. Pension contributions are paid in together with preliminary tax, and in principle, the employer and employee will each contribute one half.
Two types of pension
There are two main types of pension under the new system: the income pension and the premium pension. The income pension comes under a pay-as-you-go system, while the premium pension is a scheme where contributions are invested in funds chosen by the insured (the pension savers).
Lifelong earnings the basis
Under the new system, the whole of a persons income during his/her life will form the basis for calculating his/her pension. Pension rights (the foundation for future pension entitlement) can be earned from the age of 16. Pension rights will be established on an annual basis. Total pension rights for one year will be 18,5% of the pensionable income principally of a persons salary up to a maximum of SEK 279 000, in 1999.
From 1999 onwards the main part of pension rights (16%) will give entitlement to the income pension and will go towards the premium pension scheme. Given an income of SEK 200 000, SEK 32 000/year will go towards the income pension and SEK 5 000 to the persons premium pension account.
2. The Premium Pension
The pension savers' choice
In the premium pension scheme, investments are made in funds. Fund managers will be able to offer a variety of funds to choose from. Pension savers can choose what funds they would like to invest in, and they can switch funds whenever they like (although there will be restrictions during the autumn of 2000, when the system starts).
It will be possible to select five different funds at the same time. Only PPM (see at the end of the article) will know what fund choices individual pension savers have made. Consequently, fund managers will not be given access to information that could reveal the identities of those pension savers that have chosen their funds to invest in.
Each year, pension savers will be informed of the development of their pension accounts. The size of a premium pension will depend partly on the pension saver's income and party on the development of his/her chosen funds. The pension savers will bear the financial risks of the investments.
PPM as a insurer
PPM is the authority that administers the premium pensions. It will be the insurer in the premium pension scheme, keeping pension accounts in good order, as well as managing the pensionsavers' fund transactions. PPM will perform the role played by an insurance company in a private, unit-linked insurance.
What is a fund?
A fund is a portfolio of securities owned in common by those who have invested in the fund. When money is put into a fund, it is transformed into units in the fund. The value of the units reflects the value of the securities in the fund. In the premium pension scheme, the fund units will be formally owned by PPM, on behalf of the pension savers.
The fund may invest in shares, bonds and other securities in Sweden and abroad. A manager, who follows the development of the financial markets and buys and sells different securities, administers the fund. The manager cannot use the fund's assets to cover losses in his/her own activities.
Different types of funds
Every fund has investment rules that must be followed. Funds are therefore categorized according to type. For example, some funds invest exclusively in interest-bearing securities, others in shares, while a third type mixes shares and interest-bearing securities.
PPMs registered funds
PPM will register the funds that managers would like to make available in the premium pension system. To be eligible for registration, a fund must fulfil certain requirements. The two most important ones are that the fund must meet the criteria of the European so-called UCITS directive (85/611/EEG) and that the fund manager has accepted the fee/discount structure adopted by PPM. Before the first choice of funds takes place, information about funds then registered with EEM will be sent out to pension savers.
This information will also include some advice on investment procedures. Although pension savers will be able to switch funds freely, PPM will try to encourage savers to take a long-term portfolio approach. Also, the value of diversification will be stressed.
Personal choices decisive
The pension saver's choices will affect his/her premium pension: the higher the capital gain, the higher the pension. Small differences in the annual capital gain over a long series of years will be of great importance to the pension. Thus, it is important to try to manage investments well. The younger the investor, the more important it is.
Non-selection of fund
If a pension saver does not report any choice of funds to PPM, his/her money will be invested in the Premium Saving Fund (Premiesparfonden), a fund within the General Pension Fund (Allmänna Pensionsfonden, AP). Management of the Premium Saving Fund will be characterized by stability and limited risk-taking. As with other funds, it is the pension savers that will bear the risk for their investment. Again, it is the capital gain from the fund that will determine the size of the pension. It is possible to move part or all of the investment at any time to other funds.
PPM = Premium Pension Authority
Box 1605
SE-111 86 Stockholm, Sweden
Internet www.ppm.nu
Information on telephone on other languages than Swedish will be offered later.
Kan sjöbefälens "särfrågor" bevakas?
Kjell Karlsson, SMBF/Sjöbefälens klubbordförande i Flygbåtarna, fortsätter här pensionsdebatten. Han kritiserar förbundet och Ledarna för att inte ordentligt delge medlemmarna de pensionsberäkningar som legat till grund för avvisandet av förhandlingsbudet om avtalspensionen. Vidare tar han fram sjöbefälens specifika pensionsfrågor och undrar hur dessa ska bevakas, särskilt om Ledarna hamnar utanför PTK.
"Som man ropar får man svar" heter det i ett gammalt ordspråk. Men det gäller tydligen inte när man ropar i frågan om de framtida pensionsnivåerna i alla fall inte i Maskinbefälet!
I svaromål på mitt senaste inlägg i pensionsdebatten (MB nr 2/2000) väljer man från redaktionen att skjuta in sig på en, från min sida närmast parentetisk, kommentar över nyss ingånget pensionsavtal mellan SAF och LO, samt därvid åberopa Kerstin Björdell, pensionsansvarig hos Ledarna. Den vägen får man veta att en pensionspremie om 3,5 procent inte kan ge tillnärmelsevis några 65 procent på lönedelar överstigande 7,5 basbelopp (279 750 kr).
Detta senare är nu i och för sig ingen direkt revolutionerande nyhet. Men nu var det ju faktiskt så att jag i mina tidigare texter i ärendet inte på något speciellt sätt värnat om grupperna just med årsinkomster i den storleken utan främst för de grupper som har en lägre.
I sammanhanget dristar man sig även att påstå att jag i mina texter "jämför äpplen och päron". Det senare skulle alltså vara fallet vid en jämförelse mellan SAFLO-avtalet med 3,5 procent pensionspremie och förslaget om 3,8 procent premie i de avbrutna förhandlingarna SAFPTK.
"Äpplena" skulle väl då förmodas vara inkomstgrupperna understigande 7,5 basbelopp och "päronen" de på motsvarande sätt överstigande, och jag kan bara konstatera att jag samlat mina äpplen snyggt och prydligt i en och samma korg, eftersom de medlemsgrupper hos oss som jag främst behandlar ju faktiskt är de grupper som i lönehänseende ligger i nivåer jämförbara med en stor grupp LO-medlemmar. Alltså jämför jag äpplen med äpplen och ingenting annat. Ett äpple är ju ett äpple, alldeles oavsett man är medlem i SMBF eller något LO-förbund!
Sedan finns det de som diskuterar som om dom vore ena riktiga päron men det är ju något helt annat.
Att LOs avtalssekreterare Hans Karlsson gott kan få tåla sig en och annan avsågning pga sina tvärsäkra yttranden om framtida pensionsnivåer om upp till 1520 procent på en premie om 3,5 procent är dock inte mig emot.
Ingen presentation
Det kan mycket väl vara på det viset att Ledarna och SIF gjort en riktig bedömning, när man förkastade förslaget till nytt pensionsavtal PTKSAF. Vad som dock måste konstateras är att flertalet medlemmar inte kunnat underställa sådant beslut sin egen bedömning, eftersom informationen i ärendet varit utomordentligt bristfällig vad gäller de detaljer i beräkningsgrunder som varit av vikt. Vare sig Ledarnas tidskrift Chef, om vilken man kan tycka både ett och annat, eller vår egen tidskrift Maskinbefälet har gjort några utförligare presentationer under ärendets löpande gång. Tyvärr kan väl detsamma också sägas om PTK-bulletinen, även om den sistnämnda i alla fall gjort vissa försök till referat av förhandlingsgången.
Och nu återfaller man i samma försyndelse i det att man hänvisar till ett antal omfattande beräkningar som gjorts i ärendet. Dessa beräkningar skulle då visa att nästan samtliga våra medlemmar födda 19411968, skulle bli förlorare i ett pensionssystem enligt det förkastade förslaget.
Det är naturligtvis gott och väl att sådana beräkningar gjorts, och det finns kanske också skäl att anta att det är korrekta beräkningar som gjorts. Men man försöker återigen att trycka ner ett färdigt ställningstagande i halsen på medlemmarna utan att trovärdigt redovisa detaljerna i beräkningarna! Medlemmarna är ju faktiskt till överväldigande stor del högskoleutbildat sjöbefäl, dvs med akademikerstatus, och detta innebär att där kan förutsättas finnas vissa kunskaper i matematik. Därför finns det anledning förmoda att flertalet medlemmar mycket väl har kompetens att själva göra en någorlunda rimlig bedömning på grundval av ett presenterat siffermaterial!
Blir Ledarna kvar i PTK?
Om nu till äventyrs de strandade pensionsförhandlingarna PTKSAF skulle komma att återupptagas, så får vi dessutom leva med risken att Ledarna, och därmed indirekt SMBF, kan komma att stå utanför dessa förhandlingar. Det finns nämligen tecken som tyder på att Ledarna eventuellt kan vara på väg ut ur PTK. Orsakerna till detta är delvis desamma som gjorde att Ledarna, och därmed SMBF, tvingades lämna TCO härom året, nämligen återigen gränsdragningskonflikter med främst HTF men också en schism där CF kräver fler platser i PTKs centrala förhandlingsdelegation, på Ledarnas bekostnad.
En sådan situation skulle rimligen leda till att SMBF i pensionsförhandlingar skulle ha mycket svårt att få någon respons för vissa speciella "särfrågor" som är mer eller mindre specifika för just sjöbefäl. Om nu överhuvudtaget Ledarna/SMBF skulle omfattas av sådana förhandlingar!
Kost och överintjänande
De "särfrågor" jag speciellt tänker på är naturligtvis dels värdet av kostförmån samt kontantomvandlingen av innestående "överintjänat vederlag". Vid ett eventuellt bibehållande av dagens avtalspensionssystem så är kostförmånen inte något problem, eftersom det redan i dag ingår i beräkningsgrunderna för pensionsgrundande inkomst.
Å andra sidan, vid eventuellt kommande förhandlingar om ett nytt avtalspensionssystem så kommer SMBF förmodligen aldrig att ge efter på kravet om värdet av kostförmånen som pensionsgrundande. I så fall så innebär ju det i sig att där inte uppstår något problem i just detta avseende eller?
(Helt inom parentes så verkar just problematiken med kostförmånen vara komplicerad, eftersom i pensionsavtalet LOSAF har Seko/Sjöfolk fått kostförmånen accepterad som pensionsgrundande inkomstdel, enligt aktuell uppgift från "trovärdig källa" inom Sjöfolk, medan däremot, enligt uppgift från SMBF, så accepterade inte arbetsgivarsidan kostförmån som pensionsgrundande inkomstdel vid förhandlingarna PTKSAF! Eller var det egentligen så att PTKs förhandlingsdelegation inte accepterade det förslag från arbetsgivarsidan, där kostförmånen var upptagen som pensionsgrundande inkomstdel?)
Vidare så anser jag att kontantomvandlingen är ytterligare ett av ovannämnda skikt i pensionsproblematiken.
Att "komma runt" problemet med att kontantomvandlad ledighet, samt naturligtvis även kontant övertidsersättning, ej är pensionsgrundande kan naturligtvis låta sig lösas även inom nuvarande avtalspensionssystem men icke med mindre än att vi går ifrån Storsjöavtalets arbetstidsbestämmelser och lönetariffer samt naturligtvis färjebilagans motsvarande regler.
Ändra arbetstiden?
Jag har i mitt inlägg i MB nr 2/2000 (under stor "ideologisk vånda", det ska villigt erkännas) pekat på en möjlig nyckel till denna problematik genom att föreslå möjlighet till införande av 40- à 42-timmarsvecka med ett motsvarande cirka 20 procent lönepåslag på färjeavtalet. Naturligtvis skulle någonting motsvarande kunna införas även under rent Storsjöavtal.
Detta skulle ju i princip innebära att vi införde en slags ny version av "enhetslöneavtal" som "basavtal".
Vidare så kan det vara av största vikt hur det utvecklar sig med TAP-avtalen.
Det kanske inte i framtiden kommer att bedömas som synnerligen viktigt att lägga ned stora resurser från förbundets sida, när det gäller att försöka förbättra pensionssituationen för de lägre inkomstgrupperna inom förbundets avtalsområden, om den alldeles övervägande delen individer inom den gruppen visar sig vara balter, filippiner och kineser, vilka tjänstgör i sina befattningar i svenska fartyg under villkor som närmast är att jämföra med rena gästarbetare och i övrigt inte har någon som helst anknytning till Sverige!
Kjell Karlsson
SVAR: För löntagare som har årsinkomster högre än 7,5 basbelopp är det endast avtalspensionen som ger ersättning för den del av inkomsten som överstiger detta "tak". För dessa medlemmar är det därför, i ett premiebaserat pensionssystem, utomordentligt viktigt att premien är tillräckligt hög. Av Ledarnas medlemmar ligger cirka 40 procent över "taket" inom LO är det mindre än fem procent. Dessutom har LO och PTK haft helt olika utgångspunkter för pensionsförhandlingarna. För PTK gäller det att försvara de villkor som uppnåtts i tidigare förhandlingar LO har strävat efter att förbättra sina medlemmars pensionsvillkor jämfört med vad de hade tidigare, vilket säkert också har lyckats. Vi vidhåller att en jämförelse mellan LOs pensionsavtal och (det av Ledarna och SIF förkastade) avtalsförslaget för privattjänstemän är som att jämföra äpplen och päron.
Kjell Karlsson fortsätter diskussionen i nästa nummer med frågan: Hur ska eventuell innestående semester- och vederlagsledighet vid pensionstillfället kunna påverka pensionsnivån?
Vi anstår med en mer utförlig kommentar till efter det inlägget.
Red