 |
Maskinbefälet 4/2000 |
LEDARE
Sjöbefälsförbundet
Förbundets namn har sedan 1911 varit Svenska Maskinbefälsförbundet, SMBF. Namnet är väl inarbetat och välkänt bland såväl medlemmarna som andra organisationer. SMBF förknippas av många med tradition, stabilitet, pålitlighet och kanske också av några med viss inskränkthet i den fackliga bevakningen. Medlemskap i SMBF betyder också medlemskap i ett av de mest utpräglade yrkesförbund som finns kvar i Sverige. Yrkeskåren och yrkesfrågorna är kittet i förbundet.
På kongressen i juni föreslår förbundsstyrelsen omfattande stadgeändringar som slår fast att förbundet inte längre är ett förbund bara för maskinbefäl. I stadgeförslaget markeras att förbundet också har att ta tillvara såväl det nautiska befälets som intendenturbefälets intressen och att även dessa grupper skall vara representerade i förbundets demokratiska organisation. Förbundets namn föreslås samtidigt ändrat till Sjöbefälsförbundet.
Anledningen till dessa förändringar är givetvis att förbundet sedan 1 juni 1998 även organiserar dessa nya yrkesgrupper.
Förbundsstyrelsen är angelägen att förbundet behåller sin prägel som yrkesförbund. Maskinbefälskåren skall i sina yrkesfrågor känna sig lika representerad av förbundet som tidigare. Det nya är att förbundet också måste bevaka yrkesfrågorna för nautiskt befäl och intendenturbefäl. Det är av det skälet angeläget att samtliga tre yrkeskategorier fanns representerade i såväl förbundsstyrelse som kongress samt att förbundets grundläggande värderingar förs in i stadgarna.
Stadgeförslaget innehåller ett kraftigt minoritetsskydd för respektive yrkesgrupp. Varje yrkesgrupp kan t o m välja att lämna förbundet och bilda en egen organisation och därmed ta med sig en så stor del av förbundets förmögenhet som respektive yrkesgrupp har fört med sig in i organisationen. För förbundsstyrelsen var minoritetsskyddet viktigt. På kort sikt ger minoritetsskyddet bara skydd till de nya yrkesgrupperna. Skulle förbundet lyckas organisera samtliga sjöbefäl kommer dock maskinbefälskåren i minoritet. Det betyder i klartext att om inte stadgarna ändras på det sätt som föreslås kan maskinbefälskåren i framtiden stå helt utan inflytande i det förbund som ursprungligen grundades av maskinbefälskåren.
Det synes som innehållet i stadgeförslaget har bred förankring hos medlemmarna. Förslaget har redovisats på medlemsmöten och olika klubbordförandekonferenser i ett flertal omgångar och de synpunkter som därvid har kommit fram har beaktats i det slutliga förslaget. Det förslag som väckt mest diskussion är förslaget till namnändring av förbundet. Även de som framfört kritik över förslaget, Sjöbefälsförbundet, har dock insett att en namnändring måste ske för att passa även de nya yrkesgrupperna inom förbundet. Maskin- och sjöbefälsförbundet är ett av de vanligaste motförslagen. Förbundsstyrelsen har dock ansett att detta är en "tårta på tårta"- formulering eftersom "sjöbefäl" är ett samlingsnamn på samtliga befäl, inklusive maskinbefäl. Risken med det nya namnet är att det kan uppfattas som att yrkesfrågorna för respektive yrkeskategori kommer i skymundan. Förbundsstyrelsen anser dock att innehållet i stadgarna med kraft markerar att förbundet fortfarande skall vara ett yrkesförbund.
Upprop
TAP-systemet har nu varit i kraft i närmare ett och ett halvt år. Den 1 april i år hade vi 121 TAP-befäl registrerade på svenska fartyg. Siffran är i verkligheten något högre eftersom tre rederier använder sig av TAP-befäl utan att ha stipulerade avtal med SMBF/Sjöbefälen. Ett av dessa rederier är dessutom representerat i Redareföreningens styrelse, vilket säger en del om redarkollektivets nonchalans mot ingångna avtal. Förbundet kommer i särskild ordning att ta itu med avtalsbrytarna.
Enligt de lokala TAP-avtalen som träffats med respektive rederi skall det ske en utvärdering av TAP-systemet i augusti i år. Avsikten med TAP-avtalen är bl a att ge ett ökat antal sysselsättningstillfället åt svenskt befäl. Den viktigaste delen av utvärderingen kommer givetvis att vara hur TAP-systemet utfallit i detta avseende. Redan nu kan vi dock konstatera att det ännu inte uppfyllts. Den inflaggning som skulle underlättas genom TAP-systemet har inte kommit till stånd. TAP-systemet behöver möjligen ytterligare tid på sig för att visa att det också är sysselsättningsskapande. Det som är mer allvarligt är att det nu inte finns någon arbetsmarknad för svenskt befäl. Det är i stort sett endast Star Cruises som rekryterar svenskt befäl. Antalet lediga befälsplatser har dramatiskt minskat sedan slutet av 1999. De flesta vakanser fylls upp med TAP-befäl. Än allvarligare är att de elever som i år går ut sjöbefälsskolorna har mycket svårt att komma ut på den svenska arbetsmarknaden eftersom många juniorbefälsplatser upptas av TAP-befäl. Här måste Redareföreningen och dess medlemsföretag ta sitt ansvar och tillse att ingen som lämnar sjöbefälsskolorna i vår får gå utan jobb. Redareföreningen har i många år hävdat att det utbildas för få sjöbefäl i Sverige. Visar det sig nu att dessa nyutexaminerade inte får arbete efter sin examen kan det få ödesdigra konsekvenser inte bara för Redareföreningens trovärdighet utan även för TAP-systemet.
En annan viktig del i utvärderingen är att ta reda på hur TAP-befälet fungerar ombord, deras yrkes- och språkkunskaper, förmåga att anpassa sig till en svensk arbetsplats mm. Här behöver vi hjälp av våra medlemmar. Vi vill ha in så många synpunkter som möjligt, positiva och negativa, på TAP-systemets konsekvenser för arbetet och även det sociala livet ombord. Hör av er på telefon, e-post, fax, förbundets hemsida eller via brev. Förbundet kommer också att utöka antalet ombordbesök.
Tidskriften Sjöbefäl
Om kongressen antar förbundsstyrelsens förslag till stadgeändringar betyder det också att detta är sista numret som tidskriften kommer ut under namnet "Maskinbefälet". I nästa nummer är i så fall tidskriftens namn "Sjöbefäl", vilket bättre korresponderar mot det föreslagna nya namnet på förbundet. Namnändringens dramatik ska inte överdrivas, det är fjärde gången tidskriften byter namn (189198 Svenska Maskinistlogens tidning, 18991927 Tidskrift för Maskinister, 192843 Maskinbefälsförbundets tidskrift och från 1944 Maskinbefälet). Dock är det första gången som ordet "maskin" inte finns med!
PENSIONSFRÅGOR
The Premium Pension
A new part of the Swedish Pension System
In the future all people receiving Swedish pension including all seamen on board Swedish ships regardless of where they live can decide themselves of how part of the pension should be invested.
Note that this article is the second part of an article published in Maskinbefälet No. 3/2000. The third and last part shall be published in the next issue.
Cover for surviving dependants
Money invested for an individual in the premium pension scheme can only be withdrawn in the form of a pension. When a pension saver dies and irrespective of whether he/she dies before or after retirement the money remaining in his/her account is treated as a so-called survivor bonus (arvsvinst) to be distributed among the other pension savers.
However, during the period before retirement, it will be possible to apply for a survivor's cover. This will give surviving dependants children under 20, husband or wife, registered partner or co-habitant (where a couple has previously been married, or have/have had children together) SEK 3 000 or SEK 6 000 per year for five years, if the pension saver should die prematurely. This option will be introduced on 1 January 2002. The cost of the cover will be drawn out from the pension saver's premium pension account. This means that the cover is available to a pension saver only if the balance of his/her account is sufficient for this purpose.
At retirement, another form of survivor's cover may be applied for. Under this option, upon the death of a pension saver, his/her pension is paid out in the form of a lifelong survivor's pension to the co-habitant (husband/wife, registered partner or person previously married to the deceased or with whom the deceased had children).
Saving through funds during retirement
One can continue to have one's money invested in funds during retirement. The premium pension may vary as a result, since the amounts paid out will be affected by the value of the funds. However, the pension saver also has the alternative to have his/her money moved to a traditional life insurance offering guaranteed amounts. PPM (Premium Pension Authority) will then take over the management of the money in the pension saver's account and guarantee a life-long fixed monthly payment to the pension saver. If PPM's asset management is successful, the monthly amounts will be increased by a bonus.
The transfer to a traditional life insurance can only take place when pension payments have begun and must be in respect of the whole pension. It is not possible to transfer back to pension provision through funds once the transfer to a traditional life insurance has been made.
3. The Total Pension
The premium pension is a part of the new pension system, where pension savers will also be entitled to income pension and, where applicable, guarantee pension. The size of the premium pension will depend on which funds the pension saver has chosen and how these funds have performed. The amount of a pension saver's total pension will depend on the total income during his/her life, economic growth in Sweden and the capital gains generated by the chosen funds. In addition, a pension saver's pension will be affected by his/her age when payments begin. The older the person is at retirement, the greater the pension will be.
Pension savers will decide themselves when the payment of their pensions is to begin. They must however be at least 61 years of age. The income pension and the premium pension may be taken out either separately or together. The pension is paid out monthly until the end of the pension saver's life.
It is possible to take out only part of the pension either three-quarters, one half, or a quarter and to suspend payments altogether for a period. In principle, the pension saver can switch freely between these different levels of withdrawal.
Apart from being included in the new pension system, most working people are nowadays included in a professional pension scheme. At normal salary levels, these give around 10 per cent of income on top of the general pension. The compensation may amount to more than 10 per cent for salary levels that are not covered by the public pension system. In addition, many people also have private retirement savings plans.
4. The authorities in charge
The largest part of the new pension system will be managed, as it has been up to now, by the regional social insurance offices. The lokal branches will be responsible for all administration related to income and guarantee pensions. They will also determine the size of pension entitlements earned during a particular year for both income and premium pension.
All other questions concerning premium pensions investing in funds, the size of the premium pension, and cover for surviving dependants will be the responsibility of PPM. The Swedish National Social Insurance Board (Riksförsäkringsverket, RFV) supervises and co-ordinates all the work with the new pension system, especially with regard to information and pension payments. Information concerning the new pension system can be obtained by calling +46 20 61 65 70 and also from the web site www.pension.nu.
PPM also comes under the supervision of the Financial Supervisory Authority (Finansinspektionen), the government authority responsible for the supervision of the financial markets in Sweden.
PPM = Premium Pension Authority
Box 1605
SE-111 86 Stockholm, Sweden
Visiting address Regeringsgatan 29
Internet www.ppm.nu
Information on telephone on other languages than Swedish will be offered later.
Hur förebygga sänkt pension?
Utsikterna för den framtida pensionen ser dystra ut. Allmänpensionen blir klart lägre än dagens folkpension/ATP. Men för ombordanställda kan en utvidgning av ett moment i Storsjöavtalet kompensera detta, skriver Kjell Karlsson, facklig förtroendeman i SRÖ, i den andra och avslutande delen av sitt debattinlägg om pensionen.
En punkt som kan vara av intresse att diskutera i pensionssammanhang gäller Storsjöavtalets § 3 mom 7, som tillkom i och med övergången till normal landskatt 1998.
Denna punkt i avtalet reglerar möjligheten till kvarstannande i anställningen tills innestående semester och vederlag är utlagt som betald ledighet, i samband med uppsägning pga arbetsbrist eller vikariats slut samt vid egen uppsägning. Däremot ger denna regel ej rätt till kvarstannande i anställningen vid uppsägning för pensionsavgång vid 65 års ålder.
Men låt oss betänka att det finns många medlemmar som har ett ständigt ledighetstillgodohavande hos arbetsgivaren och att detta mycket väl kan omfatta upp till 46 månader, i vissa fall ännu mer, ackumulerad semester- och vederlagsledighet. Vi talar om 500 till 1 000 timmar vederlag och 50 till 100 semesterdagar.
Bortsett från att det är "förenat med akut livsfara" med sådan innestående ledighet vid en eventuell konkurs, eftersom statliga lönegarantin endast garanterar bråkdelar av sådant tillgodohavande, så finns där en annan aspekt. Den är följande.
Den som tittar närmare i sitt pensionsbesked från Premiepensionsmyndighet och Försäkringskassa kommer bland annat att finna prognoser om framtida allmänpension för pensionsavgång vid 61, 65 resp 70 års ålder.
(Läsaren ombedes vänligen notera att det härnedan ej talas uteslutande om ITP-pensionen utan även om den nya allmänpensionen)
Tidig avgång låg pension
För de flesta medlemmar, i alla fall de som i dag är cirka 55 år och yngre, kommer prognosen att utvisa att en pensionsavgång vid 61 års ålder kommer att ge en mycket liten pension. En avgång vid 65 års ålder kommer att ge en pension som är väsentligt mycket sämre än vad det gamla systemet med folkpension/ATP kunde garantera. Slutligen en avgång vid 70 års ålder kommer att ge en något högre pension än folkpension/ATP.
Nivåerna är prognostiserade från en ekonomisk nolltillväxt i Sverige under perioden fram till aktuell pensionsålder och är således att se som "garanterade miniminivåer" försåvitt tillväxten ej blir negativ, dvs en ren ekonomisk regression i landet. Motsvarande kan nivåerna komma att bli något högre vid högre ekonomisk tillväxt under perioden.
Vid konstruerande av en graf som beskriver pensionsnivån som funktion av pensionsålder, dvs ett enkelt koordinatsystem, så kommer vi att finna att den inte är linjär utan positivt exponentiell. Med andra ord: Pensionsnivån kommer att bli högre ju senare man går i pension, och den kommer dessutom att bli väldigt mycket högre om man bara väntar ett halvår, exempelvis från 65 till 65+ år!
För undertecknads egen privata del så kommer ett uppskjutande av pensionsåldern från 65 till 65+ års ålder att innebära omkring 500 kr/månad i livsvarigt ökad pension.
Kan höja pensionen
Av denna anledning kan § 3 mom 7 i Storsjöavtalet bli oerhört viktig i pensionshänseende. Detta nämligen om vi kan utöka densamma till att gälla även vid uppsägning för pensionering. Det skulle ju i sin tur innebära att den som blir uppsagd för pensionering till uppnådd 65 års ålder dessutom kommer att formellt kvarstå i anställningen med full pensionsgrundande lön under den tid sparad semester och vederlag löper med reservation för maximalt pensionsgrundande lön (7,5 basbelopp, i år 279 750 kr) under ett och samma kalenderår. Innestående semester och vederlag kan ju dock faktiskt i gynnsamma fall även räcka över ett kalenderårsskifte!
I mina debattinlägg har jag försökt visa att frågan om pensionerna kan ses ur olika vinklar och ej låter sig avfärdas med ett par enkla konstateranden om eventuellt framtida pensionsnivåer i ITP för lönedelar som överstiger 279 750 kr per år.
Inte för att frågan om höginkomsttagarnas pensioner på något sätt skulle vara ointressant, tvärtom så är den väldigt viktig! Men i förbundet har vi, i alla fall tills vidare, minst lika många medlemmar som inte har en inkomst på den nivån!
Dra upp de lägre lönerna!
Därför kan det bli av yttersta intresse att med alla till buds stående medel försöka få upp de sistnämndas inkomster till sådana nivåer, för att på så sätt garantera dessa en högre framtida pensionsnivå. Det allra bästa hade naturligtvis varit om vi hade kunnat åstadkomma en ordning där i stort sett alla förbundets medlemmar blev höginkomsttagare och det sista kan faktiskt hända inte är så omöjligt som det i förstone låter!
Det kan emellertid, som påpekats, komma att innebära bland annat att vi tvingas börja diskutera olika aspekter av en något "högre pensionsålder", en utökad veckoarbetstid samt ett frångående av Storsjöavtal inklusive färjebilaga, till någon form av framtida "basavtal" påminnande om dagens enhetslöneavtal.
Och det var faktiskt detta som var de logiska slutsatserna av vad jag diskuterat rörande pensionerna.
Att sedan redaktionen i sina svaromål valt att skjuta in sig på 279 000-kronorsgubbarna och deras nuvarande problem (se nummer 2/2000) förändrar ingenting i sak. Tvärtom så verkar det bara visa att man inte förmår att sätta sig in i att det finns en problematik med pensionerna som rör en stor medlemsgrupp, som inte råkar vara höginkomsttagare i alla fall inte ännu på ett tag!
Kjell Karlsson
SVAR: Ledarnas och SIFs huvudargument mot att anta förslaget till pensionsavtal var följande:
| - | För låg premie, som inte rimligt garanterade motsvarande pensionsnivå som i dag |
| - | För korta övergångsregler för de som föddes 194171 |
| - | Ingen garanti för kvalitetssäkring av lokala överenskommelser |
| - | Slopad slutbetalning av pensionspremien vid 62 års ålder. |
Av Kjell Karlssons övriga synpunkter kommer de flesta att behandlas på förbundets kongress.
Red
SJÖFARTSPOLITIK
Good (?) old days kommer aldrig tillbaka
Under "good old days" var fartyget svenskflaggat, byggt i Sverige och besättningen helsvensk. Kanske alla var från Skärhamn.
Men någon riktig nostalgi fanns inte, när Kenneth Thorén från Broström Ship Management på SMBF Service ABs seminarium om ledarskap i svensk/filippinskt bemannade fartyg målande beskrev svensk sjöfarts ändrade betingelser.
Seminariet hölls för andra året i rad. Samarbetspartner i övrigt var norska Singa Shipping och filippinska Micronesia Manpower. Bjarne Eide från det förra samt Rosalia Caballero och Selina Cabanero från det senare representerade sina organisationer på ett levande och förtjänstfullt sätt.
Beskrivningen av "good old days" var naturligtvis helt och hållet skämtsam, eftersom den inte ens är sanningsenlig vilket påpekades flera gånger under dagen. Besättningar med folk från flera nationaliteter är verkligen ingenting nytt i den mest internationella bransch som finns.
Filippinskorna gjorde reklam för sitt folk, av vilka i dag cirka 200 000 arbetar till sjöss, huvudsakligen i icke-filippinägda fartyg. Deras ombordgående i skandinavisk sjöfart ökade på allvar under 1960-talet. Skandinaviska redare upptäckte att filippinare i motsats till exempelvis spanjorer talar god engelska! Men Rosalia gav även motparten en komplimang. Förutom skandinaver är grekiska och japanska redare de vanligaste arbetsgivarna åt filippinska sjömän men i allmänhet föredrar filippinarna skandinaver.
Var ej stereotyp!
Men det gäller att vara beredd på kulturkrockar. Nyckelordet är "respekt". Stereotypt tänkande är en styggelse inom sjöfarten.
Flera tänkvärda beskrivningar av filippinsk nationalkaraktär kom i dagen. Filippinare tillhör den östasiatiska, av Konfucius inspirerade kulturkretsen. Det betyder exempelvis, att när européer och nordamerikaner uppgivet suckar "Time is running" säger asiaten det mycket mer positiva "Time is coming". Men en för oss negativ konsekvens av detta är att asiaten inte alls förstår hur viktigt det är för oss att passa en avtalad tid. Den "civila olydnaden" är utbredd, i varje fall när de befinner sig i hemlandet, och tar sig bland annat uttryck i en närmast total brist på respekt för trafikljus. Konsekvenserna kan bli kaotiska i ett så tättbefolkat land.
Rasistiska utfall oförlåtliga
Däremot är det oerhört viktigt för en asiat att inte förlora ansiktet. Det kan inte nog starkt betonas vilken dödssynd det är att ge en filippin en offentlig utskällning. Bjarne Eide upprepade budskapet från tidigare att två svenska sjökaptener helt enkelt blev ihjälslagna när de begått detta ödesdigra misstag. Ett annat hårresande exempel var den kapten, som utbrast att besättningen "inte borde få sin lön i dollar utan i bananer". Även om de inte visade någon omedelbar reaktion, kan man vara förvissad om att de inte glömmer ett sådant rasistiskt utfall i första taget!
Men man ska observera att asiater naturligtvis förstår att de riskerar förebråelser om de inte lyder en överordnad på det lilla område som ett fartyg utgör. Dessutom är det för dem inte viktigast vad man säger utan hur man säger det. (Bjarne Eide uttryckte det så, att Selina kan säga "no" på 16 olika sätt och ett av dem är att säga "yes", ett annat att inte säga någonting!) Därför kan en filippin i större utsträckning än en europé lyda en order, trots att han innerst inne anser den vara felaktig. Order är order, hur tokig den än är här får alltså lusten till "civil olydnad" stryka på foten!
Inte tyst på kyrkogården
Det finns fler exempel på sådant som förefaller oss européer motsägelsefullt. De flesta filippinare är katoliker, och deras religiositet är stark. Men en svensk som råkar gå till en filippinsk kyrkogård under allhelgonahelgen kan bli lätt chockerad. När en svensk tänder ett ljus och sitter en stund i tyst kontemplation, kan en hel filippinsk familj stanna hela dagen, äta matsäck, sjunga och spela kort.
Vilket är bästa sättet att hedra den döde? På den frågan finns det naturligtvis inget svar som är mer "rätt" än något annat. Över huvud taget tänker inte östasiater i samma utsträckning som vi i termer av rätt och fel. De skiljer inte mellan hjärna och hjärta utan följer oftast sina känslor, särskilt när det gäller familjen och gruppen.
Gränslös tacksamhet
Känsligheten har återverkningar, som upplevs som klart positiva för en europé. Filippiner är generösa och gästfria men samtidigt oerhört tacksamma. Bjarne Eide gav ett rörande exempel på detta.
En filippinsk besättningsman fick besked om att hans lilla dotter var svårt sjuk hemma. Han behövde pengar att skicka till sjukhuset, och det var ingen svårighet att samla ihop bland kamraterna. Men av samma skäl ville han inte åka hem, han behövde ju jobba ihop pengar. Så småningom blev han dock mer eller mindre "hemförlovad" han kunde ändå knappast göra något effektivt arbete. Nåväl, flickan repade sig, och en tid efteråt fick han höra att hans fartyg skulle anlöpa en hamn, som ligger fem timmars resa från hans hem. Han företog resan, sammanlagt alltså 10 timmar, bara för att få skaka hand med befälhavaren och säga "thank you".
Benkt Lundgren