 |
Maskinbefälet 7/1998 |
LEDARE
Den principfasta regeringen
Regeringens budgetproposition mottogs av redarna med besvikelse. Redareföreningen säger sig visserligen uppskatta den positiva inställning som regeringen uttrycker om den svenska sjöfartsnäringen men beklagar samtidigt att regeringen inte följt den modell för stödet som sjöfartens parter enats om. Vad säger då budgetpropositionen?
Regeringen är beredd att höja bidraget för de sociala kostnaderna till 48 000 kronor per kalenderår och årsarbetare. Bidraget har nyligen höjts från 29 000 kronor till en tillfällig nivå på 45 000 kronor.
Regeringen ställer dock krav på parterna på sjöarbetsmarknaden för att höja bidraget. Beslutet om höjningen av bidraget tas först när parterna kommit överens om åtgärder som påtagligt förbättrar den svenska handelssjöfartens konkurrenskraft. Om sådan överenskommelse inte träffas kommer regeringen att besluta om att bidraget till socialavgifter skall återgå till 29 000 kronor.
Regeringens uttalande kan uppfattas som kvalificerad utpressning. En sänkning av stödet till 29 000 kronor innebär troligtvis en massutflaggning av svenska fartyg. Vad är det då för överenskommelse som regeringen kräver av parterna?
Regeringen har studerat de avtal som sjöarbetsmarknadens parter har träffat om tillfälligt anställd personal. Dessa avtal förutsätter att tillfälligt anställd personal utanför EES-området befrias från svensk inkomstskatt och inte omfattas av det svenska sociala systemet. Parterna hade tidigare fått den uppfattningen att regeringen var beredd att vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder. Regeringen förklarar nu att man inte vill göra avsteg från den grundläggande principen för beskattning av arbetsinkomster, dvs regeringen accepterar ingen skattebefrielse för tillfälligt anställd personal. Regeringen menar också att slopade arbetsgivaravgifter för dessa sjöinkomster strider mot principerna för och finansiering av socialförsäkringsförmånerna och inte minst den nyligen beslutade inkomstgrundande ålderspensionen. När det gäller ersättning för arbetsskada anser regeringen att det strider mot försäkringens principer att frånta vissa grupper denna trygghet. Man kan fråga sig varför det ska vara så svårt att undanta tillfälligt anställda utlänningar med utländsk arbetsgivare och som tjänstgör på fartyg i internationell trafik från svensk skatte- och sociallagstiftning.
Regeringen gör således tummen ner för de avtal parterna har träffat med hänvisning till ett antal principer. Men regeringen har i sin granskning samtidigt funnit att konkurrensförbättringen för den svenska handelssjöfarten i huvudsak är densamma med regeringens förslag som med parternas, under förutsättning att parterna utnyttjar den möjlighet att träffa avtal om löner och vissa anställningsvillkor för tillfälligt anställda utanför EES-området som gällande lagstiftning medger.
Det är dock oklart hur ett avtal ska se ut som tillfredsställer regeringen. Som påpekats tidigare kräver regeringen åtgärder av parterna som påtagligt förbättrar konkurrenskraften. Annars sänks det statliga bidraget kraftigt och därmed skjuts den svenska handelsflottan i sank.
Om parterna i de redan träffade avtalen för tillfälligt anställda höjer lönerna med gällande skattesats och redarna betalar in arbetsgivaravgifter även för dessa arbetstagare (trots att de har utländsk arbetsgivare) innebär det en fördyring jämfört med parternas förslag med cirka 250 000 kronor per fartyg och år. För SMBF/Sjöbefälens del finns inga principiella invändningar mot att låta tillfälligt anställda omfattas av det svenska socialsystemet och betala skatt, förutsatt att nettoutfallet blir detsamma. Ett sådant system innebär trots allt en besparing på närmare 2 miljoner kronor per fartyg och år, vilket skulle göra svenska fartyg mycket konkurrenskraftiga. Om regeringen anser att det är en tillräcklig förbättring av konkurrenskraften vet vi inte. Det finns dock inga möjligheter att försämra de redan träffade avtalen eftersom vi då skulle komma i konflikt med Internationella Transportarbetarefederationens krav på vissa miniminivåer.
Redareföreningen har så här långt vägrat att acceptera att lönerna höjs med skattesatsen utan kräver försämringar i avtalen för att ta igen kostnadsskillnaden på 250 000 kronor. Man har redan glömt de eftergifter som de sjöfackliga organisationerna gjort genom att träffa avtal för tillfälligt anställda och som faktiskt innebär en kostnadsreducering med nära 2 miljoner kronor per fartyg och år. Den som har mycket vill ha mer, heter det.
Redareföreningen klagar också på bristen på långsiktighet i det bidragssystem som regeringen förordar. Lagstiftningsåtgärder anses mer långsiktiga än att vara beroende av regeringens budgetbeslut varje år. Redareföreningen glömmer dock att även det av parterna förordade systemet bygger på bidrag för den svenska delen av besättningen. Dessutom deklarerar regeringen i budgetpropositionen mycket klart vikten av långsiktighet i besluten som rör sjöfartens konkurrenskraft. Men denna deklaration kanske inte väger så tungt med tanke på regeringens tidigare svek. Vi kan i alla fall konstatera att den uppkomna situationen har lett till att hökarna (utflaggningsförespråkarna) i Redareföreningens styrelse har fått luft under vingarna. Tiden får utvisa vad dessa redare kräver av Sverige och de svenska sjömännen för att stanna kvar under svensk flagg.
Redarna är tyvärr i det läget att de kan diktera villkoren. Därför tvingas nu de europeiska länderna att bjuda över varandra med förmåner till redarna för att dessa inte ska flagga ut sina fartyg. Sådana effekter får internationaliseringen av sjöfarten och den osunda konkurrensen från fartyg med bekvämlighetsflagg.
Taxfree-frågan behandlas också i budgetpropositionen. Där är beskedet mycket nedslående. Regeringen anser att en anpassning till den nya marknadssituationen generellt sett måste ske genom åtgärder som marknadens aktörer själva vidtar. Det enda regeringen utfäster sig är "att följa utvecklingen inom färjesjöfarten". I landshövding Birger Bäckströms utredning om sjöfartens konkurrensförutsättningar föreslås dock att de färjor som inte längre får sälja taxfree skall få samma stöd som lastfartygen, dock att stödet endast beräknas på den sk säkerhetsbesättningen. Om Birger Bäckström lyckas övertyga regeringen om att det behövs åtgärder även för färjetrafiken är dock en annan fråga.
FACKLIGT
För första gången på mer än 50 år
Nya titlar på maskinbefäl
Nu genomförs jubileumsskriftens namn i praktiken. Maskinchefen blir i fortsättningen "teknisk chef" och 1e och 2e maskinisten "1e resp 2e fartygsingenjör".
År 1946 ändrades genom avtal med Redareföreningen den gamla titeln "övermaskinist" till "maskinchef". Sedan dess har befälstitlarna ombord varit oförändrade, även om 1950 de högst utbildade maskinbefälen i sina examensbevis fick rätt till titeln "sjöingenjör".
SMBF hade kämpat för saken i många år sjöingenjörstiteln hade utretts sedan 1920-talet! Trots att motståndet således hade varit stort, fick den nya titulaturen snabbt gensvar inom näringen.
Missnöjet med framför allt 1e och 2e maskinisttitlarna har dock fortsatt att framföras genom åren. I det allmänna medvetandet i Sverige kopplas alltför ofta begreppet "maskinist" inte till en person med högskoleutbildning allra minst med en ingenjörsexamen. Detta har ibland skapat svårigheter både vid rekryteringen till sjöbefälsskolorna och för maskinbefäl som sökt jobb i land. "Maskinist" blir man ju redan efter gymnasieskolans energiprogram!
Från och med kommande årsskifte försvinner dock slutgiltigt begreppen "maskin" och "maskinist" i titulaturen för svenska maskinbefäl, enligt avtal mellan SMBF/Sjöbefälen och Redareföreningen. De nya titlarna blir:
| I dag Maskinchef 1e maskinist 2e maskinist |
Fr o m 1/1 1999 Teknisk chef 1e fartygsingenjör 2e fartygsingenjör |
De nya titlarna ska slå igenom omedelbart i allt nytryck av avtal och avtalsbilagor mm. Sjöfartsverket och andra berörda myndigheter ska informeras av de avtalsslutande parterna.
Rekommenderade engelska översättningar blir "Chief Engineer Officer", "First Engineer Officer" och "Second Engineer Officer".
KULTUR OCH FRITID
Mycket kvinnligt på HKF-jubileum
Tillströmningen av gäster från sjöfartens alla sektorer var stor på Sjöhistoriska museet i Stockholm, där jubileet firades. Efter välsmakande buffé till sång och musik av Pierre Ström tog Lisbet Calner till orda. Hon dolde inte en viss spydighet mot "sin egen" regerings sjöfartspolitik i sitt anförande.
- Jag blev inte kommunikationsminister, men det blev ju ingen annan heller, påpekade hon i en ironisk kommentar om regeringsombildningen. Men det är synd att Björn Rosengren, som enligt uppgift är den minister som ska överta ansvaret för kommunikationerna, inte förstod att han skulle ha prioriterat HKF den här dagen.
Med en annan inlindad känga till regeringen lovade hon att göra åtminstone allt hon själv kunde göra för att förverkliga vad som sagts i den sjöfartspolitiska utredningen.
Trots filmspridningens explosionsartade utveckling sedan videon kom, spelar bok- och tidningsspridningen samt sjömansidrotten fortfarande en betydande roll i HKFs verksamhet. I genomsnitt betjänar rådet 23 fartygsanlöp varje kalenderdag, året runt, på sina åtta stationer i världen.
Varken fritid eller flotta
Efter Lisbet Calner lämnades ordet till en annan kvinna, sjökapten Ylva Bexell, tillika ordförande i den relativt nystartade Sjöfarande kvinnors förening. Det är att notera att hon ändock själv talade om "sjömän" i sitt anförande. Även hon gav en ironisk släng åt den aktuella sjöfartspolitiken eller snarare avsaknaden av densamma.
- Snart har vi väl ingen handelsflotta, och som det ser ut ombord finns knappt någon fritid heller. Så det som återstår av HKFs namn är kulturen, påpekade hon.
Efter underhållning av den färgstarka dansgruppen "Shout'n feel it" avslutades jubileumsfirandet med att museet presenterade sin utställning "Människor och båtar i Norden".
Gästerna förärades jubileumsskriften "Ett skepp kommer lastat" med Torbjörn Dalnäs och Hans Fredriksson som huvudredaktörer. Boken är en trevlig, välredigerad, fyllig och underhållande presentation av HKFs 50 år och den mycket speciella yrkesgrupp som rådet betjänar.
Benkt Lundgren
UTBILDNING
Nedanstående artikel är en rättelse av artikeln som publicerades i MB 7/98.
Nya bestämmelser påverkar utbildning för ökad behörighet
Sedan en ny behörighetsförordning trätt i kraft (1 augusti i år) påverkas möjligheterna till kompletteringsutbildning för de som har styrman B och maskintekniker B.
En viktig effekt av den nya förordningen är att utbildning enligt äldre förordning ej medges.
Styrman B/maskintekniker B motsvaras i den nya förordningen av klass V behörighet, vilket innebär en betydande inskränkning jämfört med den tidigare förordningen. Den som redan före 1 augusti 1998 hade styrman B eller maskintekniker B har dock kvar sin gamla behörighet, dock längst fram till 1 februari 2002. Någon särskild ansökan hos Sjöfartsverket behöver dessa ej lämna, oavsett vad som står i nya förordningen.
I den nya förordningen medges ej längre att en styrman B/maskintekniker B seglar som överstyrman/1e maskinist ens i Nordsjöfart som för övrigt har försvunnit som begrepp tillsammans med Inskränkt oceanfart; båda ersätts med begreppet Europafart.
Dock kan man även efter 1 februari 2002 erhålla en begränsad klass III behörighet, om man genomgår en kompletteringsutbildning som Sjöfartsverket ännu ej har preciserat innehållet i. Därmed uppnås ungefär samma rättigheter som styrman B/maskintekniker B har enligt gamla förordningen (se tabellerna nedan). För fullvärdig klass III behörighet krävs av dagens styrman B/maskintekniker B vidareutbildning motsvarande ett års heltidsstudier (40 poäng), som för ganska många måste föregås av en preparandkurs på ytterligare 20 poäng. Därmed får man rätt att segla befälhavare i upp till 3 000 brutto UR respektive maskinchef med upp till 3 000 kW i Europafart.
De som sökt uppgraderingsutbildning och behöver komplettera matematik och engelska kommer att få börja denna utbildning snarast.
I tabellerna nedan visas mer exakt vilka befattningar de med styrmans- och maskinteknikerbehörighet får tjänstgöra i enligt gamla och nya förordningen. Endast seniorbefälsbefattningar, alltså befälhavare, maskinchef, överstyrman och 1e maskinist, anges. Orsaken är att styrman B och maskintekniker B utan inskränkning får tjänstgöra som 2e styrman respektive 2e maskinist.
Tabell tillåtna seniorbefälsbefattningar