Skriv ut PDF

Maskinbefälet 8/1997

LEDARE

Sjöbefälen får betala

Det gick inte att förmå riksdagens skatteutskott att riva upp beslutet att avskaffa sjömansskatten från kommande årsskifte.

Såväl sjöbefälsorganisationerna som Redareföreningen har under året försökt att få regering och riksdagsledamöter att förstå vilka allvarliga konsekvenser deras skattebeslut får för enskilda sjömäns privatekonomi och svensk sjöfart. Skatteministern Thomas Östros har visat sig fullständigt likgiltig för de problem som skatteförändringarna ställer till med. I en skrivelse från regeringen sägs bara att regeringen är beredd att följa upp effekterna av skatteomläggningen.

Riksdagsledamöterna har dock varit något mer lyhörda.

Sjöbefälsorganisationernas och Redareföreningens samlade ansträngningar fick tre borgerliga partier, folkpartiet, kristdemokraterna och moderaterna, att motionera om att skjuta upp skattereformen tills vidare. Maskinbefälsförbundet och Sjöbefälen skrev ett gemensamt brev till övriga riksdagspartier med en vädjan att ställa sig bakom motionen. Se sidan 6 i detta nr. Regeringspartiet och dess stödparti (åtminstone i denna fråga) centern gick dock emot motionen och därmed fanns majoritet i riksdagen för att slopa sjömansskatten. Man kan undra hur mycket partipolitisk prestige det låg i socialdemokraternas och centerns beslut att inte stödja motionen. En liten tröst var att parterna på sjöfartens arbetsmarknad i sista stund lyckades få riksdagen att höja såväl sjöinkomstavdraget som skattereduktionen med 1 000 kronor.

De höjda avdragen och skattereduktionerna innebär att de löpande månadslönerna, vid ett kommunalskatteuttag på landsnittet 31,65 procent, inte kommer att beskattas hårdare än i sjömansskattesystemet. Ligger kommunalskatteuttaget på 32 procent eller högre blir dock nettolönen lägre. I de rederier där man satt i system att regelbundet utge engångsbelopp som ersättning för intjänad semester och kompensationsledighet drabbas de anställda av kraftiga nettolöneförsämringar.

Skatteutskottets ordförande Lars Hedfors (s) anser att uttag av engångsbelopp är en form av skatteplanering och uppenbarligen moraliskt förkastligt. Han tycker att övertidsersättningen ska tas ut den månad den intjänas. Uttalandet visar hur pedagogiskt svårt det är att få vissa politiker att förstå hur löne- och avlösningssystemen fungerar till sjöss. Det sticker tydligen i ögonen att engångsbeloppen inte marginalbeskattas som i landskattesystemet. Emellertid är verkligheten inte så enkel som Lars Hedfors tycks tro. Systemet med engångsbelopp används av rederierna för att inte behöva öka bemanningsfaktorn. En hårdare beskattning av engångsbeloppen innebär krav från de anställda på större uttag av ledighet.

Ett annat uttalande från både riksdagen och finansdepartementet är att skatteomläggningen för sjömän som kollektiv är neutral. Vissa arbetstagarkategorier inom färjetrafiken samt de som bor i utlandet får skattefördelar med det nya systemet. Varför dessa grupper ska ha skattelättnader på bekostnad av att befäl på t ex lastfartyg får vidkännas skattehöjningar bör dock förklaras närmare. Det rimmar illa att den grupp arbetstagare som fått utstå de tuffaste rationaliseringarna och som har de sämsta arbetsförhållandena blir belönade med höjd skatt.

Det finns också politiker som menar att vi var för sent ute med våra protester mot skatteomläggningen. Sanningen är att de inte förrän nu har börjat bli besvärade av våra invändningar. Maskinbefälsförbundet skrev redan den 17 september 1996 ett brev till samtliga ledamöter i riksdagens skatteutskott där vi påpekade de negativa konsekvenserna med skatteomläggningen.

Politikerna har nu sett till att de avtalsförhandlingar som påbörjas den 15 december blir ytterst besvärliga. Redareföreningen har i tidigare förhandlingar klart deklarerat att man motsätter sig lönekompensation pga att riksdagen ökar skattetrycket på de ombordanställda. Man kommer dock inte ifrån att det ökade skatteuttaget på befälet i de flesta fall kommer tillbaka till rederierna i form av rederistöd. Man kan därmed hävda att det uppenbarligen är det svenska befälet som ska subventionera svensk sjöfart inte bara genom att acceptera en kraftigt försämrad ombordmiljö utan även genom minskade nettolöner.

Vår regering och riksdag har sett till att svensk sjöfart har hamnat i en helt onödig krissituation.

FACKLIGT

 

A-kassan ersätter åter 80 procent
Högsta dagpenning höjs 16 kronor före nyår

Den 29 september återställdes kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 80 procent av en medlems normalinkomst. Höjningen från 75 procent finansieras av medlemmarna själva genom höjningen av a-kasseavgiften från och med 1 juli i år.

Höjningen låg för SMBFs medlemmar på 30 kronor per månad, från 45 till 75 kronor till Ledarnas a-kassa. Avgiften är en del av den ordinarie medlemsavgiften, som därmed höjdes från 275 till 305 kronor i månaden.

Den höjda ersättningen innebär att arbetslösa som hade en normalinkomst på minst 15 519 kr/mån får den högsta dagersättningen, som för närvarande är 564 kr. På en hel månad blir det 12 408 kronor. Den 29 december höjs högsta dagpenning till 580 kronor, vilket utgår till de som hade en normalinkomst på 15 950 kr eller högre. På en hel månad blir det 12 760 kr.

Ersättningen är skattepliktig.

Samtidigt infördes nya regler för vilka bisysslor man får ha utan att de påverkar arbetslöshetsersättningen:

  • Bisysslan ska ha utförts under minst sex månader innan man blev arbetslös (motsvarar tidsperioden för arbetsvillkoret).
  • Inkomsten av bisysslan får i genomsnitt under ett års tid inte ha överstigit 1 400 kronor per vecka (höjs 1998 till 1 440 kr). Om bisysslan funnits i mindre än ett år räknas den genomsnittliga veckoinkomsten under den tid man haft den.
  • Bisysslan får inte utökas under arbetslösheten.
  • Bisysslan får inte vara ett hinder att ta lämpligt heltidsarbete.

Om inte dessa villkor är uppfyllda räknas det inte som en bisyssla utan som reguljärt arbete, som reducerar arbetslöshetsersättningen.

 

Sjöbefälen vill gå samman

Styrelsen i Föreningen Sjöbefälen inom Ledarna har skrivit till SMBF och föreslagit att de båda föreningarna slås samman till ett förbund. Frågan kommer att diskuteras på SMBFs styrelsemöte den 3­4 december, efter detta nummers pressläggning.

Bo Blomgren, ordförande i Sjöbefälen, om relationerna till maskinbefälet:
 ­- Jag har enbart positiva erfarenheter

­- Fiendskapen mellan SMBF och SFBF har irriterat mig mycket. Jag har alltid tyckt att det borde vara ett förbund. I Sjöbefälen såg jag möjligheterna till ett förbund som ville ha en vänskaplig relation till SMBF.

Det säger Bo Blomgren, befälhavare på Navigo i Donsötank och ordförande i Sjöbefälen, Ledarnas förening för däcks- och intendenturbefäl. När föreningen bildades efter SFBFs utbrytning ur Ledarna, såg han möjligheterna med en organisation som överensstämde med hans grundsyn. Men att han skulle bli ordförande hade han aldrig tänkt sig.

Bosse deltog i november i den fackliga grundkurs som SMBF arrangerar varje höst, tidigare i samverkan med SFBF. Från och med i år är det Sjöbefälen som är samarbetspartnern. Platsen för kursen var ett grådisigt och småregnigt Stenungsbaden Yacht Club i Stenungsund i Bohuslän.

Under ett 20-tal år som medlem i Fartygsbefälsföreningen hade Bosse länge retat sig på fiendskapen mellan befälsorganisationerna. Men som ofta när ett missnöje ligger och gror var det en annan, ytligt sett mer bagatellartad, fråga som fick spela rollen av droppen som fick bägaren att rinna över.

­- Vi hade en avtalstvist som gällde styrmännen. För utökad arbetstid utgick en veckokompensation, som den som gick av inte fick när avlösningen skedde på en lördag. Jag ville ändra på detta och fick stöd av en ombudsman på SFBF, men senare blev vi överkörda. När jag bad om en förklaring fick jag ett svar som jag uppfattade som en knäpp på näsan.

Debatten mellan förbunden om ansvarsfrågor betecknar han som "småkäbbel".

­- Det är inget problem vi har ute i båtarna. Självklart ska maskinchefen ansvara för maskinavdelningen och brandskyddet. Jag ser ingen risk för att det skulle medföra att "chiefen blev skeppare", som det heter i SFBF-kretsar.

Farfar legendarisk rektor
Nå, hur började alltsammans då? Som vanligt fanns det sjömansbakgrund i släkten, men i Bosses fall får man gå en extra generation tillbaka.

­- Min farfar Axel S Blomgren var kapten och sedermera legendarisk rektor vid Sjöbefälsskolan i Göteborg. "Blomgrens tabeller", som han utarbetade, var länge något av en bibel för nautiker med över 300 sidor tabeller och olika hjälpfunktioner. De användes på Sjöbefälsskolan ännu när jag själv gick där i slutet av 60- och början av 70-talet.

Det var 1964, vid 16 års ålder, som han mönstrade jungman på Monica Smith, som var på 3 000 dwt och gick över Atlanten. På den tiden var det tufft ombord, mycket tufft för en jungman i den cirka 25 man starka besättningen.

­- En gång blev jag purrad mitt i natten med ett rytande: "Kom upp nu, junge, vi ska sätta segel!" Jag undrade vad i helvete som menades, hade jag hamnat på en segelskuta? Men det var ju luckseglen som täckte lastrummen.

­- Med en månadslön på 447 kronor arbetade man ihop mer övertid än lön vid gång upp i Stora sjöarna. Det tog tre dygn upp genom slussarna, och man fick inte många timmars sömn. Ingen i land tog emot trossarna utan jag sattes på en svängbar bom monterad i förmasten och skickades ut över relingen, för att landa på en ishal slusskant och ta emot våra egna trossar. Mellan slussarna var jag utkik på bryggvingen, även om det var 30 grader kallt, och något småprat med styrman var det inte tal om. Matroserna och motormännen var elaka typer, och båsen var kung på däck. Tvåmanshytten var så liten att bara en av oss i taget kunde stå upp.

Fint vara skeppare
Han hade inte tänkt bli kapten från första början. Det var ett mål som växte fram efter några år, när han seglade däcksman i Röda bolaget.

­- Jag tyckte det verkade så fint att vara skeppare där, så då vaknade intresset! Men jag började i styrmansklassen och var nog en av de få där som hade målet att bli kapten på en bogserbåt.

1977 blev han befälhavare och hade dessförinnan också ett år varit lärare på Sjöbefälsskolan. Som så många andra som varit sjömän relativt länge har han upplevt stora förändringar på både gott och ont.

­- Positivt är att avlösningssystemen blivit mycket bättre. Negativt är att så många befattningar försvunnit vilket medfört mer jobb, inte minst en massa administration för befälhavaren, och ändå har inte lönerna hängt med upp som de borde ha gjort. Telegrafisten är borta liksom hökaren, så jag måste vara med och beställa mat också. Mässtjejen är också borta på Navigo. Det har gjort att många befäl städar själva mot extra betalning, men om jag städar får jag inte mer betalt för det! Visst, jag vet att rederiet begår ett rent avtalsbrott när befälet måste städa hytten själv.

­- Relationen mellan däck och maskin har jag alltid upplevt som god. Det beror väl på vilken atmosfär man skapar själv. Jag hoppas att vi så småningom kan gå ihop i ett gemensamt förbund.

Maskinbefäl puffade på
Att Bosse blev ordförande i föreningen var oplanerat. På det första årsmötet var det en majoritet intendenturbefäl, även om majoriteten av medlemmarna är nautiker.

­- Men de ville ha en nautiker som ordförande, och mina maskinbefälskollegor hade puffat på mig och sagt att de trodde jag skulle passa bra. På den vägen är det.

När det gäller framtiden för svensk sjöfart, tycker han det är svårt att vara riktigt optimistisk som det ser ut i dag.

­- Den avskaffade sjömansskatten och de skattehöjningar de medför för många medlemmar är ett verkligt hot, som vi måste avtala bort. Kan sjöfarten överleva detta, så kan den överleva mycket.

Benkt Lundgren

Förtroendemannakurs antog skarpt uttalande

Vid den traditionsenliga kursen för fackliga förtroendemän samlades ett antal medlemmar i SMBF och Sjöbefälen. Kursen, som genom åren varit mycket uppskattad av deltagarna, syftar både till att sporra de som redan är fackligt aktiva och att lära fackliga nybörjare grunderna. Rollspelet är ett dråpligt inslag, som både väcker munterhet och är lärorikt. Några kursdeltagare får spela redare i ett konstruerat förhandlingsärende, och resultatet brukar bli stenhårda förhandlingar som oftast strandar!

Årets kursdeltagare antog också ett uttalande till skatte- och kommunikationsministern, vilket gick ut som pressmeddelande. Där krävdes att regeringen tar initiativ till att skjuta upp sjömansskattens avskaffande, som drabbar många medlemmar med reallönesänkningar. Upp till ett minus på hela 2 500 kr i månaden blir effekten. I uttalandet varnades för att skatteförändringen därmed kan provocera fram en storkonflikt inom sjöfarten.

Uttalandet uppmärksammades i åtskilliga tidningar och även i SVTs Västnytt.