 |
Sjöbefäl 1/2008 |
LEDARE
Ökad intagning löser inga problem
Det är en global brist på befäl. Fler svenska befäl än någonsin tidigare väljer att ta anställning i utländska rederier. Det som lockar är bl a ett betydligt högre löneläge.
Vad ska svenska handelsflottan göra för att behålla sina svenska befäl? Det kan synas vara en retorisk fråga, eftersom det enkla svaret synes vara att om lönerna höjs så att de kommer i nivå med konkurrenternas, så stannar befälet i Sverige.
Svenska redare vill lösa problemet genom att öka intagningen till sjöbefälsskolorna. Det finns dock invändningar till denna metod. För det första utbildas tillräckligt med befäl. Problemet är att de inte anställs inom svensk sjöfart. För det andra är det tveksamt om det finns tillräckligt intresse bland ungdomar för att intaget ska kunna ökas. Det gäller särskilt maskinbefälsutbildningen. För det tredje är det troliga resultatet av en ökad intagning inte att det blir någon ökad tillgång av svenskt befäl till den svenska handelsflottan. Den globala befälsbristen är så omfattande att med stor sannolikhet endast ett litet antal av de utexaminerade kommer att bli kvar under svensk flagg. Redan i dag är det stor brist på praktikplatser på svenska fartyg för sjöbefälsstudenter som ska fullgöra arbetsplatsförlagd utbildning. Sjöbefälsskolorna låter i ökande omfattning studenterna göra sin praktik på utlandsflaggade fartyg. Det innebär också att dessa studenter med stor sannolikhet är förlorade för svensk sjöfart. De utländska redarna ser till att erbjuda dem anställning efter examen på betydligt bättre villkor än svenska redare erbjuder. Ökad intagning till sjöbefälsskolorna innebär att merparten av studenterna kommer att få sin praktik under utländsk flagg, vilket således innebär att de flesta stannar kvar som befäl i det utländska rederiet. Ökad intagning till sjöbefälsskolorna är alltså ingen hållbar lösning på rekryteringsproblemet.
En del svenska redare väljer att som en tillfällig lösning på befälsbristen rekrytera befäl från de forna öststaterna, främst Rumänien. Troligen hoppas man att med sådana åtgärder överbrygga befälsbristen och samtidigt minska trycket på löneökningar. Det är dock en farlig väg att gå. Den svenska sjöfartspolitiken bygger till stor del på överenskommelser mellan sjöarbetsmarknadens parter, främst det sk TAP-systemet. Vilket intresse har de svenska befälsfacken att stödja ett system som innebär att hälften av befälskåren på svenska fartyg utgöres av filippiner och den andra hälften av rumänskt, lettiskt eller ryskt befäl? I överenskommelsen om TAP-systemet är uttryckligen angivet att syftet är att sysselsätta fler svenska befäl i Sverige. En utveckling där svenska rederier i större omfattning börjar ersätta svenska befäl med utländska innebär att TAP-systemet krackelerar.
Med en alltför liten andel svenska sjöanställda på fartygen kan också det statliga sjöfartsstödet komma att ifrågasättas. Varför ska svenska skattebetalare subventionera fartyg med utländska besättningar?
För fulla segel - ja, verkligen
Kristdemokraterna har kommit ut med en rapport om hur svensk sjöfart ska utvecklas. Rapporten kallas ”För fulla segel”. Inledningen till rapporten är något häpnadsväckande:
”Sjöfartsnäringen går bra nu. Den goda västanvind vi upplever underblåser hur viktigt det är att sjöfartsnäringen inte tappar tempo med risk för missade arbetstillfällen. En omfattande föryngring av handelsflottan sker för närvarande. Sjöpersonalen går på viss tomgång i avvaktan på de nya fartygen. Ett senarelagt tonnageskattesystem innebär risk för personalavvecklingar. Ju snabbare nya arbetstillfällen inom sjöfarten och dess kluster, som omfattar ca 200 000 personer, kan skapas desto bättre.”
Kristdemokraterna verkar inte ha fått särskilt initierad information om hur arbetsmarknaden ser ut för svensk sjöpersonal. Hur många av förbundets medlemmar ”går på tomgång”? Verkligheten är ju precis tvärtom; många sjöanställda får inte ens vara hemma avtalade ledighetperioder och vägras avlösning på grund av brist på personal.
Det finns fler underligheter i rapporten. Bland annat anges att svenska särregler ska bort. Internationella konventioner ska överföras på engelska i den svenska lagstiftningen. Hur kristdemokraterna har tänkt sig med arbetsmiljöreglerna framgår inte. Dessa bygger i allt väsentligt på svenska regler. Förmodligen har man inte tänkt alls.
I ärlighetens namn finns i rapporten något bättre underbyggda förslag om sjösäkerhet och miljö, men när det gäller sjöarbetsmarknaden är kristdemokraterna verkligen ute och seglar för fulla segel.
FACKLIGT
Jourtid är inte arbetstid
Utifrån lagen om vilotid för sjömän (SFS 1998:958, i fortsättningen benämnd vilotidslagen) är jourtid inte arbetstid, i de fall arbete inte utförs. Jourtiden är att betrakta som vilotid.
Enligt vilotidslagen medför vissa situationer att tillfälliga avvikelser får göras från reglerna om vilotid. Dessa finns uppräknade i 6 §. Avvikelse får göras, om det är nödvändigt för att:
- avvärja hotande fara för liv, fartyg eller last,
- lämna hjälp enligt vissa paragrafer i sjölagen (SFS 1994:1009),
- delta i en författningsenlig övning med säkerhetsanordningar,
- genomföra en åtgärd som påkallas av en myndighet i hamn,
- genomföra en åtgärd som föranleds av att besättningen har minskat under resan, eller
- genomföra en annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte kunnat planeras att utföras på annan tid.
Observera att tillåtelsen att avvika från vilotidslagen inte innebär att sjömannen förlorar sin rätt till vila. Efter ovanstående uppräkning fastslås i lagen att sjömannen, då det har skett avvikelse från vilotidsreglerna, så snart som möjligt kompenseras med vila av tillräcklig längd. Detta innebär sålunda att den förlorade vilan blir senarelagd.
Under den tidsperiod som jourhavande befäl identifierar ett larm, behöver vilotidsreglerna inte följas. Det framgår i praktiken av lagtexten (se den sista av ovanstående punkter). Innan larmet är identifierat råder det också ovisshet om vilken typ av larm det är – det kan ju röra sig om en situation som medför att det är tillåtet att göra en avvikelse från vilotidsreglerna; därför betraktas alla larm som sådana.
Så småningom blir larmet identifierat. Då kanske det krävs en arbetsinsats för att omhänderta orsaken, som faller in under någon av de ovannämnda grunderna för tillfällig avvikelse från vilotidsreglerna. I så fall får sådan avvikelse göras; i annat fall bryts vilotiden då larmet är identifierat.
Det är naturligtvis mycket besvärande för jourhavande befäl att under ett jourpass, som enligt vilotidslagen är att betraktas som vilotid, tvingas identifiera ett stort antal larm. Därför är det av stor vikt, när det upplevs som ett problem att många larm utlöses, att åtgärder vidtas för att förbättra situationen.
Jouransvarigt befäl ska dokumentera alla händelser som har inträffat och allt arbete som har utförts under ett jourpass. Avvikelser ska rapporteras. De kan då bli föremål för åtgärder och även uppmärksammade vid Sjöfartsinspektionens riktade kontroller. Sjöfartsinspektionen kan ålägga rederiet att rätta till säkerhetsbrister och kan i allvarliga fall utfärda nyttjandeförbud. Befälet kan också själv kontakta Sjöfartsinspektionen, för att påtala missförhållanden ombord.
Johan Marzelius
ombudsman
ARBETSMILJÖ
Kåpor och öronproppar - hörselskyddets vinylskivor
I alla kontrollrum hänger hörselkåpor på väggen vid ingången till maskinrummet. Förhoppningsvis är det för tillfälliga besökares skull. För den fast anställda personalen finns betydligt modernare grejor i form av personliga hörselskydd som man i princip inte behöver ta på och av sig. De avskärmar bullret först när det kommer i närheten. De kan betecknas som ”hörselskyddets digitala teknik”. Kåpor och gula öronproppar motsvarar då de vinylskivor, som blev omoderna redan på 1980-talet.
Skrivaren av dessa rader har åtskilliga gånger besökt maskinutrymmena ombord. När man går in i själva maskinrummet och maskinerna är i gång, är scenen densamma varje gång: Utanför dörren till maskinrummet hänger de stora, traditionella hörselkåporna som man sätter på sig. När maskinbefälet vill säga något till den gästande reportern, lättar man på den ena kåpan och befälet halvt skriker repliken i örat.
Samtal och larm hörs väl
Som tillfällig besökare må det vara hänt. Men i de fartyg, där maskinbesättningen agerar likadant även med varandra, finns det utrymme för klara förbättringar. Moderna hörselskydd kan man ha på sig hela tiden, eftersom de är individuellt utformade och sitter bekvämt. Framför allt är dessa skydd konstruerade så att det är det skadliga bullret som stängs ute - vad en kollega bredvid säger går fram tydligt. Samma sak gäller för varningslarm. Det sker med hjälp av ett filter, som är anpassat till bäraren och kan bytas ut, om denne byter arbetsplats.
Sjöbefäl har besökt Earfoon, ett av de ganska få företag som marknadsför individuellt utformade hörselskydd. Försäljningskontoret ligger anspråkslöst insprängt i ett hyreshus i 50-talsförorten Vällingby i västra Stockholm.
Maskinpersonalen fick vänta
Produkterna är väl spridda bland annat inom sjöfarten. Stena Line är en stor kund. Dock var det lastnings- och kökspersonalen som först utrustades. Personalavdelningen tyckte att ”maskinpersonalen har ju redan hörselkåpor”. Men sedan maskinfolket uttryckt önskemål om det, har även de utrustats med individuella hörselskydd. Enligt vad SB erfar är det dock sällan som maskinbesättningen använder dem.
På ostkusten är Tallink Silja en storkund. En stor del av barpersonalen i rederiets färjor har skydden. Discodunket kan vara ödesdigert för hörseln.
Ellen Hultin på kontoret berättar hur det går till att få hörselskyddet ”skräddarsytt”.
- Vi gör en avgjutning i hörselgången med silikon. Därmed får vi en mall på personens hörselgång, varefter hörselskyddet görs för hand på fabriken i Holland. Därefter monteras det hörselfilter man behöver.
Hon berättar vidare om ytterligare finesser.
- Filtret kan kompletteras manuellt med ett extra filter, om man rör sig i två olika bullermiljöer. Hörselskyddet går också att kombinera med hörsnäckan till en mobiltelefon, med eller utan sladd.
Öronproppar ohygieniska
Skydden är lätta att göra rent, eftersom de är hårda. Nu är detta i och för sig ett mindre problem jämfört med traditionella öronproppar. Dessa har en tendens att ”återanvändas” mer än vad de egentligen borde - vi är ju alla lite bekväma av oss. Om användaren inte är så ren om händerna, vilket är lätt hänt, kan det vara direkt hälsovådligt att stoppa in en redan använd öronpropp.
Den stora fördelen i det sammanhanget med de individuella hörselskydden är användarvänligheten. I och med att de är utformade efter bärarens hörselgångar, går de mycket lätt att stoppa in - om man över huvud taget ska ta dem ur och i, något som det alltså inte finns något skäl till när det gäller hörbarheten. Filtret är ju konstruerat för att släppa igenom vanligt tal.
- Men om man ändå vill plocka ur dem, bär man dem i ett snöre runt halsen, så att man lätt kommer åt dem igen, påpekar Ellen.
Benkt Lundgren
