Sjöbefäl 2/2008 Ledare Fackligt Arbetsrätt Handelsflottan Pensionsfrågor Säkerhetsfrågor

LEDARE

---

Viktiga framsteg på STW

För två år sedan bestämde IMO (International Maritime Organization) att det var dags att göra en revision av STCW-koden (Standards on Training, Certification and Watchkeeping). Det är i STCW-koden som befälens kompetens och utbildning definieras. Den första STCW-koden kom 1978 efter många års överläggningar. Detta blir den andra revisionen av koden, den förra gjordes 1995 (STCW -95).

IMO har just haft sitt 39e STW-möte (Standards on Training and Watchkeeping). Det är i huvudsak i den kommittén som ändringar i STCW-koden diskuteras. Arbetet väntas vara klart till 2010, och den nya versionen kommer efter godkännande i MSC (Maritime Safety Committee) att gälla efter detta.

Förbundet har sedan lång tid försökt få en bättre status på elbefattningarna ombord. För ett par år sedan tog SBF tillsammans med de norska och finska systerorganisationerna fram ett dokument innehållandes krav på utbildning och kompetens för dessa befattningar. Det diskuterades först i NMF (Nordiska Maskinbefälsfederationen) och justerades efter synpunkter från de andra nordiska organisationerna. Därefter presenterades förslaget för Sjöfartsverket, som tyckte det såg bra ut och var värt att arbeta vidare efter. Förbundet föredrog också hela förslaget för ITF (Internationella Transportarbetarefederationen). SBFs förslag kom på detta sätt alla länder till handa för synpunkter. ITF sände in en motion till STW 39 med SBFs förslag som grund, dock med några justeringar.

Sjöfartsverket har stöttat SBFs förslag vid möten inom EU, och EUs inlaga till STW 39 innehöll ett avsnitt om elkompetens ombord.

STW 39 bestämde att elfrågan skall gå vidare till nästa möte, och SBF hoppas då på stöd från en majoritet av världens sjöfartsnationer för att få in ett kapitel i STCW-koden som reglerar såväl befattning som kompetens. Förbundets strävan är att få in befattningen ETO (Electro Technichian Officer) i kapitel III i ett nytt stycke III/6 och en Sr ETO i kapitel III/7. Skulle detta lyckas kommer våra definitioner av elbefattningarna som vi idag har i vårt svenska storsjöavtal att kunna bli internationell standard.

Andra frågor som SBF bevakade på STW 39 var ett avsnitt om säker bemanning. Där diskuterades bland annat frågan om att det skall vara krav på minst tre nautiker ombord på alla fartyg. Även denna fråga är gammal, och här har också SFBF varit mycket aktiva tillsammans med Sjöfartsverket.

Vidare är en definition av motorman och matros nu nästan är klar, och att manskapsbefattningar kommer med i STCW-koden är en nyhet. Nya titlar för dessa kommer att bli AB engine och AB deck. Fördelen med detta är att titlarna blir mer likformade, och så blir det med borttagande av ordet motorman en mer könsneutral titel. Även benämningen seaman är ersatt av seafarer av samma anledning.

IMO har i sina instruktioner till STW varit tydliga med att en revision inte får medföra några försämringar av existerande regler. Tyvärr förekommer det en hel del lobbande från vissa nationer och organisationer om lättnader på olika sätt. Vi känner igen konjunkturanpassade utbildningar, då vi har brist på vissa befattningar. Förändringar av fartområden är en annan.

Vi måste därför vara aktiva att bevaka alla nya synpunkter, informera och bearbeta länder som är mindre benägna att införa ändringar samt bevaka att vi får den status och det innehåll som vi önskar i den nya reviderade upplagan av STCW.

FACKLIGT

Märkliga turer i Sjömanskyrkan

Den snabba uppsägningen av två diakoner i Sjömanskyrkan i Stockholm, Micke Sandin och Svante Talltorp, förefaller numera omgärdas med tystnad. I Seko-Tidningen beskriver Seko Sjöfolks representant i Sjömanskyrkans styrelse Chang Strömberg uppsägningen som en följd av minskat personalbehov efter flyttningen från Slussen till Frihamnen. Genom att fler sjömän nu får gångavstånd till Sjömanskyrkan, går det åt mindre personal för bussning. Detta ska alltså motivera uppsägningen av två heltidsanställda diakoner.

Micke och Svante har tillbringat en del av sin tjänstetid ombord på Tallink Siljas fartyg samt på Vikings Cinderella. Enligt vad SB erfar har deras arbete varit mycket uppskattat ombord, inte minst under en turbulent tid med ägarbyte och utflaggningar i Tallink Silja. Men Chang Strömberg säger till Seko-Tidningen, att detta själavårdsarbete egentligen är ett arbetsgivaransvar och att rederierna borde betala för det, vilket de har förklarat sig ointresserade av. Därmed skulle färjerederierna ha gynnats på ett otillbörligt sätt.

Det formella motivet till uppsägningen var alltså arbetsbrist, och de båda uppsagdas fackliga organisationer har konstaterat, att inga formella fel har begåtts av arbetsgivaren. Därmed är den arbetsrättsliga delen av ärendet avslutat.

Samtidigt finns flera märkliga ingredienser i historien. Micke och Svante fick gå med omedelbar verkan utan arbetsplikt under uppsägningstiden. De fråntogs sina datorer, och man t o m bytte låsen till lokalerna. Sådant brukar känneteckna fall där anställda sägs upp på grund av personliga skäl, vilket det alltså inte var - formellt. Det var dock väl känt att relationerna mellan diakonerna och ledningen var ansträngda, och att kyrkorna är dåliga arbetsgivare i psykosociala arbetsmiljöärenden är väldokumenterat.

- Micke och Svante har varit drivande i bland annat kontakterna med Sjömansskolan, säger Monica Huss, lärare på skolan och tillika ordförande i SBFs Stockholmsavdelning. Vi är väldigt ledsna att Sjömanskyrkan gör sig av med två uppskattade medarbetare. Vi är flera som befarar att det är första steget mot att avveckla hela verksamheten.

Benkt Lundgren

Ingen medlemsflykt från SBF

Många medieinslag på sista tiden har handlat om stora utträden ur de fackliga organisationerna. Detta problem finns inte för Sjöbefälsförbundet. Antalet medlemmar som gått ur på grund av missnöje eller för att a-kasseavgiften höjts är försumbart. Däremot har antalet aktiva medlemmar (se de tre medlemsformerna på sidan 34) minskat något, genom att medlemmarna övergått till interaktivt medlemskap. Denna medlemsform är främst avsedd för medlemmar med utländsk arbetsgivare.

Ledarnas a-kassa ändrar rutinerna

En sjöanställd som avslutar sin anställning har rätt till ersättning från a-kassan omedelbart, även om han/hon har vederlagsersättning att fordra, som betalas ut som engångsbelopp. Det fastslog Kammarrätten i fjol i ett ärende, som refererades i SB nr 7/2007. Fallet gällde Akademikernas a-kassa, men nu ändrar även Ledarnas a-kassa sina rutiner i enlighet med att ärendet vunnit laga kraft.

"Framöver ska kassan inte fatta några avslagsbeslut med hänvisning till att den enskilde vid anställningens upphörande får vederlagsersättning utbetald kontant. Kassan jämställer denna ersättning med exempelvis sådan ersättning en sökande kan få av sin före detta arbetsgivare för outtagen semester och kompledighet. Detta medför bl a att kassan vid vår information till eventuella ersättningssökande bör trycka på vikten av att de anmäler sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen så fort deras anställning avslutas (som i samtliga ärenden)", fastslår Ledarnas a-kassa.

Arbetsgivare och fack enade mot kriminaliseringstendens

Två internationella arbetsgivarorganisationer inom sjöfarten och Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) har gjort gemensam sak i en uppmaning
till de rättsvårdande myndigheterna i världen. Sjöfartens representanter kräver att sjöanställda behandlas korrekt och rättssäkert i samband med olyckor till sjöss i stället för att alltför snabbt bli syndabockar.

År 2006 antog FN-organen International Maritime Organization (IMO) och International Labour Organization (ILO) riktlinjer för rättvis behandling av ombordanställda vid olyckstillbud (Guidelines on the Fair Treatment of Seafarers in the Event of a Maritime Accident). I likhet med IMOs och ILOs konventioner är effekten beroende av i hur stor utsträckning de implementeras av de enskilda länderna. Arbetsgivarorganisationerna International Shipping Federation (ISF) och International Chamber of Shipping (ICS) samt den fackliga internationalen ITF beslöt den 1 februari i år att starta en gemensam kampanj för de nämnda riktlinjerna.

De uppmanar alla sina medlemsorganisationer att trycka på sina länders regeringar att implementera och verkligen tillämpa riktlinjerna.

- Som ansvarskännande arbetsgivare tror vi att det är mycket viktigt att riktlinjerna implementeras i praktiken av regeringar, sa ISF/ICS generalsekreterare Tony Mason. Riktlinjerna uttrycker en internationellt accepterad minimistandard för rättvis behandling av sjöanställda vid förhör av utredande myndigheter. Sjöfolk måste behandlas med värdighet och respekt och få tillgång till självständig juridisk hjälp i situationer, där de kan bli förhörda eller kvarhållna efter en sjöolycka.

- Det närmast reflexmässiga stämplandet av sjöfolk som syndabockar efter olyckor till sjöss angår oss alla, sa ITFs generalsekreterare David Cockroft. Under senare år har alltför många nationella myndigheter följt principen att först sträcka sig efter handklovarna och därefter ta reda på vad som verkligen hänt.
ISF, ICS och ITF har gjort en affisch (se ovan) med kort information om hur sjöfolk ska handla inför myndigheter i samband med sjöolyckor.

Affischen kan laddas ner från nätet:
www.itfglobal.org/seafarers/fairtreatment.cfm.

ARBETSRÄTT

EG-domstolen har också kört över Europaparlamentet

Stig Gustafsson fortsätter här sin granskning av den uppmärksammade s k Vaxholmsdomen i EG-domstolen. Han påpekar något som trots den intensiva debatten kommit i skymundan efter den överraskande domen: Den innebär också i realiteten att domstolen kört över politikerna i Europaparlamentet, när det gäller tjänstedirektivet. För en närmare beskrivning av denna fråga hänvisas till Stigs artiklar
i SB nr 3/2005 och 2/2007.

I förra SB redogjorde jag för EG-domstolens dom i det s k Vaxholmsmålet. Vilken praktisk betydelse får då domen för den svenska modellen? Var det så klokt att driva tvisten så långt att det blev nödvändigt att gå till domstolen? Europafackets generalsekreterare John Monks har framhållit att domen öppnar för social dumpning inom hela Euro­peiska Unionen.

Varför drevs målet så långt? Det lettiska bolaget Laval hade i förhandlingarna accepterat att betala svensk minimilön till sina anställda – dock inte de löner som Byggnads krävde, d v s en genomsnittslön för byggnadsarbetare i Stockholm med jämförbart arbete. Eftersom Byggnads i likhet med de flesta andra fack inte har någon minimilön i sitt avtal hade man i så fall behövt fastställa en sådan lön med Laval.

Eftertankens kranka blekhet
Om man driver ett mål av stor principiell betydelse – som Vaxholmsmålet utan tvivel var – måste man noga överväga konsekvenserna även av en förlust. Klart är att hela fackföreningsrörelsen drabbats av EG-domstolens dom. Och inte bara den svenska utan även den europeiska. Domstolens tolkningar av EG-fördraget och utstationeringsdirektivet angår ju inte bara Sverige – domen ger en auktoritativ tolkning av fördraget, som blir gällande för alla länder som är medlemmar i EU. För Sveriges del tillkommer också att domstolen även underkänt Lex Britannia, som ju har särskilt stor betydelse för våra möjligheter i Sverige att bland annat effektivt stoppa bekvämlighetsflaggade fartyg. John Monks har gått så långt att han menar att domen kan göra det svårare för det nya fördraget att bli godkänt i sitt nuvarande skick. Han menar att fördraget kommer att möta ett enormt motstånd om inte löntagarnas villkor skyddas mot social dumpning. Europafacket vill ha en socialklausul i den nya konstitutionen som bland annat garanterar rätten att vidta fackliga stridsåtgärder.

Institutionaliserad dumpning?
Som jag framhöll i min förra artikel har EG-domstolen gjort en avvägning av principen om den fria rörligheten å ena sidan och rätten att vidta stridsåtgärder å den andra sidan. Domstolen har stannat för att ge principen om den fria rörligheten företräde. Domstolen har också genomgående tolkat tvetydigheter i utstationeringsdirektivet till fördel för den fria rörligheten.
Pessimister talar om att det nu blir fritt fram för social dumpning i Sverige. Det är en risk att det skapas två lönenivåer – en för svenska arbetstagare och en för utländska.

Domen var en klar överraskning för de flesta experter på arbetsrätt. EG-domstolen har genom domen kört över politikerna också när det gäller tjänstedirektivet och återupprättat det ursprungliga direktivet som fick tummen ner av Europaparlamentet. Någon har t o m sagt att domen innebär en institutionaliserad social dumpning. Slutsatsen blir: företagens Europa istället för folkets.

Författningsdomstol
Den svenska modellen överlever nog domen men måste justeras. Regeringen har redan aviserat en statlig utredning om konsekvenserna av domen där även arbetsmarknadens parter ska bli representerade. Det är främst två frågor som står i centrum: Ändringar i utstationeringslagen och översyn av Lex Britannia.

Nu ska också AD säga sitt när man fått vägledningen från EG-domstolen. Men det kommer att dröja. Först ska parterna i målet yttra sig till AD. Lavals ombud har redan sagt att målet kan avgöras i AD utan att parterna möts i rätten en gång till, eftersom man anser att man fått rätt på alla punkter i EG-domstolen. Byggnads ska yttra sig senast den 4 april, och en första muntlig förberedelse i AD är satt till den 14 maj. Huvudförhandling kan hållas först till hösten, och dom kan alltså föreligga sent hösten 2008.

EG-domstolen har än en gång visat att den är EUs mäktigaste organ. Den tolkar EG-fördraget och EG-direktiven. Även EU-kommissionens och Europaparlamentets beslut kan överprövas och ogiltigförklaras av EG-domstolen som i detta fall kan jämföras med en författningsdomstol. Det är ett system som ju är främmande för svensk rätt, även om vissa också i Sverige skulle vilja ha en författningsdomstol, som skulle kunna överpröva och ogiltigförklara riksdagens beslut.

Stig Gustafsson

HANDELSFLOTTAN

Även rumänska befäl har koll på löneläget

Flera svenska rederier har försökt komma till rätta med befälsbristen genom att anställa befäl från Rumänien. Ett besök på ett av de berörda fartygen, Fure Sun i Furetank, indikerar att det är en kortsiktig lösning. Även de rumänska befälen lär sig snabbt vilka svenska rederier som betalar bäst, uppger befälhavaren.

Tankern Fure Sun gör ett av sina tämligen sällsynta Göteborgsbesök. Sjöbefäl passar på att gå ombord. Tekniske chefen Roland Gusthage konstaterar att besökarantalet är stort vid dessa anlöp. En del personer från rederikontoret kommer ombord samt servicefolk från olika firmor, bland annat från en pannfirma. Ombord har man nämligen fått hål i babords panna, och även om man har för vana att bara använda en panna i taget måste naturligtvis hålet repareras. Uppgiften kompliceras av att de gästande reparatörerna är vana vid tyska pannor, som har en delvis annan konstruktion än de holländska pannorna ombord.

Under tiden talar SB med Andreas Pfeifer, som har sin första befälhavartjänst ombord. Tidigare var han överstyrman i systerfartyget Fure Star.

Han och Roland är de enda svenska befälen ombord. Tre svenskar är manskap. Resten av besättningen är filippiner på TAP-villkor. Men en rumän finns ombord den här dagen, Laurentiu Tone, som nästa dag ska avlösa Roland som teknisk chef.

Ett 10-tal anställda rumäner
Rederiet har under vintern uppmärksammats för att ha löst den akuta befälsbristen genom att anställa rumäner. Laurentiu är en av ett 10-tal som anställts. Åtgärden har orsakat meningsmotsättningar mellan Redareföreningen och SBF, eftersom de rumänska befälen visserligen fått sin behörighet godkänd av Sjöfartsverket men de saknar svensk behörighet. Och det är enligt TAP-avtalet ett uttryckligt krav på de som får rederianställning (tillsvidareanställning på svenska avtalsvillkor), vilket rumänerna har fått. (Förbundets principella syn utvecklades i ledaren i förra SB.)

Ändå har SBF godkänt anställningen, som i praktiken redan var genomförd när förbundet tillfrågades. Befälet ombord tycker att rederiet kunde ha agerat annorlunda, med tanke på det kärva förhandlingklimatet under den pågående avtalsrörelsen.

De rumänska befälen personligen är man dock nöjda med.

- Jag har jobbat med två överstyrmän som varit utmärkta, säger Andreas Pfeifer. Inga språksvårigheter har rått heller.

På frågan om rumänerna har tyckt att de svenska avtalen är väldigt bra, blir däremot Andreas mer svävande.

- Även de påpekar, att de känner till andra bolag som betalar bättre!

Annars framhåller han, att internationalisering minst av allt är något nytt för sjöfarten. ”Mixed crew” är något som alltid har funnits.

- Men fackförbunden får gärna komma ombord och hälsa på oftare! inflikar han, med adress både till SBF och hans eget förbund SFBF.

- Seko är nog lite flitigare i det avseendet! påpekar han.

Hoppas trenden vänder
Tillbaka i maskinutrymmena träffar vi förutom Roland, Laurentiu och den filippinske 1e fartygsingenjören God­fredo Pajoganoy också mångårige SBF-medlemmen Karl-Gustaf Gunnarsson, som sedan några år jobbar i land. Även Roland är veteran ombord. Han har varit med sedan ägarrederiet hette Heron och fartyget Jernavik.

Samtalet rör sig om bland annat avtalsrörelsen och tendenserna till befälsflykt från de svenskflaggade båtarna. Maskinbefälet här tror och hoppas att trenden kan vända. Furetank har också varit ett framåtsträvande rederi. Jag får veta att det var ett av de första svenska rederier som införde ISM-koden.

Som oftast vid besök i maskinrum, imponeras man av hur rent och fräscht det faktiskt är i denna miljö. Däremot, apropå en artikel i förra SB, när vi går in till maskinerna är det fortfarande traditionella hörselkåpor och öronproppar som gäller!

Fartygets ”hembesök” blir ovanligt frekventa denna gång, får besättningen veta senare på eftermiddagen. Nästa destination blir Slagen i Oslofjorden, varefter det bär tillbaka till Skarvikshamnen på Hisingen. Efter det går man till den engelska hamnen Stanlow och sedan åter till Skarvikshamnen. Det är ovanligt, vet även SB. Under förhandskontakterna till reportaget har vi konstaterat, att det är sällan de anlöper Skandinavien.

Benkt Lundgren

PENSIONSFRÅGOR

Kvalificerade råd om pension och privatekonomi

Sjöbefälsförbundet har tecknat avtal med Söderberg & Partners och PPA om finansiell rådgivning för förbundets medlemmar. Avtalet ger medlemmarna tillgång till kunniga och erfarna rådgivare, som kan hjälpa till med allt som rör tjänstepensionen, det privata pensionssparandet och and­ra frågor beträffande privatekonomin.

Det nya avtalet med Söderberg & Partners och PPA innebär möjlighet till skräddarskydd rådgivning kring tjänstepension och privatekonomi. Inom Söderberg & Partners finns expertis som är väl insatt i sjöbefälens pensionsvillkor och avtal.

Christer Carlsson är Sjöbefälsförbundets kontaktperson på Söderberg & Partners. Han har lång erfarenhet av rådgivning kring tjänstepension i allmänhet och om ITP-Sjö i synnerhet.

Privatekonomisk rådgivning
Till PPA kan Sjöbefälsförbundets medlemmar vända sig för kostnadsfri privatekonomisk rådgivning. Utöver pensionssparande kan PPA även hjälpa till med placeringsalternativ, försäkringar, bolån och krediter.

- PPAs rådgivning bygger på marknadens ledande oberoende analys, vilket ger oss bra förutsättningar att hjälpa Sjöbefälsförbundets medlemmar med objektiva och kvalificerade råd i olika privatekonomiska beslut, säger Peter Arrhenius, vd på PPA.

Din pension
Pensionen består av tre delar. Basen är den allmänna pensionen, och till den läggs tjänstepensionen, d v s den pension som arbetsgivaren betalar in för den anställde. Därutöver kan man ha ett eget pensionssparande.

Allmän pension
Den allmänna pensionen är en lagstadgad försäkring (med tak på 7,5 inkomstbasbelopp) som gäller alla som är försäkrade hos Försäkringskassan. Varje år avsätts 18,5% av den enskildes lön och andra skattepliktiga ersättningar till den allmänna pensionen. Av beloppet går 16% till inkomstpensionen, där värdet på pensionen följer med inkomstutvecklingen i Sverige. Resterande 2,5% går till premiepensionen, den andel som man själv kan placera i olika fonder. En gång om året skickar Premiepensionsmyndigheten ett värdebesked, det orange kuvertet, som visar tillgodohavandet på kontona för inkomstpension och premiepension.

Tjänstepension
ITP-Sjö är ett tjänstepensionsavtal som är tecknat mellan Sjöfartens Arbetsgivareförbund (Sarf), Sjöbefälsförbundet och Sveriges Fartygsbefälsförening. ITP-Sjö omfattar anställda befäl ombord på svenskflaggade fartyg. Inom Söderberg & Partners finns unik kompetens om detaljerna i ITP-Sjö, som nu står till Sjöbefälsförbundets medlemmars förfogande.

Pensionsgrundande inkomst
ITP-Sjö är en förmånsbestämd försäkring (gäller för dem som är födda 1978 eller tidigare), vilket innebär att man får pension i förhållande till sin lön och intjänad sjötid som befäl. Den tjänstepensionsgrundande inkomsten utgörs av tarifflön eller enhetslön, vivre och vissa lönetillägg, till exempel examenstillägg. Slutlönen är avgörande, men vid löneökning från och med 60 års ålder är eventuellt inte hela löneökningen pensionsgrundande.

Ålderspension
För att få full ålderspension vid 65 års ålder, krävs enligt ITP-Sjö att man uppnår en sammanlagd anställningstid av 360 månader, annars reduceras förmånerna. Ålderspensionen, som är skattepliktig, betalas ut varje månad.

Sjöbefälspension
Sjöbefäl har tack vare ITP-Sjö möjlighet att pensionera sig redan vid 60 års ålder. Villkoren är bland annat att pensionsavgången sker från aktiv sjötjänst och på egen begäran. Man måste också ha haft minst 36 tjänstgöringsmånader efter fyllda 55 år, och man kan inte samtidigt få sjukersättning från Försäkringskassan eller a-kasseersättning.

Privat pensionssparande
Pensionsförsäkring är en privat sparform, där premien är avdragsgill i deklarationen. Beloppet beskattas som inkomst av tjänst när man tar ut det. Pensionsförsäkringen kan tidigast tas ut vid 55 års ålder. Marknadens utbud av privata pensionslösningar är stort, och aktörerna är många. Genom PPAs rådgivare, som har stöd av Sveriges ledande verktyg för oberoende analys, kan SBFs medlemmar få kvalificerad hjälp med att välja en pensionsförsäkring som passar för dem själva och deras ekonomiska situation.

 SÄKEHETSFRÅGOR

Vakthavande befäl tvingas fuska med rapporter

Den 24 februari publicerade Svenska Dagbladet en artikel som väckt uppseende inom sjöfarten och i andra medier. På Sjöfartshögskolan i Kalmar har universitetsadjunkt Fredrik Hjorth skrivit en rapport, som ska publiceras i sin helhet under mars månad. I rapporten konstateras att det förekommer falska uppgifter i arbetstidsjournalerna ombord. Hjorth har jämfört journalerna med skeppsdagböckerna och konstaterat, att de verkliga arbetspassen ”friserats” för att dölja att man ofta tvingas bryta mot vilotidslagen.

I samtliga konstaterade fall gällde det fartyg med s k 6/6-vakt, där vakthavande befäl går vakt sex timmar och är ledig sex timmar.

Sjösäkerhetsdirektör Johan Franson slår ifrån sig och säger dels att Sjöfartsverket inte har resurser att granska dokument på det sätt som gjorts i rapporten, dels att verket inte kan förbjuda fartygen att bara ha två nautiker ombord.

- I så fall flaggar bara redaren ut, och problemet kvarstår, har Franson sagt till flera medier.

Fackliga representanter har påpekat för medierna, att de länge uttryckt sin oro över dessa förhållanden. Facken tänker agera inom IMO för att få internationella regler som stoppar de orimliga vaktpassen.