 |
Sjöbefäl 8/2007 |
LEDARE
Oförstående redare
Sjöfartens Arbetsgivareförbund (Sarf) och befälsorganisationerna har träffats några gånger i s k kansliöverläggningar. Som befarat har Sarf visat liten förståelse för förbundets krav på väsentligt förbättrade villkor. Sarf vill inte ens förbehållslöst vitsorda den befälsbrist som hela branschen lider av. De visar ingen vilja att justera upp svenska befälslöner så att de kommer någorlunda i nivå med de främsta konkurrentländernas. Sarf erbjuder 10,2 procent på tre år (OBS! ej per år), vilket naturligtvis är orealistiskt lågt. En accept av Sarfs erbjudande skulle innebära att befälslönerna i Sverige halkar efter ännu mer. Det avtal som i år ingick för befälet i Danmark ger på tre år 13 procent på nettolönerna. Och löneläget i Danmark är redan nu betydligt högre än i Sverige. För att hålla jämna steg i löneutvecklingen med danskarna så krävs minst 16 procent höjning av våra bruttolöner på tre år. Och ska vi dessutom ta igen lite av försprånget…
Till råga på allt kräver dessutom Sarf försämringar av bl a reglerna om anställningsskydd samt försämrad ombordstandard. Hur Sarf med den inställningen tror sig kunna behålla svenskt befäl på svenska fartyg är obegripligt. Svenskt befäl har stenkoll på löneläget i våra grannländer, och i den globaliserade värld vi nu lever i spelar nationsgränserna en allt mindre roll när det gäller att söka arbete. Dessutom pågår intensiva rekryteringskampanjer från utländska redare. De utländska rekryterarnas närvaro i Sverige gjorde sig bland annat gällande på Kalmarskolans branschdagar i våras då plenumanförandena för första gången hölls på engelska som en artighet mot de många deltagande utländska rederierna.
För att svenska löner ska komma i nivå med de främsta konkurrentländernas krävs lönejusteringar på mellan 20 och 30 procent. Varför ska svenska redare betala sämre än sina konkurrenter? Ska svenskt befäl subventionera svenska redare ytterligare genom förhållandevis mycket låga löner? Sarf borde åtminstone inse att vi måste börja resan med att komma ikapp lönemässigt. Gör man inte det så lär överströmningen av svenskt befäl till bland annat Norge fortsätta att accelerera. Sarf hävdar dock att de finns andra värden än hög lön att jobba på svenskt fartyg. Vad det kan vara för värden som kompenserar 20-30 procent lägre lön än under annan flagg är obekant för förbundet, men möjligen kan våra medlemmar upplysa oss om det.
Förbundets krav på retroaktiv kompensation för uteblivet jobbskatteavdrag för år 2007 har blankt avvisats. Sarf menar att de inte kan kompensera för skattebeslut som politiker har beslutat om och som inte redarna råder över. Sarf förtränger dock att skattepengarna som dras från de sjöanställda behålles av redarna. Redarna är således de stora vinnarna på det uteblivna jobbskatteavdraget. Vissa redare har dock så mycket skam i kroppen att de på eget bevåg utbetalat till sina sjöanställda viss kompensation i form av engångsbelopp.
Inte heller 2008 får alla sjöanställda fullt utfall på jobbskatteavdrag enligt det regeringsförslag som ligger, eftersom sjöinkomstavdraget först ska dras från inkomsten innan jobbskatteavdraget beräknas. Det finns tyvärr en inställning hos politiker och statstjänstemän att svenska sjömän är ett skattefrälse på grund av de speciella sjöinkomstavdragen och skattereduktionerna. De har inte förstått att dessa avdrag, och tidigare sjömansskattesystemet, har inneburit att sjölönerna har hamnat på en lägre nivå än om sjömän hade beskattats som landanställda. I praktiken har sjöinkomstavdragen och skattereduktionerna fungerat som en subvention till sjöfartsnäringen. För de ombordanställda vore det bäst att slippa dessa ”skatteförmåner” och kompenseras med höjda löner.
Redarna får nu känna på de råa marknadskrafterna från ett kanske oväntat håll. Det är lite grann av ombytta roller; förut flaggade svenska redare ut sina fartyg och lämnade sina anställda arbetslösa, nu flaggar de svenska befälen ut och känner föga lojalitet med de svenska redarna.
I skrivande stund (2 december) finns inget som tyder på en snabb förhandlingslösning. Emellertid är förhandlingar utsatta till den 12-14 och 19-20 december, och med tanke på att det varje dag försvinner svenskt befäl till utlandet kan en snabb omvändelse ske och redarna acceptera att göra något rejält för sina svenska befäl. I så fall lär en uppgörelse vara klar när ni läser detta.
PENSIONSFRÅGOR
Får pensionärer likvärdig sjukvård i hela EU/EES? ja – ålderspensionärer!
Pensionärer bosatta i ett EU/EES-land ska ha likvärdiga sjukvårdsförmåner, även de som är medborgare i ett annat EU/EES-land och tjänat in sin pension där. Men den tvingande regeln gäller svenska ålders- och sjukpensionärer – inte de som exempelvis gått i förtida pension enligt sjöbefälens pensionsplan. Det finns eventuellt ett sätt även för dessa att omfattas av regeln – se kommande nummer!
Som pensionär är det enkelt att bosätta sig i ett annat EU/EES-land. Det beror på att den svenska allmänna pensionen är medflyttningsbar och att EUs regler ger dig och dina familjemedlemmar rätt till sjukvård i det land där du är bosatt.
För att få sjukvård i bosättningslandet behöver du och dina familjemedlemmar varsitt intyg E121. Det kan du beställa på Försäkringskassans utlandskontor. Intyget ska sedan lämnas till motsvarigheten till Försäkringskassan på den ort i det EU/EES-land där ni valt att bosätta er. När intyget har blivit registrerat i bosättningslandet har du rätt till sjukvård inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet på samma ekonomiska villkor som andra försäkrade i det landet.
Den informationen kan var och en ta del av på Försäkringskassans hemsida. Kruxet är bara att texten inte är helt korrekt. Det står "pensionär", fast det egentligen borde stå "ålders- eller sjukpensionär". Skrivningen om intyg E121 gäller nämligen bara den som uppbär pension från svenska staten. Det är med andra ord i stort sett de som tagit ut sin allmänna pension (tidigast från 61 års ålder*) samt de som har sjuk- eller aktivitetsersättning (tidigare kallad sjukpension) eller efterlevandepension.
Informationen ovan gäller alltså inte de som gått i förtida pension men tills vidare får pensionen betald någon annanstans ifrån än staten. Dit hör till exempel sjöbefäl som går i förtida pension enligt pensionsplanen. De får fram till 65-årsdagen sin pension från ITP-systemet.
Villkoren kan variera
Den som enbart tar ut ITP kan inte erhålla intyg E121, om han/hon flyttar till ett annat EU/EES-land. Enligt uppgift tvingas till exempel den som bosätter sig i Frankrike, för att bli sjukförsäkrad på samma villkor som andra Frankrikeboende, att teckna en privat sjukförsäkring som kostar cirka 2 000 kronor i månaden.
Det finns eventuellt ett annat alternativ, om man i alla fall har fyllt 61 år. Då har nämligen alla som tjänat in till svensk allmänpension rätt att ta ut en liten del av denna, exempelvis premiepensionen PPM – eller bara en fjärdedel av den. SB återkommer med exakt information om detta i kommande nummer.
Observera vad intyg E121 ger rätt till: sjukvård på samma villkor som alla andra i landet i fråga! Det betyder alltså att man omfattas av den sjukförsäkring som gäller i det land man bosätter sig i. Utformningen av den kan ju variera avsevärt mellan länderna. Ett exempel från det bland svenska pensionärer populära Spanien: Där har ålderspensionärer vissa specifika förmåner, exempelvis fri medicin. En svensk pensionär, som bosätter sig där och inte har fyllt 65, kanske inte får del av just den förmånen.
*) Alla som tillhör svensk försäkringskassa har rätt att gå i allmän pension redan från 61 års ålder. Men då minskar pensionen livsvarigt i procent med 0,5 x antalet månader i förväg man går. Den som går vid fyllda 61 får alltså 0,5 x 48 = 24 procent lägre allmänpension.
SÄKERHETSFRÅGOR
Kränkande behandling i Storbritannien...
Uppmaningen i förra SB att anmäla problem i hamnarna, som härrör sig från ISPS-koden, väckte omedelbart gensvar. En medlem i en Walleniusbåt skrev detta till förbundet:
"Behandlingen av sjöfolk blir värre och värre. Vid vårt besök i Southampton i oktober blev vi synnerligen kränkta av de engelska myndigheterna. Ett tiotal poliser, tullare och emigrationsofficerare kom ombord, varefter vi i besättningen blev inlåsta i receptionen och kallades in en i taget till polisförhör hos en poliskommissarie. Han ville veta hemadress, hur länge man varit anställd i rederiet, om man var nöjd med lönen och storleken på denna, rederiets personalpolitik, hur man trivdes ombord och hur det var att arbeta med filippinare, vad man hade för religiös tro m m. Efter detta förhör var det emigrationsofficerarnas tur att förhöra oss om fripassagerare och våra rutiner ombord. Därefter ropades vi upp en och en och fick följa med en tullare som med hund gjorde en fullständig genomsökning av garderober, skåp och lådor i hytten. När denna behandling var avklarad blev man eskorterad tillbaka till receptionen, där vi fick tillbringa resten av förmiddagen. Vi tvingades sitta där från 08.30 till 12.00, då vi på nåder fick gå och äta lunch. Allt arbete inklusive lastning och lossning låg nere under denna tid. Att detta är vår arbetsplats och bostad halva året tycks inte vara något som myndigheter i England eller USA tycker sig behöva ta någon som helst hänsyn till.
Det är inte så konstigt att det blir allt svårare och svårare för rederierna att rekrytera befäl och manskap, när man ständigt och allt oftare utsätts för en sådan integritetskränkande behandling."
Ledsamt haveri
För fem år sedan (nummer 6/2002) hade SB ett utförligt reportage om M/S Explorer och dess upplevelse kryssningar runt Antarktis. I dag ligger hon på Södra Ishavets botten efter att ha krockat med ett issjok den 23 november. Efter haveriet har det spekulerats mycket om orsaken till att fartyget vattenfylldes och sjönk. 2e styrman Björn Thorman säger bestämt i telefon med SB att de vattentäta dörrarna var stängda.
Via det sista bemanningsbolagets G A P Shippings svenska kontor i Kungälv har SB tagit del av det tjänstgörande befälets rapport. Fem svenskar fanns ombord: befälhavaren, överstyrman, 2e styrman, skeppsläkaren och en i passagerarservicen.
Inom en vecka hade såväl passagerare som besättningen, utom befälet, åkt till sina hemländer via räddningsinsatsen av kryssaren Nordnorge. Befälet stannade kvar i Punta Arenas i Chile för att hjälpa till med haveriutredningen.
Krocken med ett undervattensbeläget issjok orsakade till en början ett hål, som beskrivits som knytnävsstort. Den läckan tätades av besättningen, men vatteninträngningen fortsatte. Enda rimliga förklaringen är att issjoket gjorde ytterligare skador i skrovet.
I rapporten påpekas, att fartyget hade högsta isklass för ett passagerarfartyg.
Såväl besättning som passagerare får beröm för en professionellt genomförd evakuering respektive ett lugnt och moget uppförande i den nödsituation som uppstod.
Bristerna var åtgärdade
Alla de brister som påpekats i hamnstatskontroller tidigare i år, och som nämnts i svenska dagstidningar, var åtgärdade, påpekar G A P Shipping. Klassningssällskapet Lloyd's Register hade utfärdat ett ISM-certifikat.
Bolaget beklagar de oljeutsläpp som kan ha följt på haveriet. Samtidigt påpekar de att utsläppens miljöpåverkan bör ha varit mycket begränsade. Fartyget hade cirka 190 kubikmeter diesel, vilket är lättolja som bör avdunsta relativt lätt. En mindre mängd smörjolja fanns också.
Den centrala frågan som haveriutredningen får ta itu med är: Hur kunde fartyget vattenfyllas så mycket att det sjönk, om alla vattentäta dörrar var stängda? Och hjälpkärrorna, som ska driva pumparna, drabbades uppenbarligen av en blackout.
SB har på mobiltelefon fått tag i 2e styrman Björn Thorman, medlem i SBF. Vid tidskriftens pressläggning var han fortfarande kvar på hotell i Punta Arenas. Björn säger bestämt att de vattentäta dörrarna var stängda.
– Det är klara rutiner på det. De ska vara stängda när vi går till sjöss, och det var de också.
Förhoppningsvis kommer haveriutredningen så småningom att ge svar på frågorna.
Benkt Lundgren
Livbåtarnas vara eller icke vara
Livbåtar diskuterades livligt under IMOs sjösäkerhetskommittés möte i London i oktober. Mycket kritik riktades mot dem, bland annat från Intertankos marine manager i London, svensken Fredrik Larsson:
– Designen har inte ändrats sedan Titanic – fortfarande sänker vi ner livbåtar med hjälp av dävertar. Den enda större utvecklingen är frifallivbåten, sa han.
Dessa har å andra sidan dödat eller skadat mer än 100 personer, avlöjade en rapport från brittiska haverikommissionen MAIB redan 2001. Orsaken uppges främst vara en mycket komplicerad design på sjösättningssystemet och livbåtens komponenter, som kräver avancerad utbildning för att hantera. En så elementär detalj som utlösningsanordningen kan vara utformad på många olika sätt, något som kan vara ödesdigert vid hanteringen redan i samband med en övning.
John Murray, rådgivare till redarorganisationen ICS, anser att tillverkarnas inflytande på myndigheterna behöver balanseras.
– Vi måste noga tänka igenom sjöfartens behov, sa han. Den traditionella livbåten kanske är helt förlegad.
(Lloyd's Ship Management)
Sjöingenjörssällskap
Redan 1951 bildades Sjöingenjörssällskapet i Stockholm. Sällskapet är en ideell förening för ingenjörer och tekniker med marin anknytning som vill utbyta minnen och erfarenheter med äldre och yngre kollegor.
Föreningens syften är att medlemmarna skall ha trevligt under gemytliga former med mat och dryck. Vid mötena finns även möjlighet att lyssna på föredrag från någon expert beträffande de senaste innovationerna. Sällskapet gör även studiebesök, när en anläggning är så intressant att det inte räcker att bara prata om den och visa bilder.
Stridbar titel
I dag förefaller det overkligt att själva titeln en gång ansågs stridbar. Den som kanske bär den största äran för dess tillkomst hette Elis Magnusson. Denne avlade högsta maskinbefälsexamen 1924 och civilingenjörsexamen 1928, varefter han drev fortsatta studier i ångteknik. Efter adjunktstjänst vid Malmö navigationsskola blev han lektor på Kvarnberget i Göteborg, där han kvarstod i tjänst till sin pension 1961.
Under åren 1949-1953 var han emellertid inspektör hos Kommerskollegium, och det var där han utarbetade ett förslag till ny maskinbefälsförordning 1950, vilket stadfästes av Kungl Maj:t utan ändring.
Ytterligare information finns på sällskapets hemsida.
SB återkommer med information om sällskapen på andra orter i Sverige.
