 |
Sjöbefäl 1/2005 |
LEDARE
Ett års vapenstillestånd
Ett nytt avtal har träffats för sjöbefälen. Avtalsförhandlingarna har som bekant varit synnerligen besvärliga på grund av arbetsgivarnas kravlista på 17 punkter med försämringskrav. En av medlarna uttryckte att han aldrig någonsin träffat på en så aggressiv arbetsgivardelegation som i denna förhandling. Förbundet tvingades också att varsla 25 procent av den svenska handelsflottan om konflikt innan arbetsgivarsidan vek ner sig. Endast en försämring fick de igenom; höjda lönegränser för faktorsuppräkning av kontantuttag av innestående kompensationsledighet.
Det lönepåslag som förbundet slutligen lyckades uppnå är otillfredsställande.
Det var dock klart från början att det i år inte fanns förutsättningar för höga lönehöjningar. Svenskt Näringsliv håller sina medlemsförbund (däribland Sjöfartens Arbetsgivareförbund) i ett järngrepp och inga lönekostnadshöjningar över 7,3 procent sett över en treårsperiod accepteras. Det är naturligtvis bekvämt för Sarf att hänvisa till Svenskt Näringslivs lönetak men det visar också att det finns en oerhörd styrka i ett gemensamt agerande såväl på arbetsgivar- som på arbetstagarsidan.
Eftersom förutsättningarna för höjda lönepåslag i realiteten var synnerligen begränsade i år var det istället viktigt för förbundet att driva igenom en kort avtalsperiod, vilket förbundet också lyckades med. Hur förutsättningarna är om knappt ett år, när löneförhandlingarna för ett nytt avtal är aktuella, går inte att förutsäga nu. Men det är aldrig bra att låsa sig för långa avtalsperioder i ett läge då det inte finns förutsättningar att få igenom högre lönepåslag.
De centrala avtalsförhandlingarna för i år är alltså över, men med en besk eftersmak. Arbetsgivarnas syn på sina anställda befäl, våra medlemmar, är skrämmande. Enskilda arbetsgivare uttrycker sig uppseendeväckande nedsättande om sina styrmän och maskinbefäl. Att hela tiden få höra sådana omdömen om våra medlemmar är inte bara olustigt. Det bäddar inte heller för ett bra förhandlingsklimat. En samlad syn från arbetsgivarsidan kan med utgångspunkt från deras kravlista sammanfattas med att de anser att sjöbefäl har för bra sjuk- och pensionsförmåner, för långa ledighetsperioder och för hög lön. Arbetsgivarna uppskattar tydligen TAP-befäl mer eftersom man kräver att de även ska få anställas på färjor som trafikerar Sverige.
Det är således inte så konstigt att relationerna mellan Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens Arbetsgivareförbund är fullständigt körda i botten. Det går inte att ha en bra dialog med en motpart som tycker att villkoren för våra medlemmar är för bra och kräver att de ska försämras samt att våra medlemmar ska arbeta mer. Detta sagt om en yrkeskår som redan idag regelbundet tvingas bryta mot vilotidsreglerna för att kunna sköta arbetsgivarens verksamhet. En ändrad attityd från Sarfs ledning är nödvändig, om inte nästa avtalsförhandling ska sluta med en katastrof. Sarf har ett knappt år på sig att tänka över situationen, men tyvärr är prognosen dålig. Sarfs ledning har hittills visat sig fullständigt tondöv, och det är mycket stor risk att de varslade men nu återtagna konfliktåtgärderna i praktiken bara är uppskjutna ett år.
Sarfs nonchalanta attityd mot alla arbetslösa juniorbefäl är upprörande. Sjöbefälsförbundets krav på åtgärder för att få dessa i arbete viftades bort. "Arbetsmarknaden är i balans" säger Sarf. Det betyder i klartext att man vill massproducera befäl som sedan får tigga och be om en anställning. Vi har redan exempel på nyutexaminerade sjökaptener som tvingas erbjuda sina tjänster gratis bara för att få en chans till anställning och visa vad man duger till. En relevant fråga är om Sverige verkligen ska utbilda sjöbefäl i en omfattning som sker idag. En annan relevant fråga är om det svenska samhället ska subventionera en näring, vars företrädare uppträder på ett sätt som för tankarna till maktfullkomliga despoter.
Sjöbefälsförbundets styrelse kommer på sitt marsmöte att utvärdera den allvarliga situationen och den brist på samarbetsklimat som Sarf skapat genom sina åtgärder och attityder. Därefter kommer förbundet att vidta de åtgärder som är möjliga och nödvändiga för att skydda sina medlemmar mot fortsatta angrepp från Sarf. Högst på prioritetslistan står dock sysselsättningen för våra juniorbefäl. Vi måste noggrant undersöka vad vi på egen hand kan göra för att förbättra deras arbetsmarknad.
Någon hjälp från Sarf lär vi inte få med den attityd som vi hittills har mött från det hållet.
FACKLIGT
Avtal 2005
På kvällen den 28 januari, mindre än fem timmar innan befälen på 15 fartyg skulle gå ut i strejk, skrev Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens Arbetsgivareförbund på ett nytt kollektivavtal. Det gäller till och med 31 december 2005. Här följer huvudpunkterna i avtalet.
- Löner och lönetariffer höjs från och med 1 januari 2005 med 670 kronor/månad.
- Sedvanliga tillägg och ersättningar höjs med 2,4 procent från och med 1 januari 2005.
- Intendenturbefäl som har en högskoleexamen som är relevant för befattningen får ett examenstillägg på 1 035 kronor/månad från och med 1 februari 2005.
- Intendenturbefäl som ansvarar för icke-anställda högskoleelever under praktisk befälsutbildning ombord får ett särkilt tillägg under den tid eleven är ombord och får praktisk utbildning. För att tillägget ska utbetalas ska eleven genomgå en utbildning som är adekvat i förhållande till förekommande intendenturbefälsbefattningar. Den ska också syfta till en högskoleexamen. Tillägget gäller från och med 1 februari 2005 och är 1 079 kronor/månad.
- Faktorsuppräkningen vid uttag av kompensations- och semesterledighet i form av engångsbelopp gäller inte de som sägs upp på grund av misskötsel eller avskedas.
Faktorerna nämns i befälhavaravtalets § 5 mom 3, maskinbefälsavtalets § 8 mom 4:7, styrmansavtalets § 8 mom 3:7 och intendenturbefälets § 8 mom 3:8, och beloppsgränserna räknas från och med 1 februari 2005 upp med 4 500 kronor till:
Månadslön inkl tillägg upp till 16 499 kr faktor 1,0
Månadslön inkl tillägg 16 50020 499 kr faktor 1,2
Månadslön inkl tillägg från 20 500 kr faktor 1,5
På arbetsgivarnas ursprungliga yrkandelista hade SBF räknat fram hela 17 krav på direkta försämringar av sjöbefälens anställningsvillkor. I avtalet kvarstår ett enda av dessa krav: Den ovannämnda punkten om höjda beloppsgränser vid faktorsuppräkningen.
Flerårigt nästa gång?
I avtalet finns också några allmänna överenskommelser inför kommande avtalsförhandlingar. Parterna förbinder sig att senast tre månader innan avtalet löper ut alltså den 30 september 2005 överlämna sina krav skriftligen till motparten. Det heter också, att syftet med detta är att teckna nya avtal innan de innevarande löper ut. De nya avtalen ska också "skapa och vidmakthålla långsiktiga förutsättningar för den svenska sjöfarten", vilket måste tolkas som att avtalet helst ska gälla under en längre period än ett år.
Dålig förhandlingsstämning
En allmän reflexion, när man jämför avtalet med andra avtal på den svenska arbetsmarknaden, är att det är ungefär i samklang med de andra. Två helt olika detaljer är dock tämligen specifika, en positiv (från fackets utgångspunkt) och en negativ.
Den positiva är att avtalet bara är ettårigt.
Den negativa är stämningen mellan parterna. När det gått så långt som till ett konfliktvarsel, som dock dragits tillbaka i sista stund, brukar parterna lättade skaka hand, och hårda ord som fällts under förhandlingarna betraktas som glömda.
Redan direkt efter avtalets påskrift kunde konstateras att det inte är så den här gången. Ledande representanter för Sjöfartens Arbetsgivareförbund har beskrivit de krav de lade åt sidan som "hjärtefrågor", som de ska komma tillbaka till. De har också i dagspressen sagt att sjöbefälen har "högre löner och bättre villkor än de flesta".
Se även ledaren.
Benkt Lundgren
Skärgårdsavtal tecknat
Sjöbefälsförbundet har även tecknat ett kollektivavtal med Strömma Turism & Sjöfart AB. Förbundet hade utfärdat strejkvarsel mot detta rederi, sedan det vägrat teckna kollektivavtal. Också detta strejkvarsel har därmed dragits tillbaka.
Avslöjad rostholk
"Ett av de värsta fartyg jag sett på länge. Djur behandlas bättre än den här besättningen", konstaterar Mary Bickey från Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) om Maltaflaggade Katerina. Bulklastaren hade kackerlackor i köket, inga madrasser i kojerna, otjänligt dricksvatten etc. Hon hölls kvar i Long Beach i Kalifornien för mer än 20 olika brott, bland annat för att ha släppt ut olja i havet.
Den filippinska besättningen hade alltså vågat slå larm om missförhållandena. Men de hamnade "mellan stolarna" efter att avtalet mellan kustbevakningen och det grekiska rederiet hade löpt ut. Då förvandlades de plötsligt formellt till illegala flyktingar utan arbetstillstånd eller något finansiellt stöd. De fick hjälp av sjömanskyrkan men hotas av svartlistning, och tre av befälen hotas med långa fängelsestraff för miljöbrott. Filippinernas regering undersökar bemanningsbolaget Michael Mar Phils i Manila, som hålls ansvarigt för de usla förhållandena ombord.
ITF lyckades utverka 130 000 dollar (drygt 900 000 kronot) i obetalda löner. USAs justitiedepartement har också möjlighet att betala ersättning till de som avslöjar miljöbrott.
(Telegraph)
FÖRSÄKRINGSFRÅGOR
Ny inkomstförsäkring frivillig för sjöanställda
Ett allvarligt problem för många i chefsställning som blir arbetslösa är att ersättningen från arbetslöshetskassan täcker mindre än 80 procent av inkomstbortfallet, ibland mycket mindre. Det finns ett "tak" i arbetslöshetsförsäkringen som ligger vid en månadslön på 20 075 kronor. Det gör att en helt arbetslös aldrig kan få mer än brutto 3 650 kronor i veckan från a-kassan, och detta minskar med 250 kronor efter 100 dagars arbetslöshet.
För att undvika att arbetslöshet ska medföra ekonomisk katastrof har Ledarna tecknat ett samarbetsavtal med Bliwa Skadeförsäkring. Mot en viss premie kan en arbetslös under de första 100 dagarna få 80 procent av sin tidigare lön ända upp till en månadslön på 50 000 kronor. Försäkringen är knuten till vissa villkor, exempelvis en sk kvalificeringstid: Man måste ha haft försäkringen i 18 månader för att få ersättning.
(I den tryckta versionen av Sjöbefäl stod här ett sakfel, att man i kvalificeringstiden får räkna in tid under vilken man haft en annan inkomstförsäkring. Detta gäller inte generellt utan bara om man varit ansluten till en obligatorisk inkomstförsäkring. Vi beklagar den felaktiga uppgiften.)
Premien är beroende av nuvarande inkomst. Några exempel som gäller tills vidare: Den som har en månadslön på 25 000 kronor betalar 20 kr/månad, den som har mer än 45 000 kronor betalar 162 kr/månad.
För sjöanställda är försäkringen helt frivillig, men den SBF-medlem som önskar försäkringen bör anmäla detta senast 31 maj 2005. Kommer anmälan in senare, förlängs kvalificeringstiden till 24 månader.
Ovanstående erbjudande gäller alla som går in som aktiva medlemmar i Sjöbefälsförbundet senast 1 maj 2005.
SJÖFARTSPOLITIK
Sysselsättningkrav för tonnageskatt
Strax före jul lanserade Storbritanniens regering skärpta bestämmelser för att rederierna ska åtnjuta tonnageskatt. Fartyg som förs in i systemet efter 1 april 2006 måste föra en EU-flagga.
Ändringen har krävts länge av de sjöfackliga organisationerna, för att få något slags krav på sysselsättning av brittiskt sjöfolk kopplat till tonnageskatten.
Redarna är däremot missnöjda med förändringen. De påpekar bl a att ändringen försvårar möjligheten att ta in chartrade fartyg i systemet, eftersom dessa inte alltid kan flaggas om.
David Osler i Lloyd's List framhåller också att numera både Cypern och Malta är EU-flaggor, samtidigt som de ännu stämplas som bekvämlighetsflaggor.
Dansk tonnageskatt kritiseras
I Danmark framförs en liknande kritik av systemet med tonnageskatt som i Storbritannien. Lloyd's List citerade strax före jul i fjol en tidningsartikel av danska LO, som hävdade att systemet bara subventionerar rederinäringens aktieägare. De får kraftigt sänkta skatter samtidigt som de gör skyhöga vinster, skrev artikelförfattaren. "Redarna klagar på ökad internationell konkurrens, och samma år betalar de största rederiföretagen ut aktieutdelningar på 2,6 miljarder danska kronor."
Professor Bent Greve vid Roskildes universitet är vice ordförande i Ligningsrådet, en lekmannastyrelse för övervakning av skattepolitiken. Han instämmer i att systemet starkt gynnar aktieägarna. Men danska redareföreningens vd Jan Fritz Hansen hävdar att Greve inte begriper sig på sjöfart och att tonnageskatten bara är ett system som på ett smidigt sätt underlättar för rederierna att förnya sin flotta.
SÄKERHETSFRÅGOR
10 år mellan katastroferna
En lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet presenterades tillsammans med andra lagändringar i en liten broschyr från regeringskansliet, som trycktes i december i fjol. Det var en olycklig sk timing, visade det sig. Bland annat redovisades en ny sekretessbestämmelse som gällde samhällets krishantering. Sista meningen i stycket om den nya bestämmelsen formuleras så här: "Arbetet med bl a risk- och sårbarhetsanalyser är en viktig del i det fredstida krishanteringssystem som trädde i kraft den 1 juli 2002 och som syftar till att bygga upp ett samhälle som i möjligaste mån är förberett på och kan hantera även mycket svåra krissituationer."
Detta skrevs alltså samma månad som den stora katastrofen i Sydostasien, som tyvärr visade att beredskapen för plötsliga oväntade krissituationer, som drabbar svenska medborgare långt borta från svenskt territorium, lämnade åtskilligt övrigt att önska. Det kan synas som en tragisk ironi att staten lagt ner resurser på att ändra i sekretesslagen när det gäller krissituationer, i stället för att bygga upp en krishantering som fungerar.
Fullt så illa är det nog inte. När Estonia förliste för drygt 10 år sedan, strax utanför den svenska territorialvattengränsen, fungerade det akuta räddningsarbetet så bra man kan begära under de fruktansvärt svåra förhållanden som rådde. Helikopterbärgarna räddade flera liv, med en heroisk insats där de allvarligt riskerade sina egna liv. Att det sedan finns åtskilligt att säga om det senare utredningsarbetet av katastrofen och den politisk-nationella "kohandel" det innebar är en annan, och nog så allvarlig, historia.
Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen, att svensk krisberedskap och räddningstjänst är ganska väl förberedd på plötsliga olyckor och kriser i Sverige eller nära svenskt territorium. Däremot är det uppenbarligen klart sämre beställt med beredskapen, när många svenskar samtidigt hamnar i en svår krissituation långt borta i världen. Inte minst har informationsapparaten i den mest centrala statsförvaltningen visat sig ha uppseendeväckande brister. Förhoppningsvis kommer den tillsatta utredningen att göra ett grundligt arbete som förbättrar denna synnerligen viktiga uppgift.
