 |
Sjöbefäl 6/2005 |
LEDARE
Självförvållade pensionsbekymmer
Sjöbefälets pensionsavtal med möjlighet att gå i tidigarepension från 60 års ålder, har under många år misskötts av redarna. Under mer än ett decennium struntade redarna i att betala in avgiften till den fond som finansierar tidigarepensioneringarna. Formellt sett är det inget problem för Sjöbefälsförbundet eftersom redarna har garanterat rätten till tidigarepensionering. Emellertid blev för drygt ett år sedan bristen på pengar i fonden akut, och redarna tvingades göra extra inbetalningar på ansenliga belopp. Bara i år har redarna tvingats betala in motsvarande 6 procent av sjöbefälets lönesumma till fonden. Redarna får således betala dyrt för sina tidigare försummelser. Hade årliga inbetalningar skett till fonden med de 2,1 procent som tidigare regelbundet inbetalades, så skulle fonden klara av att bekosta tidigarepensioneringarna utan extra uttaxeringar.
Bristen på pengar i fonden har dock fått andra följder. Redarna begärde för ett år sedan att sjöbefälets pensionsförmåner ska ses över i en partsgemensam arbetsgrupp. Vidare började Sarf strama åt tolkningen av pensionsavtalet på ett sådant sätt att våra medlemmar på utlandsavtal (IT) uteslöts från möjligheterna till tidigarepensionering. Eftersom Sarf ändrade sin tillämpning av pensionsavtalet innan ens arbetsgruppen påbörjat sitt arbete vägrade Sjöbefälsförbundet att delta i arbetsgruppen. Vidare visade det sig att direktiven till arbetsgruppen var av sådan art att det inte var intressant för förbundet att delta. Förutsättningarna för arbetsgruppen var att förändra den nu förmånsbestämda pensionen till en premiebaserad, dvs en övergång från att i förväg veta hur stor pension som kommer att utbetalas till att låta avkastningen och tillväxten av inbetalda premier bestämma storleken på pensionen. Samtidigt låg i redarnas förutsättningar att premien skulle vara ca 2 procent och att åldersgränsen för tidigarepensionering skulle höjas från 60 till 62 års ålder.
Arbetet i arbetsgruppen kom dock igång trots att Sjöbefälsförbundet vägrade delta. Fartygsbefälsföreningen och Sarf fann anledning att genomföra arbetet med utgångspunkt från de direktiv som ovan nämnts. En utredning har genomförts och även presenterats för Sjöbefälsförbundet. Resultatet av utredningen bygger på de försämringsantaganden som beskrivits ovan. Sjöbefälsförbundet har också tillfrågats om förbundet nu kan ansluta sig till arbetsgruppen (eftersom Sarf nu åter, efter förbundets krav, accepterar att reglerna om tidigarepensionering även gäller de utlandsanställda). På förbundets styrelsemöte i september togs ett beslut om att tacka nej till deltagande i arbetsgruppen. Det främsta skälet är att arbetsgruppen funnits i ett års tid, och förbundet har inte varit med att utforma direktiven till arbetsgruppen. Däremot har förbundet nu ställt sig positivt till att en ny arbetsgrupp bildas med direktiv att reformera pensionssystemet med utgångspunkt från att inga försämringar av sjöbefälets pensionvillkor får ske. Det är en stor skillnad jämfört med vad den nuvarande arbetsgruppen Sarf/SFBF utreder.
Sjöbefälsförbundet har ingen möjlighet att acceptera en höjd pensionsålder. Åtskilliga kongressbeslut har gått i motsatt riktning, dvs starka krav på sänkt pensionsålder. Förbundet kan inte heller acceptera en lägre pension än vad som nu gäller enligt pensionsavtalet. I arbetsgruppen diskuteras också mycket korta övergångstider. Det är inte heller acceptabelt. För närvarande pågår förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv om en reformering av hela ITP-systemet. I dessa förhandlingar är parterna överens om mycket långa övergångstider som sträcker sig över flera decennier, vilket är det naturliga när man gör förändringar i pensionssystem.
Man kan förstå att redarna är desperata med tanke på de höga pensionsavgifter de nu får betala. Emellertid har de redan glömt att de inte betalat några avgifter alls under mer än ett decennium.
FACKLIGT
Nej till "mixed crew" i färjor
Brittiska befälsfacket Numast har tillsammans med fackförbund i Frankrike och Irland startat en kampanj för att försöka stoppa sk lågkostnadsbesättningar på färjor mellan EU-länder.
Det är en mycket viktig uppgift att hindra social dumpning i färjesektorn, anser Numasts bitr generalsekreterare Mark Dickinson.
Rederiet Swansea-Cork Ferries har redan registrerat Superferry i St Vincent och anställt besättning som saknar fackliga rättigheter. Irish Ferries har flaggat ut Normandie i samma syfte.
Kampanjen vill stödja ett direktiv i Europaparlamentet om minimikrav på löner och arbetsvillkor i färjor inom EU. Man kräver också att alla färjeanställda i EU behandlas lika och att deras fackliga och andra grundläggande rättigheter respekteras.
KULTUR OCH FRITID
HKF föreslås läggas ned
Regeringen föreslår i budgetpropositionen, att Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd (HKF) upphör som egen organisation. Det ska inlemmas i Sjöfartsverket, något som enligt en utredning kan spara 12 miljoner kronor i administrationskostnader. Däremot vill regeringen, att HKFs nuvarande verksamhet ska finnas kvar. Man avvisar alltså de indragningar som fanns med i utredningen, t ex nedläggning av sjömansbiblioteken eller inskränkning av hamnservicen.
SJÖFARTSPOLITIK
Oförändrad skatt i nordisk sjöfart
Regeringen föreslår i budgetpropositionen oförändrade regler för de som är bosatta i Sverige och som tjänstgör ombord i fartyg i internationell trafik under annan nordisk flagg. Dessa ska beskattas endast i flagglandet även under år 2006, dvs de inkomster som tas upp vid 2007 års taxering.
Motsvarande föreslås för de som tjänstgör på DIS-registrerade färjor mellan Sverige och Danmark och som gjorde detta någon gång under januari månad år 2001. De är tills vidare skattebefriade, och detta ska enligt propositionen förlängas även under år 2006.
SÄKERHETSFRÅGOR
Informationsmissar på Regina Baltica
På dagen 11 år efter att Estonia för sista gången lade ut från Tallinn grundstötte rederiet Tallinks Regina Baltica i Stockholms skärgård. Vad som orsakade tillbudet ska en haverikommission utreda, men rederiet har fått skarp kritik för hur passagerarna togs om hand.
Sten Anderson vid Sjöfartsinspektionen har talat med den inspektör som gick ombord efter grundstötningen.
Elsystemet drabbades av en blackout, säger Sten Anderson. Genom att en hjälpmaskin stannade, blev det överlast på resten av maskineriet. Det ledde till att maskiner, kylpumpar och smörjoljepumpar stannade efter hand, med utebliven styrförmåga som följd. En preliminär teori om orsaken till blackouten är gasbildning i förvärmaren, men det är för tidigt att säga bestämt.
Den bakomliggande orsaken kan vara ett tekniskt fel eller brister i underhållet, fortsätter han. Det får den estniska sjöfartsadministrationens utredning ta reda på.
Ett år efter brevväxling
Ingen människa skadades den här gången. Men rederiet har fått skarp kritik i massmedia för bristfällig information till passagerarna. "Släkten i land visste mer än vi, när jag ringde dem", är ett uttalande som återkommit. En annan allvarlig brist inträffade i samband med utdelning av mat och dryck. Då bjöds passagerare även på gratis sprit.
En kuriös tillfällighet, förutom associationen med Estonia, är att tillbudet inträffade nästan precis ett år efter att SBFs vd uttalade sig i Sveriges Televisions "ABC-nytt" om bristfällig standard i estnisk färjetrafik. Tallinks vd bad i ett par upprörda brev om grunden för påståendet. SBFs vd fick därmed tillfälle att förklara, att svensk och finsk sjöbefälsutbildning ännu har en högre kvalitet än den estniska.
Både svensk och finsk sjöfart vinnlägger sig om att hålla en standard, som ligger klart över internationella konventioner, säger SBFs vd Christer Themnér. Dessa uttrycker endast minimikrav. Att uppfylla dem är alltså en förutsättning för att över huvud taget få bedriva sjöfart, men rederier som vill konkurrera med kvalitet måste ha högre ambitioner än så. En spontan slutsats, när man betraktar agerandet av Regina Balticas besättning, är att fartyget saknar ett fungerande ISM.
Benkt Lundgren
