 |
Sjöbefäl 3/2001 |
LEDARE
Farhågorna besannade
I ledaren till Sjöbefäl 7/00 uttalades farhågor beträffande Redareföreningens uppdelning och att Sjöfartens arbetsgivarförbund (Sarf) inom Transportgruppen skulle bli ny förhandlingsmotpart.
Bland annat anfördes följande: "Att möta en arbetsgivarpart som är helt obevandrad i sjöfartens speciella frågor kan synas vara en drömsituation. Tyvärr är det nog precis tvärtom, för båda parter. Förhandlingarna kan mycket snabbt hamna i ett farligt läge om inte parterna förstår varandras språk och de yrkanden som läggs från arbetstagarsidan är obekant materia för Transportgruppens förhandlare som aldrig tidigare förhandlat på sjöfartens område. Kompetensbortfallet på Redareföreningens arbetsgivarenhet kan därför helt i onödan få allvarliga konsekvenser. Transportgruppens förhandlare kommer omedelbart att kastas in i avtalsförhandlingar i en mycket speciell bransch som de inte har hunnit lära känna. Man kan fråga sig hur redarna har resonerat. Det kan tyckas för tidigt att uttala sig om de kommande förhandlingarna, men risken att förhandlingarna blir besvärliga och uppslitande har ökat genom Redareföreningens beslut att slå sönder sin arbetsgivarenhet."
Årets löneförhandlingar avlöpte dock tämligen smärtfritt efter Sjöbefälsförbundets generösa erbjudande att endast förhandla om ett procentuellt lönepåslag och lämna andra viktiga frågor om allmänna anställningsvillkor till nästa års avtalsförhandlingar. Emellertid fanns en fråga, som Sjöbefälsförbundet ansåg måste behandlas med förtur. Den fond som bekostar sjöbefälets tidigarepensioneringar från 60 års ålder är nästan tömd, och redarna måste omedelbart avsätta pengar för att inte den avtalade pensionsförmånen skall äventyras. Många småredare är helt beroende av fonden för att kunna klara av sina avtalsenliga åtaganden. Finns det inga pengar i fonden kan det få allvarliga konsekvenser för de sjöbefäl som tänkt pensionera sig före 65 års ålder. Det finns dessutom ett stort behov av förbättringar i pensionsplanen.
Sjöbefälsförbundet begärde därför den 27 januari 2001 skyndsamma förhandlingar i pensionsfrågorna. Förbundet ansåg det också lämpligt att Fartygsbefälsföreningen inbjöds till förhandlingarna eftersom de är part i pensionavtalet. Sarf lovade att återkomma "inom kort", eftersom de föreslagna förhandlingsdagarna i början på
februari inte passade. När två månader (!) hade gått tröttnade Sjöbefälsförbundet på att vänta och kallade Sarf till pensionsförhandlingar vid äventyr att uteblivande skulle betraktas som förhandlingsvägran. För Sjöbefälsförbundet var det första gången någonsin som förbundet hade behövt använda ett sådant språkbruk för att få en arbetsgivarorganisation till förhandlingsbordet. Det brukar annars vara reserverat för mindre seriösa arbetsgivare.
Sarf hörde nu äntligen av sig men sa att Fartygsbefälsföreningen inte hade tid förrän den 4 maj! Mer än ett kvarts års väntan på att överhuvudtaget komma till förhandlingsbordet i en för förbundet prioriterad fråga är fullständigt oacceptabelt. Dessutom borde såväl Sarf som Fartygsbefälsföreningen i eget intresse ha högre prioritet på pensionsförhandlingarna. En första förhandlingskontakt kommer nu att tas den 19 april. Förhandlingsklimatet har dock blivit något infekterat och en samförståndslösning synes fjärran.
En annan förhandlingsframställan som Sjöbefälsförbundet gjorde angående tillämpningen av "loss of license-försäkringen" besvarades inte ens av Sarf.
Vad har då Sarf haft för sig, eftersom man inte ansett sig hinna med förhandlingar som prioriteras av Sjöbefälsförbundet? Jo, en högre prioritering hade man i Fartygsbefälsföreningens krav på avtal för maskinbefäl. Det var ett krav som tillmötesgicks utan vidare diskussion. Visserligen är ett sådant avtal för Fartygsbefälsföreningen (lyckligtvis för maskinbefälskåren) utan verkan, eftersom Sjöbefälsförbundets avtal är först tecknat och därmed är det som ska tillämpas. Men Sarfs beredvillighet att tillmötesgå Fartygsbefälsföreningens behov av att kunna stoltsera med ett maskinbefälsavtal och helt nonchalera Sjöbefälsförbundets krav på förhandlingar om sjöbefälskårens pensionsavtal tyder på en klar missbedömning av vad aktivt sjöbefäl anser vara väsentliga avtalsfrågor. En annan förklaring är att Sarf inte bryr sig om vad som är viktiga förhandlingsfrågor för arbetstagarparten. Sarf hann också med att ge Fartygsbefälsföreningen ett avtal för polska TAP-maskinbefäl. Sjöbefälsförbundets farhågor om bristen på juniorplatser för nyutexaminerat befäl och det svenska befälets brist på löneglidning jämfört med det polska befälet har man dock inte lagt två strån i kors för att lösa. Det är klart att det måste vara enklare att förhandla med Fartygsbefälsföreningen om två frågor som saknar materiell betydelse än att sätta sig ner med Sjöbefälsförbundet och ta itu med de svåra men ytterst viktiga frågorna för sjöbefälskåren beträffande bland annat pensionsavtalet, som inte bara kommer att kosta pengar för redarna men som snabbt måste få en lösning. Sarf har nu fått klart för sig att det inte går att smita undan hur länge som helst.
Sarfs arroganta och nonchalanta agerande borde rimligen göra redarna djupt bekymrade. För att förhindra en allvarlig konfrontation är det nödvändigt med en ändrad attityd från Sarfs sida och en större lyhördhet för vad som behöver prioriteras i kontakterna med arbetstagarorganisationerna.
FACKLIGT
Enad SBF-klubb i Silja
SBFs medlemmar i Silja Line, som representerar alla tre befälskategorierna, beslöt på årsmöte den 11 april att bilda en gemensam klubb inom Sjöbefälsförbundet. Klubbildningen skedde formellt av praktiska skäl genom att den gamla SMBF-klubben bytte namn till SBF-klubben inom Silja Line. Klubbstyrelsen består av nio ledamöter, tre från varje befälskategori, som konstituerade sig på ett möte i februari. De tre inom varje kategori utgör ett eget avtalsråd för att bevaka den egna gruppens speciella intressen.
Jan Häggblom, köksmästare på Silja Symphony, rapporterade att den individuella lönesättningen för intendenturbefälet ska utvärderas nästa år.
Ulf Ohlsson från förbundskansliet rapporterade om aktuella sjöfartsfrågor. Bland annat ställdes frågan om villkoren för Siljaanställda som bor i Finland. Svaret blev att Finland i motsats till Sverige inte förlängt den specialregel i nordiska dubbelbeskattningsavtalet, enligt vilken beskattning bara sker i flagglandet. I stället har Finland beslutat ge finländare under svensk flagg samma skattevillkor som om de tjänstgjort under finsk flagg. Därmed får de en skattereduktion, men slutresultatet blir likväl en högre skatt än i fjol, då de enligt den nämnda specialregeln bara betalade 15 procents skatt till Sverige och ingenting till Finland.
Polskt TAP-avtal uppsagt
Sjöbefälsförbundet (SBF) har sagt upp det centrala avtalet med Sjöfartens arbetsgivarförbund (Sarf) för tillfälligt anställda (TAP) polska befäl. Även de lokala tillämpningsavtalen för polska TAP-befäl i rederierna Tärntank, B&N och Mercurius har sagts upp.
Det centrala avtalet upphör vid kommande årsskifte. De lokala tillämpningsavtalen upphör att gälla tre månader efter att de sägs upp. Dock får polska befäl som tjänstgör ombord vid den senare tidpunkten fortsätta tjänstgöra under den anställningstid som avtalats, förutsatt att anställningen påbörjades före uppsägningen av avtalet.
Orsakerna till uppsägningen:
- Ett antal av Sarfs medlemsrederier använder polska befäl utan att ha träffat ett lokalt tillämpningsavtal med SBF. Detta sker med Sarfs vetskap. Samtidigt har Sarf tecknat ett avtal med Sveriges Fartygsbefälsförening för polska maskinbefäl utan att ens informera SBF.
- De polska befälen får en "löneglidning", som inte unnas det svenska befälet.
- Vissa rederier har struntat i att tillsätta juniorbefattningar och utbildningsplatser, trots att sådana överenskommits i tillämpningsavtalen.
ARBETSMILJÖ
Arbetsmiljölagen föreslås gälla även till sjöss
En utredning om fartygssäkerhetslagen har blivit klar med beteckningen "SOU 2001:17 Översyn av Fartygssäkerhetslagen". Utredningen konstaterar att en hel del formuleringar är föråldrade. Det föreslås därför att arbetsmiljölagen ska gälla även till sjöss. Fartygssäkerhetslagen föreslås finnas kvar för de särbestämmelser, som är nödvändiga för sjöfarten.
I ett av uttalandena på SBFs kongress i somras krävde förbundet att arbetsmiljölagen ska gälla även vid ombordarbete. Nu går alltså den statliga utredningen på samma linje.
FÖRSÄKRINGSFRÅGOR
Full TFA-ersättning vid arbetsolycksfall
Den som drabbas av ett olycksfall i arbetet, som leder till arbetsoförmåga i minst 15 dagar får numera rätt till full ersättning från Trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA). Detta har fastställts i avtal mellan Saf, LO och PTK.
Tidigare har det gjorts en sk vållandeprövning. Det innebar att det krävdes att arbetsgivaren eller en annan arbetstagare hade varit försumlig, för att full ersättning skulle utgå från TFA. Detta krav har nu tagits bort.
Dock kvarstår ett undantag: Avtalet gäller ej färdolycksfall, alltså varken vid resa till eller från arbetet eller under tjänsteresa. Detta var ett önskemål från Saf, som de motiverar med att andra försäkringar träder in under resor.
Det nya avtalet gäller från och med 1 maj 2001.
