 |
Maskinbefäl 6/1999 |
LEDARE
Leva på tilläggsanslag?
För den som månar om svensk sjöfart har det onekligen genom årens lopp funnits anledning att känna viss oro över branschens framtid och sjöfartspolitikens roll i sammanhanget. Under en stor del av fjolåret var oron extra stark. Sent omsider kom regeringen med en lösning för de tillfälligt anställda (TAP), som visserligen inte var vad branschens parter hade önskat (skattebefrielse), men som ekonomiskt var i stort sett likvärdigt. Oron stillades i stor utsträckning, och flera fartyg hamnade under svensk flagg med den uttryckliga motiveringen att sjöfartspolitiken om än tillfälligt hade fått en tillfredsställande lösning.
Är budgetpropositionen för nästa år en lugnande läsning för branschen? Tyvärr inte. Rederinämnden (det dagliga uttrycket för det officiella maratonnamnet "Nämnden för rederinäringens konkurrensanpassning") hade begärt ett anslag på 526 miljoner. Enligt budgetproppen inskränker sig anslaget till samma belopp som ursprungligen hade anslagits för i år, nämligen 405 miljoner.
Nu är detta lyckligtvis inte sant. Handläggarna på näringsdepartementet kan upplysa den som frågar att regeringen föreslår ett tillägg på 85 miljoner, så att det totala rederistödet blir 490 miljoner. Det är givetvis bättre men ändå 36 miljoner mindre än vad nämnden beräknar att näringen behöver för att den eftersträvade konkurrensanpassningen ska bli verklighet.
Det är visserligen ett faktum att rederistödet är beroende av hur många TAP-ar som kommer ombord i fartygen statens kostnad för en TAP är mindre än för en rederianställd, beroende på utformningen av ersättningen för de sociala avgifterna. Måhända utgör bristen på 36 miljoner en underförstådd prognos från regeringskansliet på hur många TAP-ar som kommer ombord på de svenskflaggade fartygen.
Ansvariga på nämnden konstaterar med viss trötthet att det börjat bli standard med "tilläggsanslag" till sjöfarten under löpande budgetår. Med andra ord: Om den prognos som nämndes ovan (om det nu är en prognos) skulle vara för optimistisk, så kan man räkna med att regeringen mot slutet av året beslutar om ett tillägg, som täcker underskottet.
Sättet att handha frågan är klart otillfredsställande. Efter det senkomna beslutet i fjol är den svenska sjöfartsbranschens villkor tämligen likvärdiga med de viktigaste konkurrentländernas. Det som alltjämt är det starkaste orosmomentet är bristen på långsiktighet. Fjolårets beslut ska utvärderas efter tre år, och det enda "utspel" om sjöfartspolitiken som sedan dess kommit från kanslihuset är den uppmärksammade, för att inte säga beryktade, ESO-rapporten som behandlades i ledaren i förra MB. Som påpekades där kan enbart den oro som sådana utredningar väcker vara nog för att redarna ska tveka om att sätta sina fartyg under svensk flagg. Om därtill den i och för sig tvivelaktiga stödform som utgör kärnan i sjöfartspolitiken är beroende av rena brandkårsutryckningar i form av "tilläggsanslag" lär inte näringens oro minska.
En annan besvikelse i budgetpropositionen är inställningen till praktikplatser ombord. Regeringen är medveten om problemet att få fram tillräckligt många praktikplatser, och Birger Bäckström föreslog i sin utredning ett särskilt statsstöd till de rederier som tillhandahåller praktikplatser. Något konkret förslag i den riktningen kommer dock inte i proppen, utan frågan ska "beredas ytterligare" till vårpropositionen.
FACKLIGT
Avskaffad taxfree? Inte i Silja!
- Taxfreeförsäljningen har inte alls upphört. Nya ägarna tror mycket på taxfree.
Det säger Göran Petersson, befälhavare på Silja Symphony. Med "nya ägarna" syftar han på engelska Sea Container Ltd, numera hälftenägare i
rederiet, och att taxfreeförsäljningen finns kvar beror ju på att Finlandsfärjorna anlöper Åland, som fått en särlösning inom EU. Därmed spirar också framtidstron hos de 36 cateringbefäl som är anställda på Silja Symphony.
Sedan början av september är alla befälsgrupper på fartyget med i samma förbund, sedan även det nautiska befälet gått över till SMBF/Sjöbefälen.
Den eleganta butiksgatan på Silja Symphonys däck 7 skvallrar om att Östersjöfärjornas roll lever kvar. De är både snygga transportmedel och en form av shoppingcentra. En viss personalminskning har skett på intendentursidan, men den utvecklingen hade pågått länge och är definitivt slut nu.
Plattare organisation
MB träffar restaurangchefen Kristian Helanne, som berättar om den plattare organisationsmodell som intendenturen har genomgått i rederiet. Intendentbefattningen är borttagen kanske är det därför Kristian konsekvent föredrar termen "catering" i stället för intendentur. Intendenten har ersatts av en hotell- och restaurangchef och en butikschef på likvärdig nivå. Direkt under dem finns en resurscontroller, som närmast motsvarar den gamla befattningen personalpurser.
Kristian är alltså restaurangchef och därmed egentligen en av fem chefer under hotell- och restaurangchefen; de fyra övriga är köks- och kryssningscheferna samt hotellpurser och husfru. Under butikschefen finns fyra chefer för taxfree, parfymeri, retail och lager. Men samtidigt fungerar Kristian som sin närmaste chefs ställföreträdare. De båda befattningarna är alltså inte "dubblerade".
- Jag och hotell- och restaurangchefen går om lott, och den organisationen är troligtvis Silja Symphony det enda fartyg som tillämpar.
Inte fast avlösning för alla
Därmed kan de båda tjänstgöra enligt ett 1:1-schema en vecka ombord, en vecka ledig. Andra har längre törnar 10 eller 14 dagar. Men långt ifrån hela intendenturbesättningen kan åtnjuta det fasta avlösningssystem som driftsbesättningen har (numera 2:3 med semestern inräknad).
- Till exempel butikschefen har lediga helger, men i övrigt är hon ombord hela veckorna! Det är ganska tufft, jag har själv jobbat så en period.
Individuella löner
Cateringklubben i SMBF/Sjöbefälen har träffat avtal med rederiet om individuell lönesättning. Arbetet är ännu "på startlinjen" och kommer att utvärderas efter ett par år, men Kristian tror på det.
- Jag tycker man som chef bör få lön efter sin kreativitet och vilja att utveckla sig själv och sitt område. Man bör sätta upp ett mål, som man kämpar för att uppnå, och om man lyckas ska man inte bara få en muntlig belöning att "duktigt, det var bra gjort"!
- Även på manskapssidan anser jag att det skulle gå att tillämpa, men där är det känsligt att ens prata om det.
Intendenturbefälet på Silja Symphony stannade kvar i Ledarna, och därmed nu i SMBF/Sjöbefälen, när SFBF lämnade för snart tre år sedan. Kristian uppger att de helt enkelt kände sig mer hemma i Ledarna, där de kunde få mer gehör för sina idéer.
På förekommen anledning bör det påpekas, att idén om individuell lönesättning förts fram med stöd av medlemmarna det är inget som Ledarna har pressat på för att få igenom.
Nautikerna välkomnas
Sedan början av september i år är även det nautiska befälet på fartyget med i SMBF/Sjöbefälen. Därmed finns alla befälskategorierna ombord med i samma förbund, något som maskinbefälsklubbens ordförande Jan Strand, 1e fartygsingenjör på Silja Festival, noterar med tillfredsställelse.
- Vi hälsar naturligtvis nautikerna välkomna i förbundet, säger han. Det är egentligen en naturlig utveckling, som man inte behöver göra så mycket väsen av. För min del har jag ända sedan 70-talet tyckt att det borde finnas bara ett befälsförbund.
Tills vidare fortsätter befälen att vara uppdelade på två olika klubbar.
- Maskinbefälsklubben och den förutvarande Sjöbefälen-klubben har diskuterat saken tidigare och funnit, att yrkesfrågorna är så pass specifika att man knappast vinner något på att ha en gemensam klubb, säger Jan Strand.
Benkt Lundgren
UTBILDNING
Examens fördröjdes
- Hade jag vetat att skolan inte hade examinationsrätt, hade jag aldrig börjat. Det säger en besviken Nils-Göran Danielsson, till nyligen överstyrman på Bitfjord. Vintern 1997/98 läste han in Styrman B-behörigheten vid Comet-skolan, men han fick vänta fem tentamina extra och tre månader längre tid än beräknat på att, via Chalmers, få ut sin behörighet.
Under 23 veckor läsåret 1997/98 gick Nils-Göran Danielsson en 23 veckors kurs på halvtid vid Comet-skolan på Donsö, arrangerad av Stiftelsen Maritim Kompetensutveckling. Kursen kostade 41 000 kronor plus moms, en kostnad han stod för själv. Han var nöjd med utbildningen, och den 9 mars slutade kursen varefter han sökte tjänst som överstyrman i väntan på att få ut papper på sin nya behörighet.
Men väntan blev förgäves.
Efter någon vecka fick Nils-Göran och övriga kursdeltagare ett brev från stiftelsen. Där stod att "Chalmers på Sjöfartverkets uppdrag skulle gå igenom era tentor mm för att utfärda behörighetsgrundande utbildningsbevis. Med dessa får ni sedan era behörigheter på någon dag från Sjöfartsverket".
Detta var första gången som eleverna fick veta, att Comet inte hade någon examinationsrätt. I själva verket hade Comet mer än ett år tidigare i februari 1997 informerats muntligt av Sjöfartsverket att skolan inte kunde få någon egen examinationsrätt. Men detta fick eleverna alltså inte veta förrän i mars 1998, efter kursens avslutning.
"Temporära behörigheter"
Den 24/3 1998 skickade stiftelsen ett nytt brev till eleverna med beskedet att de måste "genomgå ytterligare tre eller fyra moment på Chalmers", bland annat en mattetenta i sfärisk trigonometri, som skulle kräva extra undervisning!
I brevet stod vidare: "Vi vet att vissa av er har behov av att skyndsamt få ut behörigheter. Vi går därför igenom med Sjöfartsverket hur ni ska kunna få ut temporära behörigheter snarast gällande för en viss tid och fart. Det är vår förhoppning att detta kommer att ske inom någon vecka."
Det var en from förhoppning, eftersom Sjöfartsverket över huvud taget inte tillhandahåller några "temporära behörigheter".
Brevet avslutades med: "Självklart kommer ni inte att drabbas av några extra kostnader för tilläggsuppgifterna utöver era egna utlägg."
Tydligen räknade inte stiftelsen förlorad arbetsinkomst under flera månaders kompletterande studier som extra kostnader.
Kunde inte vänta
Drygt två månader senare, 1 juni i fjol, sände stiftelsen ytterligare ett brev, där det framgick att sex (6) av de 42 eleverna vid det laget var helt klara. Man erkände att det var ett misstag att inte tidigare kunna "slå fast" de krav Sjöfartsverket ställt på utbildningen. I övrigt avfärdades de kritiska synpunkter som dittills hade framförts med att "om vi hade väntat tills allt var klart så hade vi aldrig kommit i gång och ni hade inte på detta sätt fått chansen att höja er kompetens". I brevet upprepas också att stödundervisningen inte kommer att kosta eleverna något.
- Precis som i brevet i mars glömde de att flera av oss fick kostnader på grund av förlorad inkomst genom flera månaders fördröjning av behörigheten, säger Nils-Göran.
Vid sitt andra tentaförsök i juni 1998 blev Nils-Göran klar med alla de kompletterande kurserna och kunde få sin efterlängtade Styrman B-behörighet. Av de 43 elever som antogs för kompletterande utbildning på Chalmers är i skrivande stund 35 klara med sin behörighet. Åtta av dem är alltså ännu inte klara, ett och ett halvt år efter den ursprungliga kursens avslutning.
Lovades DP-kurs
Åtminstone sju elever krävde i likhet med Nils-Göran pengarna tillbaka. En av dem var Ulf Svennebjer.
- Jag hade inget jobb på gång just då, så jag drabbades inte lika mycket som flera andra, säger han. Men stiftelsens agerande tycker jag är rent kriminellt.
Ulf, Nils-Göran och de sex övriga framförde sitt krav i ett gemensamt brev till stiftelsen. Efter detta fick de motta både hot och lämpor från stiftelsens styrelse, något som i Ulfs fall ledde till att han drog tillbaka sitt krav.
- Om jag gjorde det, skulle jag få gå en kurs i Norge för DP-operatörer, berättar han. Jag återkom flera gånger och frågade om kursen. Jodå, det skulle ordna sig, fick jag veta. Sedan blev det vagare, och jag fick höra något om att "Sjöfartens Utbildningsinstitut kanske skulle kunna betala". Till slut fick jag tag på en kurs och gick den. Jag skickade fakturan på 18 000 norska kronor till styrelseledamoten, men nu påstår han att han aldrig har lovat någonting!
Den utpekade styrelseledamoten, Lars-Eric Carlsson, förnekar även till MB bestämt att han skulle ha avgett något sådant löfte.
Glada och tacksamma
Ordförande i stiftelsen är Per Jessing, tillika generalsekreterare i Sjöfartsforum, som hävdar att de flesta kursdeltagare i dag är mycket glada och tacksamma mot stiftelsen för att kursen ordnades. Han medger däremot att en del av kursdeltagarna drabbades av indirekta extrakostnader, genom att deras behörigheter fördröjdes. Men om stiftelsen skulle ha väntat med att dra i gång kursen tills allt var klart med Chalmers, så hade man aldrig kommit i gång, anser han:
Det var tidigare djupfrysta relationer mellan näringen och Chalmers. Högskolan var inte intresserad av att ta hand om de här eleverna. Men det problemet har vi nu löst i stort sett. Tendenserna till allas krig mot alla i utbildningsfrågorna har upphört. Därmed har vi fört utvecklingen framåt, och Maritim Kompetensutveckling har i stort sett fullgjort sin uppgift. Stiftelsen finns kvar som juridisk person men har i dag ingen verksamhet.
MB: Hade det inte varit på sin plats att informera eleverna om att skolan inte hade någon examinationsrätt?
- Frågan är fel ställd. Vi har aldrig lovat någon examen, vi lovade behörighet. Vi trodde att Sjöfartsverket skulle utfärda behörigheter utan formell examen från Högskolan, som de hade gjort i ett tidigare fall, men det ville de inte göra den här gången.
Inte bygga på undantag
Tomas Gustavsson, Sjöfartsverkets ansvarige i behörighetsfrågor, påpekar att verket visserligen har den möjlighet Per Jessing talar om, men det är en ren undantagsparagraf i behörighetsförordningen.
- Jag förmodar att han syftar på det sk 55-veckorsprojektet, en kompetenshöjande åtgärd som var beställd av Länsarbetsnämnden i Göteborg, säger Tomas Gustavsson. Det var en utbildning som inte ledde till en examen i högskoleförordningens mening. Då utnyttjade Sjöfartsverket undantagsparagrafen för att certifiera denna enskilda grupp.
- Att på grundval av ett enskilt undantag förutsätta att verket på samma sätt kan medverka till att institutionalisera ett utbildningssystem får stå för Per Jessing.
Bekräftar kritiken
Besvikelsen hos flera av kursdeltagarna förvånar inte SMBF/Sjöbefälens VD Christer Themnér:
- Det bekräftar vad vi länge har sagt. Förbundet har varit mycket kritiskt till Comets sjöbefälsutbildningar, just för att skolledningen har lovat mer än den kunnat hålla.
Benkt Lundgren
