 |
Maskinbefälet 5/1998 |
LEDARE
Kvalitet en ödesfråga för svensk sjöfart
Att kritisera någons arbetsplats, skola eller hemort är alltid känsligt. Kritiken uppfattas gärna som riktad inte mot bristfälliga förhållanden på platsen i fråga utan även som en kritik av de anställda respektive de studerande eller boende.
Detta har Svenska Maskinbefälsförbundet fått erfara när vi i snart två års tid kritiskt har granskat den sjöbefälsutbildning som Comet bedriver i Skärhamn. Det känns något överflödigt att påpeka att kritiken på intet sätt är riktad mot vare sig Skärhamn, Tjörn eller eleverna vid Comet. För oss är det en heders-sak att slå vakt om den höga kvaliteten hos svenskt sjöbefäl. Vi blir därför oroliga och kritiska mot en utbildning som säger sig vara ett alternativ till sjöingenjörs- och sjökaptensutbildningarna i Göteborg och Kalmar men som genom sin uppläggning inte kan uppfylla de höga krav detta medför. Det förvånar oss att Redareföreningen har visat så ringa förståelse för vår kritik. Det finns till och med exempel på redare som kort yttrat, att "branschen vill ha Comet, och den som går emot Comet är mot branschen". Ska vi hålla tyst för att inte vissa redare ska bli sura och flagga ut av den anledningen? Att slå vakt om den höga kvaliteten hos svenskt sjöbefäl borde annars vi och redarna vara överens om.
Men redarna verkar vilja göra befälsutbildningen så snäv att befälen bara kan tjänstgöra på Redareföreningens fartyg. Vi är likväl inte ensamma om vår ståndpunkt. Högskoleverket, som är satta att granska den eftergymnasiala utbildningen, avstyrker i ett yttrande den 27/5 i år att Comet får rätt att utfärda sjöingenjörs- och sjökaptensexamina. Orsaken är att utbildningen inte kunskapsmässigt når erforderlig nivå. Utbildningen har även brister i fråga om organisation, tydlighet, långsiktighet och stabilitet i tiden, konstaterar verket.
Det vore bra för svensk sjöfart om diskussionen kunde föras på en grundlig och intellektuellt hög nivå utan känslomässiga utfall. Ett tråkigt exempel på det senare är ett reportage i LO-tidningen nr 20/1998. Där angrips SMBF hårt för att vi skulle slå mot Comets elever.
Så är naturligtvis inte fallet. Vi tycker tvärtom att det är djupt beklagligt att dessa elever, som har mycket goda förutsättningar att bli utmärkta sjöbefäl, luras in på en privat utbildning som inte är likvärdig med den som tillhandahålls på de vanliga sjöbefälsskolorna. Vi "misstror" ingalunda eleverna. Däremot misstror vi den, som LO-tidningen uttrycker det, "studieintensiva praktik där eleven står i kontakt med skolan via en bärbar dator". Vi tror helt enkelt inte på att studier bedrivna på detta sätt kan jämställas med en gedigen teoretisk högskoleutbildning under motsvarande tid. Och det handlar faktiskt om ett helt år av en total utbildningstid på tre år! Denna praktik, eller "arbetsplatsförlagda utbildning" som Comet föredrar att kalla det, är däremot en förutsättning för att statsbidrag ska utgå till utbildningen. Därigenom blir det hela en god affärsidé för Comet, inte en fullödig sjöbefälsutbildning.
Comet har däremot goda förutsättningar att utgöra ett komplement till sjöbefälsskolorna. Kvaliteten på lärarna är god, och motivationen hos eleverna hög, något som även Högskoleverket konstaterar. Comet har också, innan de gick in för att få statsbidrag till sin "kvalificerade yrkesutbildning", gjort acceptabla insatser för att uppgradera sjöbefäl med bristande behörighet.
Att däremot höja Comet till skyarna för att den skulle vara "mindre akademisk" än de etablerade sjöbefälsskolorna är att göra både svensk sjöfart och blivande sjöbefäl en björntjänst. Den som känner till sjöbefälsutbildningen på våra högskolor vet att den har en mycket hög yrkesrelevans. Vi kan konstatera att svenskt sjöbefäl som genomgått utbildning på våra högskolor är mycket eftertraktade, såväl inom Sverige som internationellt.
Befälsbristen till sjöss är ett allvarligt problem. Men svensk sjöfart är inte betjänt vare sig av en stympad utbildning eller av att redare och LO förenar sig i närmast antiintellektuella angrepp på de etablerade sjöbefälsskolorna. Det är också tråkigt att konstatera att den "agitatoriska" LO-tidningen verkar mer intresserad av att slå åt olika håll än av en seriös utbildningsdebatt. Eftersom kritiken mot SMBF i det nämnda reportaget var hård, tyckte vi att det varit naturligt att de tagit in ett debattinlägg där LO-tidningens läsare fått se hur vi motiverar vår ståndpunkt. Ett sådant debattinlägg sändes också, delvis med samma innehåll som denna ledare. Inlägget togs dock aldrig in i LO-tidningen.
FACKLIGT
Det går att ena befälsfacken om viljan finns
I denna intervju kommenterar SMBF/Sjöbefälens VD Christer Themnér det faktum att maskin- och fartygsbefäl går samman i en organisation samt förbundets nya arbetsgivarroll.
MB: I ledaren i Nautisk tidskrift nr 4/1998 konstateras att både SFBF och SMBF/Sjöbefälen numera är öppna för både maskin- och fartygsbefäl. Men i en ledare i MB nr 2/98 stod det att det är en gåta vad SFBF kan erbjuda maskinbefäl. Kan inte motsvarande sägas om Maskinbefälsförbundet, som är en utpräglad yrkesorganisation för maskinbefäl? Vad kan SMBF/Sjöbefälen erbjuda nautiker och intendenturbefäl?
Det SMBF/Sjöbefälen kan erbjuda är en stabil organisation med 150-åriga fackliga traditioner som har en trygg ekonomi och en inre harmoni. I SMBF/Sjöbefälen är vi också eniga om att ha ett organisatoriskt system där ingen yrkesgrupp riskerar att bli överkörd.
Men frågan borde egentligen ställas till de 300 nautiker och intendenturbefäl som 1996/97 aktivt valde att stanna kvar i Ledarna och därmed lämna SFBF. De bildade en förening, Sjöbefälen, som i slutet av 1997 skrev till SMBF och föreslog ett regelrätt sammangående. De var kloka nog att inse att befälsgrupperna ska samverka och inte slåss med varandra.
MB: Hur löser SMBF/Sjöbefälen motsättningen mellan befälhavare och maskinchefer?
För det första är motsättningarna starkt överdrivna. Det är endast i undantagsfall som det är samarbetssvårigheter ombord och dessa samarbetssvårigheter är oftast personrelaterade. För det andra förespråkar vår organisation samförstånd och respekt för de olika yrkesrollerna. Befälhavare och maskinchefer måste helt enkelt samarbeta. Vår uppgift är bl a att öka förståelsen för de olika yrkesrollerna ombord och bygga broar.
MB: Men lönefrågan?
I grunden anser vi att de båda högsta befattningshavarna ombord ska ha fri och individuell lönesättning. Våra nuvarande kollektivavtal bygger också på detta synsätt även om man i praktiken sneglar väldigt mycket på varandras lönesättning. Stelbenta allmängiltiga löneregler som styr lönesättningen drar uppmärksamheten från både befälhavarnas och maskinchefernas viktiga ansvarsroller och kan därför vara lönehämmande.
MB: Ska befälhavaren vara högst betald?
I 95 procent av fartygen är befälhavaren högst betald utan att det anses orättvist. I de fåtal fall där vi haft problem är det ofta frågan om att nyblivna, kanske vikarierande befälhavare har krävt högre lön därför att det ombord funnits en maskinchef med fler ålderstillägg. Resultatet har ibland blivit att maskinchefen förflyttats, vilket givetvis inte skapar någon god stämning mellan befälsgrupperna. Lönen bör som jag tidigare antydde istället sättas med utgångspunkt från befälhavarbefattningens krav och inte relateras till om det finns en äldre eller yngre maskinchef ombord.
MB: Hur ser du på SFBFs reaktion, att öppna sig för även maskinbefäl och härmed starta ett organisationskrig för alla befälskategorier?
Det är givetvis beklagligt. Befälsgruppen som helhet blir svagare om vi slåss inbördes.
MB: Men är det inte en naturlig reaktion när SMBF/Sjöbefälen nu organiserar fartygs- och intendenturbefäl som historiskt sett ligger inom SFBFs organisationsområde?
SMBF har i många år önskat ett djupare samarbete med SFBF. Jag har själv på bl a två av SFBFs kongresser föreslagit överläggningar för att se om det är möjligt med ett samgående. Alla sådana förslag har mötts med djup tystnad och konstigt nog tagits som ett svaghetstecken. Det sprids rykten om att vi behöver fler medlemmar för att få vår ekonomi att gå ihop. Det är givetvis struntprat. Vi har byggt upp en ekonomi som gör oss synnerligen uthålliga även om vår medlemskår skulle mer än halveras.
När SFBF lämnade Ledarna förklarade 10 procent av SFBFs medlemmar att man ville stanna kvar i Ledarna och bildade en ny organisation, Sjöbefälen. Vi i SMBF var inte inblandade i detta på annat sätt än att vi vädjade till Ledarna att apellera till fartygs- och intendenturbefäl som önskade samarbeta med SMBF. Det dröjde inte heller länge innan Sjöbefälen föreslog ett regelrätt sammangående med SMBF. Vi, som under många år försökt få till stånd ett enat befälsfack för alla yrkeskategorier, hade ingen anledning att avslå ett sådant förslag. Men vi kan förstå att det retar en del samarbetsovilliga krafter inom SFBF. Förhoppningsvis nyktrar man till även inom SFBF och ser fördelarna med samarbete istället för konfrontation. Vi är alltid öppna för diskussioner om samarbete i olika former.
MB: Vad händer nu med SMBF/Sjöbefälen?
Vi ska nu påbörja ett stort arbete med att ändra vår organisation så att det blir tydligare att alla befälsgrupper kan känna sig hemma hos oss. Det arbete vi har framför oss är att utarbeta nya policydokument i viktiga frågor som lönebildning, arbetsmiljö, utbildning, ombordorganisation, säkerhet mm samt omfattande stadgeändringar. Förhoppningsvis kan vi kalla in en extrakongress i slutet på nästa år för att ta ställning till de förslag som utarbetats.
MB: SFBF marknadsför sig som ett akademikerförbund för att värva maskinbefäl. Är det inte negativt för SMBF/Sjöbefälen att stå utanför en centralorganisation?
Ett medlemskap i Saco kostar ett antal hundratusen kronor per år. Medlemskapet ökar inte den fackliga förhandlingsstyrkan men har en del andra fördelar som också SFBF riktat in sig på i sin kampanj för att rekrytera maskinbefäl. Det gäller framför allt en hög profil i frågor som rör rekrytering av ungdomar till befälsyrkena. Det är givetvis bra men så här långt har vi ansett att yrkesrekrytering i första hand är ett arbetsgivaransvar. Den dagen våra medlemmar anser det värt pengarna att ansluta sig till Saco kommer vi givetvis också att göra det.
Det är också intressant att se hur SFBF höjer Saco och sin nya akademikerstämpel till skyarna samtidigt som man inte protesterar mot att sjöbefälsutbildningen i form av Comet ABs utbildning håller på att degraderas statusmässigt till en ren yrkesskola.
För vår del är vi inte intresserade av etiketter. Vi vill slå vakt om sjöbefälsutbildningens kvalitet, när man ser till det konkreta innehållet. Vi kan bara konstatera, i likhet med Högskoleverket, att Comets utbildning inte håller måttet. De nykläckta akademikerna i SFBF kunde ha anslutit sig till vår kritik så kanske färre elever lurats in i Comets utbildning.
MB: Finns det inga tveksamheter bland maskinbefälen inför ett sammangående med fartygsbefälen? Det handlar ju om att bilägga en 150-årig statusstrid!
Jo det finns många tveksamma maskinbefäl. Många minns alla relationsstörningar som förekommit mellan SFBF och SMBF under årens lopp. De tveksamheter som har uttalats när vi redovisat underlaget för sammanslagningen med Sjöbefälen har också varit relaterade till SFBFs tidigare agerande i olika frågor. Men glädjande nog har sammanslagningen med Sjöbefälen mottagits mycket positivt av den stora majoriteten.
MB: Har du själv inga tveksamheter?
SMBF är en mycket harmonisk och stark organisation som under många år varit förskonad från inre problem. När nya yrkesgrupper ansluter sig kan man åtminstone inledningsvis föreställa sig vissa kulturkrockar. Därför är det viktigt att vi är mycket omsorgsfulla när vi formulerar de grundläggande reglerna för en ny organisation.
MB: Nu till ett annat ämne. SMBF/Sjöbefälen har blivit arbetsgivare för sjöbefäl. Varför?
Vi bildade i januari i år ett bolag, SMBF Service AB. Anledningen till det var att vi efter långa förhandlingar fick i uppdrag att bemanna en borrigg som ska ligga utanför Brasilien på ett långt Shell-kontrakt. För att kunna träffa ett internationaliseringsavtal krävdes bl a att det fanns en svensk arbetsgivare för personalen och den enda lösningen i det här fallet var att vi själva fick ordna den saken.
MB: Hur många anställda har SMBF Service AB?
Vi har 26 befäl anställda, varav 6 är nautiker. Nu räknar vi inte med fler anställningar förrän tidigast i början på december i år.
MB: Varför så få nautiker?
Riggen ligger f n på varv för ombyggnad och kommer inte ut på fältet förrän i början på nästa år. Då räknar vi med en ökad efterfrågan på framför allt DP-operatörer.
MB: Hur är anställningen i SMBF Service AB reglerad?
Bolaget har kollektivavtal med SMBF/Sjöbefälen och uppdragsgivaren är bunden av ett likalydande kollektivavtal.
MB: Hur ska SMBF/Sjöbefälen klara av sin dubbelroll som både facklig organisation och arbetsgivare?
Vi är medvetna om att det kan uppstå intressekonflikter. Vi ansåg dock att den risken inte vägde så tungt att vi borde tacka nej till fortsatta arbetsplatser för svenskt befäl inom offshore.
Om det uppstår en tvist mellan en anställd och bolaget får den anställde vända sig till någon av Ledarnas jurister för att få råd och ev rättshjälp.
MB: Tjänar SMBF Service AB pengar på att tillhandahålla svenskt befäl?
Nej. Vi får kostnadstäckning för våra utgifter. Inget mera. Affärsidén är att tillhandahålla arbetsplatser (förhoppningsvis goda) för våra medlemmar.
MB: Hur många arbetstillfällen kan det bli till slut?
Det finns ingen övre gräns. En realistisk bedömning är att vi inom första kvartalet nästa år har dubblerat antalet anställda.
MB: Avslutningsvis, vad tror du om framtiden?
Det är alltid tvära kast inom shipping. Vi får inte heller glömma bort att redarna fritt får välja vilken flagg som helst på sina fartyg. Så länge politikerna struntar i att det krävs särregler för sjöfarten för att möta den internationella konkurrensen får vi räkna med en fortsatt utflaggning och utarmning av den svenska handelsflottan.
För våra sjökaptener och sjöingenjörer kan jag trots tveksamheterna i sjöfartspolitiken inte se annat än en ljus framtid, även om det finns en del orosmoln som kan störa den fulla sysselsättningen. Vi har t ex en "reserv" på närmare 1 000 befäl som nu arbetar i Norge. När det nya dubbelbeskattningsavtalet slår till år 2001 måste de ta ställning till om de ska bosätta sig i Norge eller söka anställning på svenska fartyg.
För nautiker och tekniker med lägre kompetens rekommenderar jag att de försöker läsa vidare till högsta examen särskilt om de har tio år eller mer kvar som yrkesverksamma.
Intendentursidan kommer säkert att krympa ordentligt med hänsyn till slopandet av tax-free. Det är en strukturförändring som kan bli mycket jobbig.
Interaktivt medlemskap - billigt alternativ för medlemmar utan svenskt avtal
De interaktiva medlemmarna, den nya medlemsform som beslutades av SMBFs kongress 1996, har enligt stadgarna samma rättigheter som aktiva med två undantag: De kan inte få något kollektivavtal genom SMBF/Sjöbefälen det är anledningen till att de inte kan vara aktiva medlemmar och de kan inte vara med i någon a-kassa, eftersom de som utlandsanställda ändå inte uppfyller arbetskravet för att få ersättning. Ändå behöver de bara betala avgift till SMBF/Sjöbefälen, alltså 67 kronor per månad.
För denna summa jämställs de alltså helt och fullt med aktiva utom i de nämnda två avseendena. Det står klart sedan de interaktiva nu, efter förhandlingar med Ledarna, även har fått samma rätt som aktiva medlemmar att teckna Ledarnas medlemsförsäkringar.
Med hänsyn till det ramavtal som träffats med Redareföreningen, kan även de tillfälligt anställda beviljas interaktivt medlemskap.
Den som önskar interaktivt medlemskap kan skicka in den ansökningsblankett som finns här i tidskriften (sidan 31). Skriv "Interaktiv" längst upp på blanketten. Den som övergår från aktivt medlemskap och vill ha Ledarnas medlemsförsäkringar ska däremot kontakta SMBF/Sjöbefälens kansli och beställa en särskild blankett för ändrad medlemsform.
SJÖFARTSPOLITIK
Minskat norskt rederistöd
"Socialhjälp till redarna", säger norsk vänsterpolitiker
Refusjonsordningen, den norska motsvarigheten till det svenska rederistödet, ska minska från cirka 20 till 12 procent av lönekostnaden. Det beslöt norska stortinget i början av juni. Därmed sjunker kostnaden för det norska rederistödet från 570 till 300 miljoner norska kronor.
Stödet utgår för norska ombordanställda i NOR men även i NIS för de NIS-fartyg där antalet norska besättningsmän är minst åtta eller, om säkerhetsbesättningen är färre än 16, minst hälften av denna är norsk.
Den norska mittenregeringen hade lagt fram förslaget. Noteras kan att vänsteroppositionen, Arbeiderpartiet och Sosialistisk Venstreparti, helt ville slopa stödet, medan Høyre och Fremskrittpartiet ville bevara det vid 20 procent.
Denna "bakvända" situation jämfört med Sverige förklarar Sosialistisk Venstrepartis politiska rådgivare Roger Schjerva sålunda för MB vi citerar hans brev utan kommentar:
"Det er vaart syn at rederinæringa i Norge har faatt for mye særbehandling. I tillegg til at staten er med og betaler lønnsutgifter saa har norske redere i realiteten null skatt. Det har gjort Norge til et skatteparadis for redere, til stor fortvilelse for blant annet Sverige.
Norske redere er blant de rikeste i landet. De er fullt i stand til aa betale for sine sjøfolk. Refusjonsordninga er en ren sosialhjelp til rederne som vi ikke vil være med paa. Og som dessuten legger et press paa andre land om at de skal innføre samme type skattelettelser.
Forøvrig ser vi paa arbeid som verdiskapning, et knapphetsgode som skal være til berikelse for samfunnet, ikke en utgift.
Det er ikke noe 'bakvendt' ved at Ap og SV har inntatt denne holdningen."
