Ett enat befälsfack? Efter synnerligen segdragna förhandlingar har Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens Arbetsgivareförbund äntligen enats om ett kollektivavtal. Förhandlingarna inleddes redan i oktober och det stod klart redan då att förhandlingarna skulle bli mycket besvärliga. Det överskuggande problemet var den ökade befälsflykten från Sverige. Det fanns ett behov av kraftigt ökade löner för att få svenskt befäl att stanna kvar i den svenska handelsflottan. Samtidigt fanns ett tryck från ett antal inflytelserika aktörer på den svenska arbetsmarknaden att hålla löneökningarna på en ”samhällsekonomiskt acceptabel nivå”. En av dessa aktörer är Svenskt Näringsliv, som har tagit på sig rollen att granska och godkänna alla sina medlemsorganisationers avtal, däribland Sjöfartens Arbetsgivareförbunds. Riktmärket för Svenskt Näringsliv är att ett treårsavtal ska ligga inom en kostnadsram på 10,2 procent. En medlemsorganisation som strikt håller på denna kostnadsram kan räkna med konfliktstöd från Svenskt Näringsliv. En medlemsorganisation som accepterar högre kostnadsnivåer riskerar att utsättas för ekonomiska sanktioner. En annan ”aktör” som har till uppgift att ”underlätta för parterna att ta samhälls­ekonomisk hänsyn” är Medlingsinstitutet. I en konfliktsituation blir denna myndighet med automatik inblandad. De medlare som utses i en konflikt har som främsta uppgift att hålla nere lönepåslagen. De låter hellre en konflikt bryta ut än att föreslå lönepåslag, som ligger över en samhällsekonomiskt acceptabel norm. Det här sammantaget innebär en ordentlig förhandlingshjälp till arbetsgivarparten. Om ett konfliktvarsel läggs kan den räkna med att ett medlingsbud ligger i högst nivån 10,2 procent i en treårsuppgörelse. Om en strejk bryter ut har den dessutom full ekonomisk stötta från Svenskt Näringsliv. Förhandlingarna strandades av Sarf den 19 februari. Därefter inträdde en fas med inblandning från Medlingsinstitutet. Tre medlare utsågs, men dessa konstaterade den 18 mars att de var oförmögna att lägga något bud som de bedömde kunde accepteras av alla parter. Därför togs förnyad direktkontakt mellan parterna för att försöka nå enighet, men dessa kontakter resulterade i strejkvarsel den 8 april på 17 fartyg samt ett lockoutvarsel den 9 april på samma fartyg. Därefter togs vissa underhandskontakter, som resulterade i att en uppgörelse kunde träffas. Lönenivåhöjningen för samtliga befäl ligger under den överenskomna avtalsperioden i spannet 15-19,9 procent. Befälsorganisationerna lyckades få igenom detta utan att slopa kostersättningen, ersättningen för helgdagar och helgdagsaftnar eller införa ombordtillägg. Vissa förändringar i allmänna anställningsvillkoren, som av enskilda kan uppfattas som försämringar, fick vi acceptera men sammantaget är uppgörelsen acceptabel. Lönenivåhöjningen är också så pass markant att den bör bidra till att svenskt befäl avstår från att söka sig utomlands. Även om de svenska lönerna fortfarande är lägre än i många konkurrentländer, så innebär det här avtalet att löneskillnaderna krymper markant. Trots de synnerligen besvärliga förhandlingarna och de stora motsättningarna mellan parterna har förhandlingsklimatet för första gången på mycket länge varit gott. Vår motpart har lyssnat och visat respekt för våra argument, och inställningen under förhandlingarna har varit att hitta en bra lösning för svenskt befäl och svensk sjöfart. Men som påpekats ovan så finns det också starka utomstående krafter som har synpunkter på våra förhandlingar.